Aftonbladet – 17 februari 1859, sida 3

i ordat dessas utskjutande från elementarläroI verket, gör mig mycket orätt. Redan menskHig svaghet hindrar mig från att förneka den grund, på hvilken min egen anspråkslösa lärdom eller bildning hvilar, Men der landet i Isina universiteter har särskilta anstalter för iden i egentlig mening lärda vetenskapliga I bildningen, der trodde jag att elementarläroverket borde omfatta icke vetenskapernas, jutan bildningens elementer, för att sålunda Tlyfta allmänbildningen till en höjd, som kunde blifva utmärkande för vårt land. Likasom Iden. i ekonomiskt hänseende mindre bemedlade måste i första hand afse det rent af nödvändiga, dernäst det ovedersägligt nyttiga loch sist det blott nöjsamma eller prydliga; så måste man, i fråga om allmänbildning, först beräkna den kunskap, som man anser sig kunna fordra af hvarje medlem af ett civiliseradt samhälle, sedan den;j. som fordras af deltagaren i det medborgerliga lifvets ansvar och bestyr, och slutligen den, som för tiden anses qvalificera den bildade mannen. För en sådan allmänbildning anser jag de lefvande språken, de matematiska och naturkunskaperna vara af tidens behof högt påkallade, under det att de döda språken kunna af densamma utan afsaknad undvaras. Der elementarläroverket eljest kunde till fullo meddela en mot tidens fordran svarande allmänbildning, och der vår tids ungdom eljest kunde i alla nödiga och allmännyttiga ämnen inhemta en kunskap, svarande mot nuvarande fordringar för den filosofiska graden, eller öfverstigande dem; är det icke ändå der -en hjertlöshet mot folk och land, att endast för de döda språkens skull, och endast derföre, att ett jemförelsevis högst ringa antal af bildningssökande behöfver dessa, ställa så till, att åtskilliga icke blott nyttiga, utan nödiga läroämnen måste uteslutas eller kringskäras, och att de offentliga läroverken i sina högre stadier icke blifva hälften så befolkade, som de kunde vara, om icke ynglingarne I tvingades att, till ersättning för några smuJlor af det vetande eller de kunskaper, dem I de egentligen ville ega, egna större delen af sin dyrbara skoltid och sitt arbete åt de I döda språken ? Vore det icke ändå ett ovärI derligt godt, öm elementarläroverket kunde så inrättas, att hvarenda yngling ännu vid läroverkets gräns hade fri och öppen utsigt ) till alla de skilda lefnadsbanorna eller yrkena inom samhället, och så, att en hel hop ynglingar, hvilka dock till slut ingen egentlig nytta skola hafva af sin på de döda språken uppoffrade tid, icke behöfde, blott för säkerhetens skull, välja den lärda vägen inom elementarläroverket? På dessa frågor Svarar skolkomiten med att stanna vid det gamla, till följd hvaraf den yngling, som icke redan vid 10—11 års ålder lyckats göra ett riktigt val af lefnadsyrke, slutligen skall nödgas förfela sin egentiliga kallelse derföre, att han vid elementarläroverkets gräns eller i dess I högre stadier finner sig hafva allenast lagt grund till en lärd bildning, der han önskade redan hafva förskaffat sig en realistisk, eller I finner sig stängd från åtskilliga embetsoch tjenstemannabanor derföre, att han icke, istälJlet för en alltid nyttig allmänbildning, tillbytt sig några grekiska och latinska glosor, Man har mot de döda språkens utskjutande från elementarläroverket invändt, att universitetet icke kan åtaga sig meddelandet af elementerna i dessa språk. Men när det går an att först vid universitetet börja studera ick blott arabiska och syriska, utan äfven hebreiska, så måtte del väl gå för sig äfven med grekiska och latin, Säkerligen är jag iekt den ende, som erfarit huru ett vid universitetet börjadt studium af något språk kan på några månader i detta gifva samma resultat. som hela den vid. elementarläroverket till-: bragta tiden vanligen lemnar i grekiska och latin, Det ör derföre: jag tror, att de döda språken sjelfva ingalunda skulle förlora pö att förläggas till universitetet. Deras studium skulle sålunda komma att bedrifvas grundli: gare och med mera både mogen och vaker eftertanke; de skulle, så vidt. möjligt, på det! sättet blifva, lefvamde. . Resultaterna. af..del döda språkens studium: vid. elementarläroverket äro också alltför bedröfliga, för att rättdig den myckna tid -och: det arbete, son: för: deras skull tagas från andra ämnen, i hvilka jemförelsevis vida större framsteg skulle kunna göras, och i. hvilka kunskapen; skulle blifva. någonting vida mera, änden nu vanliga embryoniska och fragmontariska i Iatinet. Efter 10-—12 års idislande af detta språk faller det sig för de fleste abiturienter svårt eller . omöjligt att i studentexamen åstadkomma. ett tema,: på hvilket dock inga stora: an: språk göras; för våra pastorandi har en fjers dedels timmas latinsk disputationsakt blifv:t någonting så kinkigt, att man slutligen måst vid dessa disputationsakter tillåta begagnandet af modersmålet;. och hvad våra magistrar angår, så torde; oaktadt all på detta språk använd: tid och möda, de ibland dem utgöra ett ganska ringa antal, som kunna på frihand någorlunda reda sig med hvilken förut icke studerad latinsk auktor som helst, eller för hvilka graden gjort den latinska litteraturen i dess helhet lätt tillgänglig. En jemförelse i detta fall-med vanliga resultater af lefvande språks: studium blir bedröflig. Huru vill man då försvara den orimliga fordran, att det ofantligt öfvervägande fertalets bland ungdo; men intressen skola stå tillbaka, och att ett helt folks bildning skall nedhållas. eller försummas eller uppoffras, på det att vid elementarläroverket åt några få må beredas en kunskap, som till: slut visar sig vara så otillfredsställande och så ofruktbar? Äfven jag är filosofie. doktor och artium liberalium magister, men jag känner mig icke hågad att, till förfång för den allmänbildning, hvilken skulle kunna höja och lyckliggöra ett helt folk, försvara det sken, med Tväket den 8. k, lärda bildningen hittills lyckats omgifva sig. Likasom jag i mitt förordande för de lefvande språken och naturvetenskaperna haft mod tt abba la någ. rail öns ot urk ET