Aftonbladet – 11 februari 1859, sida 2

Vi hafva härmed velat förutskicka desså få teck-ningar och låta dem tillika åtföljas af en proposition till allmänheten att härutinnan förena sig med våra vänner i de tusende sjöarnes land, och genom insamling, äfven här i landet, betala den skuld hvari vi stå till dessa veteraner, som kämpat och blödt för Sverges ära och sjelfständighet, med snödrifvan till hvilobädd, himlen till tak, 40 graders köld till proviant och kanondundret till taffelmusik. (M. Macklin). Vi hysa derföre den önskan och förhoppning, att hvad vi nu talat ej må möta kalla hjertan och döfva öron! Måtte du Sverge, komma ihåg, att, i din nöds tyngsta dagar, dessa nära grafven nustapplande ädla skuggor burit dina svåraste bördor, samt ej låta dem gå bort till sina fäder, under ånger att hafva uppoffrat sig för det otacksammaste folk, hvaraf jorden tynges, såframt du ej vill qvarstå med bördan af din obetaldta hedersskuld inför historiens domstol, som har lika litet barmhertighet med dig, som du med veteranerna från 1808 och 1809! Tidningen uppmanar alla svenska tidningar attinstämma i denna anmälan och nämner, att öfverstelöjtnanten O. M. v. Platen i Arboga lofvat emottaga och redovisa influtna medel, Caloricmaskinen. (Utdrag ur ett oss meddeladt enskilt bref). Newyork den 1 Jan. 1859. Till svar på din förfrågan får jag säga, att berättelsen derom att caloriemaskinen nu är fullkomnad eger sin riktighet. Öfver 100 caloricmaskiner på mindre skala hafva allaredan blifvit bygda, och fattas mig ord att uttrycka min tillfredsställelse att hafva öfvervunnit alla praktiska svårigheter och derigenom lyckats gifva menskligheten en drifkraft, fri från fara och så enkel, att hvar och en kan tillse den. Förståndets öfvervigt i det menskliga maskineriet tillkännagifver, att naturen icke beräknade att senorna, utan att hjernan skulle utföra de underverk, som en dag komma att omskapa jorden till ett paradis. Med en universel drifkraft, tillgänglig för hvar och en, hvilka gränsor finnas för materiel förbättring och framsteg? Genom mekanikus Wenström, som nu är här och just på vägen att återvända till hemlandet, kommer caloricmaskinen att genomdrifvas. J. Ericsson. — Den diskussion, som den 3 dennes egt rum i engelska parlamentet rörande italienska frågan, och hvilken jemte den nyligen utkomna franska broschyren utgör händelsen för dagen i Paris, antyder mycken ovisshet, tvekan och tvifvel öfver den politiska ställningen. I öfverhuset har kabinettets chef till lordernas och landets lugnande mycket ordat om den verldsbekanta frasen kejsaredömet är freden, men detta oaktadt framhållit eventualiteten af ett krig genom den förklaringen, att i sådant fall England vore fullkomligt fritt att antaga den politik, som dess ära och dess intressen fordrade. I underhuset förklarade hr Disraeli sig icke helt och hållet förtvifla om freden, — ett uttryckssätt, som från en ministers mun är föga lugnande — nödgades erkänna, att ställningen vore ingenting mindre än god, men att regeringen, trogen alliansen med Frankrike, icke skulle :försumma någonting till fredens bibehållande, på samma gng den ville arbeta på Italiens emancipation äfven medelst en reorganisation af territorialbestämningarne. Lord John Russell ansåg den religiösa och den borgerliga frihetens sak i Italien icke kunna ha att vinna på ett anfallskrig emot Österrike; men tillade strax derpå, att man ej borde lemna ur sigte, att Wi nerkabinettet alltid och ännu i denna stund fortfarande visat sig hårdt trycka på Italiens öfriga stater, och att det bästa botemedlet häremot vore att åt halföns folk öfverlåta rättigheten att styra sig sjelfva genom egna lagar, hvaruppå Sardinin:en redan gifvit dem ett exempel. Lord Palmerston instämde häruti med sin fordne. embetsbroder, ansåg 1815 års traktater böra hållas i helgd, huru olämpliga de än voro; men att man borde hindra utsträckningen af något guvernementalt inflytande utöfver hvarje lands egen miltärstyrka, att derföre besättandet af legationerna och af Rom borde upphöra, samt den påfliga regeringen lemnas på egen hand, hvilka följder en dylik åtgärd än måtte medföra. Alla de inom parlamentet hållna tal synas antyda, att krisen är vida allvarsammare än många förmoda, Det svar som prins Napoleon afgifvit på märens i Genua adress och hvaruti han tillkännagifver sina önskningar för Italiens framtid och en fullkomlig solidaritet emellan de båda nationerna, har äfven i sin mån bidragit att nedstämma fredsförhoppningarne. — Om riktningen af det anfall Frankrike kan komma att söra emot Österrike skrifves i Augs