Aftonbladet – 16 februari 1859, sida 3

slutet. härom närmast sammanhängande omständigheterna, men fortsätta emellertid till en början berättelsen om det i: går förmiddag inför rådhusrätten hållna förhör. Antoinette Flodman bor i huset nr 34, Mäster Samuelsgränd, snedt öfver gården till höger, en trappa upp, och försörjer sig . med uppassning. Fredagsaåftonen i veckan före mordet skulle hon vid -8tiden gå upp till herrskapet, som bor två trappor upp stunma uppgång, som still öfverstinnan Sederholms våning och en trappa högre än denna, När vittnet kom i halfva första trappan, bördes en karl gåvi öfverstinnans. förstuga, Vittnet kunde likväl icke se houom. Att det var en karl, det antog vittnot för-säkert på grund af börseln, utan att se, om den gåcnde var klädd i. manseller qvinnskläder, Den gäend2 kom från öfverstinnans tamburdörr och gick såsom om han ämnade gå utför trappan; men h n. stannade i rörstugan då vitfnet kom upp, hvarpå vittnet fortsatte sin gång uppför och förbi den främmande personen, När vittnet kom, upp, några steg i andra trappan, återvände den främmande till tamburdörren, som öppnades, hvarpå han ingick i tamburen, och örren till densamma sakta stängdes. : Ordföranden vände sig derpå till Boklund med frågor.i anledning af detta vittnesmål. Hen erintade sig icke,bestämdt, men: trodde sig hafva. varit hemma ifrågavarande fredagsafton; äfven öfverstinnan trodde hon ha varit hemmay sjelf hade hon då icke släppt in någon, och icke neller märkt att öfverstinnan gjort det.. Vittnet hade ieke hört att den främmande ringt eller bultiat på dörren, och Boklund förklarade detsamma, tillfogande att hon vanligen brukade öppna, då hon-yar hemma och; det ringde eller bultade, men att äfven öfverstinnan stundom sjelf öppnade vid sådana tillfällen, Då vittnet Flodman icke hade vidare att förmäla, förekallades — Måria Andersson, i tjenst hos kanslirådinnan Krutnejer, som låg sjuk vid tiden för öfverstinnan SeJerholms mord. Den ifrågavarande aftonen, måndasen den 15 November, då Boklund skulle ha infunit sig hos fru Krutmejer, men, utan att blifva insläppt, ringt på dörrklockan, hade vittnet än. varit inne, än ute på gården i åtskilliga sysselsättningär, åsom att hemta vatten och dylikt. Sjelf hade hon cke hört att det vid 3-tiden bultades på dörren och i heller hade någonannan Bos frujKrutinejer hört et. Boklund upprepade med auledning häraf sin förut zjorda uppgift, att hon. varit der men icke bifvit insläppt, och medan hon stod i förstugan och vän-ade att blifva in-läppt bade ett fruntimmer i svart xojta och vinterhufva nedkommit från våningen ofzanför samt begifvit sig ned. Detta fruntimmer merade Boklund skulle kunna intyga att hon varit på stället, såsom hon uppgifvit. Ke Fed Då vittnet af ordföranden giordes uppmärksam på tt. det ej kunde ba dröjt så särdeles länge. att gå ied på gården och hemta vatten, ochatt således viitret vid sin åter omst borde hafva observerat Bokund,: om denna. verkligen varit der, anmärkte vittnet, utt. det trodde sig just vid 5-tiden hafva varit ill apoeket.. Våningen vore för öfrigt så belägen, då rumnen ligga innanför köket, att det. ofta händt, att hvarken fru Krutmejer eller den andra hos henne rjenande pigan, som brukar uppehålla sig inne hos henne, hört då någon bultat eller ringt på dörrklocan under det vittnet varit ute. SRsåx Charlotta Länning; tjenande hos fru Silfverstolpe, om hade gemensam förstuga med fru Scderholm, hade eftermiddagen då mordet skedde efter kl..5 arit borta efter vatten, men vid hemkomsten icke ;bserverat om ljus varit tändt i fru Sederholms våning: Senare på aftonen hade vittnet varit borta för tt Hemtå sin fru. När de hemkommo, hade de relan på gården hört att det bultades på en dörr. och lå de kömmo i trappan hörde vittnet