Aftonbladet – 16 februari 1859, sida 3

TR AA ffa LO IA Ule dra a än kamreraren Fogelklou eller kommissionären i Malmö mottaga penningarne, utan det berodde på kommissionären sjelf, om han , ville skicka dem med mig, eller sända dem på posten, såsom ofta skedde, men som han ansåg detta senare besvärligare och icke heller så säkert, fann han det fördelaktigare att skicka lånen med mig, då jag i alla fall skulle resa till orten och låntagarne i alla händelser icke kunde underlåta att komma genast och fråga om deras lån utfallit. Aktor: Huru lydde dessa fullmakter? . Ola Månsson: De voro tryekta, med rum lemnadt för att ifylla antingen ordet Innehafyaren, eller ock kommissionärens namn. Ordalydelsen var: Fullmakt för. .,.s ante att uttaga och qvittera ofvanstående lånesumma. Aktor: Hvilket var det vanligaste, att fullmäkterna voro ställda till innehafvarne eller på bestämd man? Ola Månsson: Ja, det mins jag icke. En del voro ställda direkte till Fogelklou, eller hvilket som eljest vore kommissionären, en del till innehafvaren. Det vär olika och berodde helt och hållet på låntagaren sjelf. Aktor: Kan Ola M. uppgifva; om fullmakterna i de flesta fall voro ställda till innehafvaren? Ola Månsson: Nej, det kan jag icke. Aktor: Men Ola M. hade ingen särskilt fullmakt af låntagarne att för deras räkning mottaga penningarne: O0.M.: förklarade detta icke ha varit händelsen och förmälde för öfrigt, ått han på intet sätt Kaft befattning med att till låneköntöret inlemna -handlingarne, eller att der uttaga penningarne; hvilket vore det slags kommissionärskap, som i bankoreglemontet funnes förbjudet, utan hade kommissionären endast. lemnat penningarne till Ola M;, emedan han ansett detta såsom ett säkrare och beqvämare sätt att låta !em komma låntagarne till handa än genom deras försändande på posten. . Ordföranden resumerade de förklaringar, dem Ola M. sålunda i afseende på fullmakterna och penninnes lyftning afgifvit. . 0. M. medgaf riktigheten af ordförandens uppfattning af hans ord. Aktor: Erinrår sig Ola M. om vid något tillfälle de in blanco tryckta fullmakterna icke varit ifyllda, och att Ola M. då ifyllt kommissionärens namn? 0. M.: Nej, det här jag aldrig. Aktor: Fordrade kommissionären aldrig fullmakt af Ola M3 0. M.: Nej. . Ordföranden: Ola M. förklarar, att han aldrig haft fullmakt, att mottaga penningarne af kommission ren, utan att denne lemnat honom dem på god tro. 4ktor: Jag återkommer nu till en visserligen mera underordnad, men med saken likväl. nära sammanhängande fråga, nemligen angifvelsen, att Ola M. skall äfven i det hänseendet ha ådagalagt egennytta, att han fördröjt redovisningen af till. honom utlemnade lån. Jag är likväl något tveksam om meningen med hofrättens yttrande i denna del vid senaste rättegångstillfället,då jag icke kunnat för mig göra klart, antingen hofrätten ansåg några upplysningar i. denna del alldeles. icke böra eller, behöfva inhemtas, eller om hofrätten endast ogillade den af mig inslagna väg för att dem erhålla, och om, hofrätten följaktligen anser frågan vara öppen och .det vara mig tillåtet att på annan laga väg söka i denna del förskaffamig de upplysningar dem jag kan finna af nöden: Enligt min tanke kan numera intet afseende fästäs vid det af Ola M. å första rättegångsdagen från låntagarne inlemnade bevis, enär det blifvit ådagalägdt; att detta bevis är i väsentliga delar stridande mot sanningen. : Det kan möjligen tyekas, att då i detta mål ansvaret ej beror på mångfälden af straffvärda handlingar, och att således må lets utgång numera icke kan vara beroende af hvad! i denna särskilta del kan vara sant eller icke; meb lå målet blifvit till adyokatfiskalsembetets beifran öfverlemnad, anser jag min pligt vara, att genom. alla medel, söka att bringa ljus i saken, äfven hvad denna del rörer, och anhåller:derförefatt hofrätten måtte yttra sig, huruvida det. tillåtes mig att i fråga om an märkta obehöriga dröjsmål med redovisning göra nå3ra ytterligare. frågor till Vinnande af erforderlig utredning i saken. 