Aftonbladet – 16 februari 1859, sida 1

endet af en liggande :stege i gigantiska proportioner: Vid kanterna sågs en del-af kar larne med isbillar här och hvar upphugga tillräckligt stora hål för sågbladens nedstickande, under det medelst dessa en annan del skiljde styckena. åt på längden och en tredje afdelning sågade efter på tvären. Då stycket nära lossnat, hoppade en eller ett par man med skarpt broddade stöflar ut på detsamma för att få det att sjunka. undan åt sidan. Men detta var ett vådligtarbete, hvilket för de åskådandes öga föreföll till den: grad hemskt, att man måste känna dessa raska mäns försigtiga djerfhet för att icke tro dem hvar stund i fara att sjunka ned i djupet eller krossa lemmarna; Styckets ena kant tvingades samtidigt och hastigt med jernskodda stänger ned under den. fasta isen, hvarvid den andra kanten med sin blågröna yta i vädret ett par ögonblick glittrade mot solen, innan slutligeri hela stycket, rasslande och sqvalpande vid männens språng tillbaka, var helt och hållet försvunnet. Kraftiga armar fattade nu, sedan rännan stycke efter stycke blifvit öppnad under munter hifningssång de i fartyget spända linorna och förbjelpte sålunda miss Lilly några, famnar på väg mot det fria hafvet, det hon dock icke tycktes hafva särdeles förhoppning att uppnå förrän den store isbefriaren sjelf tog vid arbetet. Att det. nuvarande. sällskapet skulle fullt uppfatta ett sådant eget nöje faller af sig sjelft. s Majken och hennes Gudmar lefde med hela själen i det pågående verket. Thorborg uppsände lifliga böner för de arma arbetarnes lie och . helsa, Holt fjäskade omkring för att visa sin kännedom i saken och belönades med många shnäsor af de i is-dramen sr orts.)