Aftonbladet – 14 februari 1859, sida 2

helt och hållet: egnade att lägga. mig för mamsell Majkens fötter,... Och får jag till bekräftelse på vårt vänskapliga aftalp — saken var att Holt.nu hörde Thorborg komma — kyssa denna vackra hand, så kan mamsell Majken räkna på att i mig ha en tacksam slaft, Med den enklaste värdighet i verlden gaf Majken honom handen, och ingen kunde njuta en ljufvare och elakare sällhet än Holt, då han såg en lätt rodnad på den inträdande Thorborgs kind. : Holt hade visserligen velat öka sin tillfredsställelse genom att säga Thorborg något pikant om vänners seende ögon, men han var nog stolt och belåten med den till det yttre säkra ställning, som han nu Vunnit, för att kunna visa sig liberal och kanske förlåta Thorborg. Dessutomp, tänkte han, kan äfven en dufva retas — låtom oss alltså vara försigtiga. Emellertid torde lilla helgonet nu i dubbelt fall dra öronen åt sig. Medan Holt ännu var uppe i fläkten af denna lysande sinnesstämning och qvarstod förtroligt lutad mot soffans sidstycke under samtal med Majken, inträdde kapten Oddjers och förklarade att han två gånger varit nere i salen och sökt mamsell Moss. SJag har varit här tre gånger, inföll Holt, men — liksom troligtvis herr kaptenen — fann jag endast husets värdinna, hvilken hade något att syssla med, och jay var såsom vanligt till öfverlopps. Majken såg i detsamma upp för att säga något förbindligt ord åt den finske kaptenen. Detta var helt naturligt. Också syntes ingen muskel i Majkens drag röra sig, då hon märkte den pinsamma förlägenhet, som Holts små uddiga anspelningar åstadkommo hos denne. Tydligen var kaptenen underkastad denna harmsna känsla, som ofta intager personer, då de så lätt med, ett par ord kunde återgälda