4 Ola M: Jag får förklara att de bevis, som jag å rörsta rättegångångsdagen framlade, alls icke genom mitt erkännande. blifvit annullerade. Jag har, såsom :ag till protokollet. vid föregående rättegångstillfälle ifgifvit, till. hvarje låntagare, som jag öfversändt än, aflemnat dessa oafkortade och efter de liqvider. som, blifvit utförda, men. om de, sedermera, för det besvär jag haft med. fördelningen, velat gifva mig någon särskilt ersättning — — . Ordföranden: Härom är nu icke fråga, utan om Ola M. har något att gemäla i afseende på advokatfiskalens framstälda begäran, MC EDR Ola M:1 det fallet får jag hålla mig endast till den saken. Jag har fattat förhållandet sålusda att om jag också skulle hå dröjt med aflemnandet ai Vigrens och Gumme Perssons lån, är det en fråga som eridåst kan röra dem och mig samt den person. som förtrött mig dessa lån. Jag har för öfrigt hvär ken utqvitterat eller i Malmö uttagit dessa 1än, ätar le häfva blifvit öfyersande till mig på posten, ehuru jag ieke begärt att de skulle öfverskickas till mig: Jag hade varit berättigad, om jag velat, att skicka lessa lån tillbaka till kommissionären i Malmö; jag wnde aldrig derföre stå i juridiskt ansvar; och om något dröjsmål egt rum i afseende på redovisningen f lånen, är det min öfvertygelse att den saken icke san blifvå föremål för bofrättens pröföing, ty detär :n enskilt sak. 4ktor förklarade sig anse desså omständigheter vara vå samma gång en enskilt sak och en, allmän: angeägenhet. .De vore att anse såsom en enskilt angeägenhet mellan Ola Månsson och låntagarne, men le blefve af allmän: beskaffenhet, om de uppfattas ir synpunkten af Ola Månssons egenskap af medlem ati dhiskontdirektionen. —.. s å Ordföranden tillsade parter och åhörare att afräda. Då parterna åter. förekallades, afsades det jeslut, att höfratten ansåg de ifrågavarande omstänligheterna icke på saken hafva något inflytande, och itt derföre några ytterligare frågor derom ej finge gav FUM. än klan Aktör : Det är. mig,.bekant,. att..då utlåningen ur tatslånefonden börjades, hade direktionen sig särdees angeläget att bereda lånesökande all den lättnad. som på direktionen kunde bero, För detta ändamål ät direktionen också förekalla dem bland kontorets tjenstemän, hvilka voro kända att företrädesvis såsom kommissionärer taga befattning med låneansökningar, och lade direktionen dem dervid på hjertat len bedröfliga ställningen och hemställde om de ej kunde finna sig uti att något sänka kommissionsarfvodet. Jag känner ej bestämdt hvad som blef följden af denna framställning, men jag har mig besant, att provisionen, som i början var. en half pro:ent, sedermera nedsattes till en fjerdedels procent. Var Ola Månsson närvarande i direktionen vid det illfälle, då denna framställning gjordes till tjenstenännen? . Ola Månsson sade sig ej ha varit tillstädes. Aktor: Jag vill blott tillägga, att framställningen kedde utom protokollet, och att, äfven om Ola Månson icke varvid tillfället. närvarande, .han ej länge borde ha kunnat förblifva i okunnighet om det vackra ,emödandet att under en svår tid bereda någon linIring uti de vilkor, som lånebeHöfvande nödgades inderkasta sig. För öfrigt anhåller fe att efter ;rhållen del af händlingarne få med slutpåstående i nålet iokomma. ö 0. M.: Jag har. endast att tillägga att då jag rid) sista) rättegångstillfället ; erkände, att jag för let besvär. jag haft nied lånesökandes -handlingar ;rHöll. den ersättning, som i de särskilta liqvilerna finnes upptagen, så har jag vid detta erkän nde icke på något sält medgitvit att de af