Aftonbladet – 16 februari 1859, sida 1

förut under samspråk med Thorborg, -jag tror att kapten Oddjers varit underhållande? Ja, svarade Emilia, han lyckas rätt bra att roa mig. Han har hållit en egen afhbandling öfver illusioner och fiske, och jag fann att det blef en fullkomlig slägtskap mellan de bilderna... Nå, sof du godt i natt, min vän? Alla de här promenaderna får jag med fördubbladt arbete taga igen på något vis. Men när jag i natt slutat göromålen, sof jag icke illa... Och du sjelf? Jo, jag satt uppe hos Majken och Thorborg och pratade tills klockan slagit 1. Sedan blef jag så sömnig att jag knappt hann drömma om dig; men i dag morse, då jag vaknade ...... Hvad är det de ropa? afbröt hon. Så mycket med menniskor der borta! Det är väl miss Lillys uppvaktning. Nå — och när du vaknade ? När jag vaknade, då tog jag ned... Mina vänner, mina vänner, ropade Majken, skynda er då! Det är en så intressant anblick Och allt närmare och närmare skyndade sällskapet mot denna anblick, som icke blott var intressant, utan spände nerverna: till en oupphörlig bäfvan, så att man både frös och brann. Icke särdeles långt från stranden sågs den engelska skonerten för ögonblicket ligga overksam i väntan på en bit väg att skrida fram igenom. : Och denna väg voro flera resliga skärgårdsmän i sina stortröjor och höga skälskinsstöflar nu: sysselsatta med att öppna på följande sätt. Framför fartygets köl vid förn var en sträcka på isen utstakad med snören, så lång och bred att den, försatt i frihet, skulle ha liknat en kanal.,, På. bredden af denna sträcka voro dragna tvärstreck, så att det hela håde utse