att Boklund alade med fru Fogelberg, hvarefter det blef ljust i samburen till fru Sederholms lägenhet. -En stund der;fter kom Boklund och bultade på dörren till fru Silfverstolpes våning, samt begärde låna en nyckel ill porten. Boklund hade dervid berättat, att hon arit hemma och förgäfves bultat för dtt slippa in ill öfverstitinan, samt derföre antagit att fru Sederholm gått: bort. Boklund hade då fått låna en porisyckel, och vittnet kunde ingenting vidare upplysa, inatt det hört fru Fogelberg råda Boklund åter bes sifva sig till Engelhardts, der Boklund skulle förut ha varit. : Her Herman Ljungstedt, nitton år gämmäl och tigärrarbetare, häde med Carl Lönnborg varit på spektaket om aftonen, då mordet skedde. Ljungstedt hade ngenting annat angående målet att upplysa, än att van på vägen till Lönnborgs hem, förr än de ginge il spektaklet, på gatan mött Ödberg, som då skynlade hem med tidningen Fäderneslandet, antagande vittnet att klockan då kunde ba varit ,,7, samt ätt sittnet på spektaklet icke sett Ödberg, men väl Berg. I fråga om denna senare omständighet anmärkte jdberg, att det varit mycket folk som åskådade reoresentätionen, och att hän och Carl Lönöborg Haft in plats pä hvar sin sida om eh afbalkving, och Ljungstedt hade emot denna förklaring intet att invända. NS Vara Jonsson, i tjenst hos fru SMaguusson, hade sänt Bokluud sedan. törlidne sommar, då vittnet tjevat hos tobakshandlaren Lundquist. som varit bekant nel fabrikören Ekenberg. . Sedan vittnet flyttat till ru Magnusson-hade Boklund ofta:.varit innei mjölk nagasinet, Vid ett sådant tillfälle kort tid, efter . dyttniogen Hade samtalet vändt. åt Boklunds ställning hos öfyerstinnan. Vittnet kunde ej erinra sig huru talet fallit sig; men trodde, att det varpå n fråga af vittnet, huru öfverstinnan vore, som Boksund syarat: Ja, jag bryr mig inte om. käringen; är hon elak, så tar jag lifvet af henoe, eller nsåskär jag hälsen af henne Ordalagen hade vittnet ej ag noggrannare på minnet, men de voro i denväa syftning; vittnet hade ej erinrat sig dem, förr än fru Magnussons son, hvilken vid tillfället, närvarit, derom våmiade, Om. hvad; som passerat den 15 November på aftonen, då Boklund. var inne-i köket hos vittnet och gycklade med Östberg, berättade vittnet detsamma som fru. Magnusson. Likaledes berättade vittnet, såsom; fru Magnusson, att Boklund i början efter sin flyttning till fru Sederholm varit mycket ledsen. öfver sin ställning, såsom utsatt för överstinnans TA men sedan en gång vid något tillfälle sagt, att öfverstinnan nu vore bättre, emedan Boklund af någon blifvit instruerad att berätta, det hon.haft en dröm at: öfverstinnan vore död och att Boklund höll på att rusta till begrafningen. enl Boklund förklarade sig icke minnas annat, än. att hon.vid drömmens. omtalande berättat om. granris, Ifråga om bon fällt yttrandet, att om käringen vore etak. skulleshon taga lifvet af .henne, förklarade Boklund, att det-väl kunde. hända. att. hon sagt så, men då var. det vett förfluget ord och utan någon. meningn, Ordföranden anmärkte härvid, att sådana ord voro farliga och kunde komma att stå Boklund dyrt, sam frågade om Boklund erkände att vittnets berättelse vore sanningsenlig. i Boklund svarade härpå ett kort och vilkorligt jas. Hustru Lönnborg förekallades nu. På frågor förklarade hon sig aldrig hafva varit tilltalad för något brott, men välhörd såsom vittne i ett mål angående en förut straffad -qvinna, Mathilda Asplund, som bott hos TLönnborg. På fråga om hennes prestbetyg, förmälde Lönnbörg; att det funnes i den församling hon tillhörde, hvarpå hon förständigades att till nästa rättegångstinfalle medhäfva detsammä. Härefter ropades bofintendenten. vare). närvarande, . utan föröträd 3 ömoch ing såsom, i går omnä än he WW skinn mä