Aftonbladet – 9 februari 1859, sida 3

Då Lönnborg och Edla Brundin derpå fingo afträda, anmärkte Ödberg, såsom vi förut omnämt, ati flickan sade precist samma ord madam som Lönnborg. och att det syntes som skulle det ligga något hemligt derunder. Fabrikören Ekenberg, pigan Boklunds morbroder, boshvilken Boklund vistats från det hon kom hit till staden och till dess hon den 28 sistl. Okt. tillträdde tjeusten hos fru Sederholm, hördes derpå och förmöälde sig angående Boklunds besök hos Ekenberg söndagen den 14 Nov. icke kunna bestämdt påminnz sig något. Men deremot ibågkom han att hon på måndagen den 15 (d. v. s. den dag mordet begicks hemkommit mellan kl. 6 och 7 på aftonen. Närmare bonde hr E. icke bestämma tiden. Hon hade varit qvar till mellan 8 och 9; då fru Ekenberg tillsagt henne att gå, på det hon måtte hinna hem till den tid, som hoh uppgifvit att öfverstinpan bestämt för heäines återkomst. Hon hade, enligt förut träffadt aftal, haft med sig ett knyte ullgarn, hvilket fru Ekenberg af henne köpt, på sätt Boklund förut sjölt uppgifvit. Hr Ekenberg förklarade slutligen, att Boklund, under det hon vistades i hans hus, icke hafi tillfälle göra några bekantskaper, då han och hans hustru på allt sätt bemödat sig att taga vård om henne. Fru Ekenberg, fabrikörens hustru, afgaf om Boklunds besök hos henne och hennes man på söndag: aftonen en berättelse, öfverensstämmande med Boklunds egen. I afseende å måndagsaftonen kunde icke heller fru E. närmare bestämma tiden för Boklunds ankomst, än att det varit mellan kl. 6 och 7; dervid hon omtalat, att hon varit hos fru Krutmeyer samt att hon förut på e. m., vid 4-tiden, hade varit och hemtat bröd. Att kl. var !, på 9 då Boklund aflägsnade sig, kunde fru E. bestämdt uppgifva, emedan hon då kl. var 5 minuter före !, häde sett på kl; och tillsagt Boklund att gå. I afseende å ullgarnet. bekräftade fru E. de uppgifter Boklund sjelf haft derom. Under vistölsen tillförene i Ekenbergs hus hade Boklund ej haft några bekantskaper, som besökt henne, med undantag af en flicka som hon hade lärt känna på lasarettet. Barnflickan Augusta Södergren, 14 år gammal, i tjenst hos fanjunkaren Herkules, hördes äfven upp: lysningsvis och berättade, att hon på måndagseftermiddagen i samma vecka som Ödberg häktades sett honom vid 4-tiden gå genom Herkules rum in till fru Ödberg. Efter hvad hon trodde var klockan icke slagen 4 då han kom. Hon såg äfven då Ödberg gick och ansåg klockan då ha varit tre qvart till 6, ty hon hade någon stund förut varit ute iett ärende och då på gatan frågat någon person hvad klockan var samt fått till svar, att hon var half 6. Under loppet af eftermiddagen hade hon en gång af fru Herkules varit skickad in till fru Ödberg att låna ett betsman och dervid sett. Ludvig Ödberg sitta vid dörren och läsa på en tidning. Hon hade sett att en annan karl och flera fruntimmer, dem hon icke kände, derjemte varit inne. I hvad ordning de aflägsnade sig visste hon icke, emedan hon i. matmodrens ärenden hade sprungit ut och in. Hon trodde sig. minnas, men kunde ej bestämdt uppgifva, att Wallberger icke var kommen till Herkules, då Ödberg: anlände, men att Ödberg var kommen innan Herkules och Wallberger gingo bort mindes hon säkert. Ordföranden erinrade nuden tilltalade, att flera personer hade sammanstämmande uppgifvit, att han, emot hvad ban sjelf uppgifvit, hemkommit klockan 4, eller till och med före detta klockslag. Ödberg vidblef att förklara, att det vore omöjligt att han kunnat komma hem klockan 4, då han vid passerandet af Riddarhustorget hade. sett att klockan var en qvart till 5. Han kunde ej ha hunnit hem förr än klockan tre qvart till 5; De till denna dag tillstädeskomna nya vittnena blefvo nu förekallade och fingo aflägga ed. Sedan de åter afträdt, vände sig Ordföranden till pigan Boklund och tillsade henne, att vid besvarandet at några frågor, dem ordföranden