Aftonbladet – 16 februari 1859, sida 3

Om folkskolan. Med: anledning af den nyligen införda ai tikeln i detta ämne af T. R. ha vi från e seminariiföreståndare mottagit följande: Att de första nybegynnarne ej böra skickas ti folkskolan är en sanning, som säkert ifigen, so! gjort sig med förhållandena förtrogen, skall bestrid: De:-små barnen hafva ännu icke kraft och vana at med uppmärksamhet följa undervisningen, utan må ste dertill öfvas, hvartill erfordras hos undervisare 2n viss respekt, som en monitör bland skolans äldr lärjungar, åt hvilken läraren nödgas uppdraga ny dörjarnes undervisning, under det han undervisar då Ifriga, ej kan besitta. Vid den första undervisnir 3en böra derjemte helst. få på en gång hafva ej :ärare eller lärarinna, att de nödgas till så mycke fastare uppmärksamhet under undervisningen. Ge aom den nådiga förordningen under den 20 sistlid 1e April om småskolors inrättande, om den efter kommes; är nu denna olägenhet undanröjd, der de: cke redan förut in praxi, såsom på åtskilliga stäl en egt .rum, varit det. Hade nu T. R. stannat vi yrkandet på småskolor till förberedelse för inträd: i den vanliga folkskolan, så att det vid inträde der ati fordrades t. ex. hjelplig innanläsning, skulle ins hafva till alla delar med honom instämt; men emo T. R:s förslag i Aftonbladet n:r 33 drager ins. ick i betänkande att uttala den fruktan, att, om vå aärvarande felkskola ickelemnat tillfredsställande re sultat, nemligen så vidt man kunnat. förvänta, di ju intet är fullkomligt och ännu mindre på en gång rullmoget. i denna verlden, T. R:s förordade folsko lesystem ännu mindre skulle göra det. Måtte riket: ständer noga taga denna fråga i öfvervägande, in nan en sådan förändring: beslutes som den af T R. föreslagna, om den vid en blifvande riksdag skull dem föreläggas! Ins., en allmogens son, har i sir barnoch ungdom besökt de slags skolor, som T. R så varmt förordar, nemliger småeller byskolor och en högre folkskola, församlingens sstorskola mec lärare, som aflagt akademisk examen, nemligen er skolprest, och den derifrån vunna erfarenheten ta lar ingalunda.till förmån för T. R:s förordade folk. skolesystem, helst när ins. jemför hvad ins. funnit folkskolan efter 1842 flerstädes hafva varit; hvaråt ins. ock egnat uppmärksamhet. Hvad vill då nu T. 1.? Jo, att barnen i hvarje småskola skola läsa två 2) dagar i veckan; att de nuvarande folkskolelära re-seminarierna skola borttagas eller så förändras att de icke blifva annat än normalskolor, hvarest den för hvarje tid såsom den allmänt erkända bästa metoden och läsordningen för den lägre folkskoian praktiseras och teoretisk undervisning till den srad meddelas, att alltsammans kan vara gjördt då på en enda termin; att i den nuvarande folkskolans ställe bör träda en högre folkskola med akademiskt bildad lärare, hvilken högre folkskola dock icke bör ständigt, utan då och då emellan arbetet begagnas — och af detta utfördt lofvar sig T. R. i hoppet en stigande folkbildning mot hvad den närvarande folkskolan efter hand kan lemna. Men hvad skulle sannolika följden af allt detta blifva? När det kan förutsättas såsom visst, att hvarje barn icke kan bevista skolans alla läsddgar, och dessa vore blott två i veckan; skulle undervisningen skrida så långsamt, att antingen skulle barnen till den tid, då föräldrarne behöfva dem med sig i arbetet, icke hafva hunnit inhemta det allra nödvändigaste, eller skulle andra skolor måst upprättas, om stadiet för inträde i den högre. folkskolan någonsin skulle uppnås. Derjemte må äfven märkas, att skolan åsyftar icke endast. boklig undervisning, utan äfven vana vid tukt, ordning och arbetsamhet, som ingalunda kunde vinnas dermed, att barnen hade att slå dank större delen af veckan. Häremot må ej invändas, att de under de lediga dagarne skulle vara i hemmet under föräldrarnes tillsyn; många föräldrar sakna så tillrälle dertill, att barnakrubbor för de minsta barns tillsyn i städer måst inrättas, och det blefve för många öraldrar nödvändigt att, såsom i Stendalen före Oberlins tid, lemna sina barn tillsammans under nåzon orkeslös. svinaherde, som till föga fromma för olkbildningen trädde i skolmästarens ställe. Försätta i oss in i-den högre folkskolan, fruktar ock ins. ett öga lyckligt resultat af en sådan ojemn undervising. Barnaoch lingaåldern är den farligaste nnan menniskan it till klart medvetande om ifvets uppgift och Yfösmål, så att tillfällen för lögn, ättja åtminstone i böra i institutioner erbjudas. ir det ej att frukta, att mången yngling, under det jan skulle bevista den högre folkskolan, skulle i hemnet för sina studier skaffa sig ledighet, under det iden dertill dock icke användes, utan han blott derned undandroge sig arbetet, men hos läraren åter jade arbetet att undskylla sig med? Ungdomen bör j öfveransträngas, men lära sig att stådse med allar och beständighet göra hvad den skall görd. Och aga vi nu i betraktande de lärare, som TT. R. vill ifva oss i stället för det närvarande systemet, synes an ej heller vara lyckligare. Hvad T. R. säger om e närvarande folkskolelärareseminarierna, att den atsen utgör deras princip, att hyäd som icke duger ör herrskapsskolan, det är godt nog för folkskolann, evisar dels att .T. R. antingen alldeles icke eller ltför ensidigt lärt känna flera af dem, som ingå såom elever vid folkskolelärareseminarierna, och skulle äkert mutatis mutandis komma att ännu mer gälla lifvande lärare i hans förordade högre folkskola. Att tackare kunna vid folkskoleseminarierna, såsom anorstädes, söka inträde och blifva emottagna, om de n efter någon tid nödgas afgå antingen utan eller ned underhaltiga betyg, är sannt; men det är ock ika sannt, att af naturen väl utrustade söner af allnogen med brinnande lust att hemta undervisning, vartill de sakuvat tillfälle, söka inträde; ins. här vid eminarium lärt känna ynglingar, hvilka visserligen fven för herrskapsskolan skulle, om de der i tid inått, varit prydnader. Vana vid försakelse och aretsamhet, och förtrogna med folkets språk, seder och öreställningar, äro dessa efter inhbemtade nödvändiga unskaper just för folket och dess barn de lämpligate lärare. . Hvilka akademiskt bildade män tror T. L. skulle kunnä erhållas för den högre folkskolan? ted en hög aflöning af 1000—1500 rdr rmt otvifelaktigt flera dugliga; men med den nu vanliga aföningen, äfven fördubblad, kanske inga andra än ådana, för hvilka folkskolan blefve sista reträtten, åledes saknande både kraft och arbetsamhet och det ristliga sinne, som bör besjäla undervisningen i folkkolan. Blifva folkskolelärare och seminarierna tillörligen uppmuntrade, skall, hoppas ins., det närvaande systemet lemna bättre resultat än någonsin . R:s skulle kunna. — AA