ville göra henne, noga hålla sig till sänningen, på det icke hennes uppgifcer möjligen kunde komma i strid med hvad som komme att intygas af de;vittnen, dem rätten nu äm. ade afhöra. Och eriorade henne ordföranden om le ledsamma följder det förhenne kunde medföra; ;m det genom vittnenas berättelser blefve ådagalagdt utt hon fore med osanningar. Ordföranden sporde derpå Boklund, omhon under sin tjenstetid hos öfverstinnan haft besök af några Jersober, karlar eller qvinndr. Boklund förklarade, att hon ej haft besökaf någon arl, undantagandes vid det tillfälle, då gardister stberg, på sätt hon uppgifvit, om måndagsaftoner öljde henne upp i tamburen, och för öfrigt hade hon icke haft besök af någon annan än enfflicka vid uamn Johanna, som tjenar hos hofslagaren Jagare: och en flicka vid namn Betty, tjenande hos maskini: sten Prästfelt. Med Johanna, som sökt henne ev förmiddag, hade hon satmtålat i förstugan. Om betty, som sökt henne strax efter det hon flyttade vill öfverstionan, hade varit inne i köket eller om de talats vid i förstugan, mindes hon deremot icke. Ordföranden frågade vidare om Boklund vid något villfälle samtalat med några personer i portgången oler porten. Boklund sade sig aldrig ha i porten samtalat med sågon annan än skomakaren Wicksell, med hvilken hon vexlat några ord i porten då hon på 0. m. samma: dag mordet föröfvades återkorn från brödboden. Särskilt tillspord i afseende å söndågsaftonen förklarade Boklund, att hon då så mycket mindre ku :gat samtala med någon i porten, som hon, då hon vid ö:tiden hemkom, genast tagit af sig klädningen och sedan ej varit nere annat än för att slå ut något på gården, dervid hon alldeles icke gick ned åt porten. FTillfrågad huru det kom sig att hon, som på månägen gått hemifrån före 5, ej förr än mellan 6 och 7 kommit till. Ekenbergs, förklarade Boklund, att hön dröjt en stund hos Krutmeyers, i afvaktan att träffa någon, emedan hon tyckte sig böra ha eti svar att derifrån framföra till matmoödren. Hon eribprade sig dessutom nu, att hon, innan hon gick ip till Ekenbergs, hade varit inne hos en mll Grönlund, som har ett mjölkmagasin i huset bredvid det der, Ekenbergs bor, för att betala en skuld sedan i somras. , Fill; följd af—dessa uppehåll och i betraktande tillika deraf, att hon ej gick så synnerligen fort, trodde Boklund, att klockan allt var slagen 6 då hon kom till Ekenbergs. Derpå förekallades och hördes i följande ordning de vittnen, som nyss aflagt ed. Skoarbetaren MWicksell, boende 2 tr. upp långt in på gården: i samma egendom som öfverstinnan Sederholm i lifstiden, förklarade sig ganska väl igen känna pigan Boklund, som 3 å 4 gånger värit uppe hos honom angående. skolagningar. En söndagsaf: ton, det var dagen inhan mordet föröfvades, återkom vittnet kl..!7, 8 från engelska kyrkan isällskap med-enkan Nilsson, hvilken bor i huset snedt emot i Mäster Samuels gränd; Vittnet, som, kommande från Öfre Bangfänden tog af till venster uppåt Mäster Samuels gränd, ämnvade följa enkan Nilsson till hennes port, såg dervid, just då han passerade porten i: det hus der han sjelf bör, att öfverstinnans jungfru stod i porten, samtalande med en karl och en qvinna. Alla trestodo vända utåt gatan. Karlen var en yngre person, kort. till växten, ljuslätt och utan skägg... Han hade på hufvudet en låg mössa med: skärm och bar en rock igenknöppt ända upp; På särskilt fråga förklarade vittnet, att han afisäg karlen ej ha varit så lång som tilltalade Ödberg. Den. andra, för honom okända qvinnan, som hade schalett på hufvudet, var vid samma längd söm Boklund; hvilken Hän mycket säkert igenkärnde ehuru han icke gifvit akt på buru bon var klädd. Vittnet stannade helt litet vid Nilssons pört, men då han åter, för att gå och ätå qvällsvärd, passerade förbi sin egen port, voro alla de personer borta, Hvilka han nyss der sett. s : Ordföranden spörde vittnet dm han vid Hågot an