Aftonbladet – 9 februari 1859, sida 2

hoppats erhålla af England något aktivt och väpnadt biträde, men man väntade sig åtminstone, att det ej skulle visa några fientliga tankar emot Italien, allra minst -emot Piemont. Vi tro: emellertid, att den engelska politiken i afseende på Italien och Piemont icke helt och hållet gifvit sig tillkänna, samt att tidningsartiklar och noter icke utgöra något fullständigt uttryck af regeringens tanke,-i händelse ett krig skulle utbrista. Engelska regeringen skulle icke kunna visa sig fientligt stämd emot Piemont, utan att handla i. fullkomlig strid .med de principer, som styra dess politik... Piemont är den. enda fria stat inom Italien, -den enda, som fullgjort sina. emot bundsförvandter. ingångna förbindelser, den enda som ärligt. antagit engelska alliansen. Hvilka än: meningsskiljaktigheterna emellan de båda hofven må vara, någon fientlighet synes ej böra kunna uppstå. Lord Malmesburys till vår regering stälda not utgör ett bevis häruppå. Den engelske ministern förgäter icke de goda förhållanden som ega rum emellan de båda staterna, och fördöljer icke det betänkliga i den nuvarande ställningen; men han beklagar krigets olyckor. Och hvem beklagar icke dessa? Hvem är icke öfvertygad derom, att kriget är en olycka, och attdet vore bättre att kunna fredligt lösa de internationella frågorna än att begagna vapnens logik? Den höfliga och moderata form, som: man. påstår noten ega, bevisar likaledes, att britiska styrelsen trör sig af sin. ställning tvungen att ge sin italienska politik. en. riktning, som dess diplomatiska depescher måhända ej fullt uttrycka. Engelska ministeren skulle vilja undvika krig, emedan den fruktar dess allmänna följder. :Denctror sig redan-se för sig vålnaden af det första kejsaredömets krig, men den är fullt öfvertygad om, att den italienska frågan måste lösas, och att så framt. detta icke kan ske medelst enfredlig anordning, ett krig omöjligt kan förekommas. Skall. väl nu detta. krig förvandlas. till ett allmänt europeiskt krig? Det kan icke bli det annat än genom England sjelft för hvilket det ej. behöfver vara af vigt, att. Österrike förlorar sina italienska besittningar, men deremot af mycken vigt, att icke en främmande makt sätter sig i Österrikes. ställe... Men ett krig i Italien skulle ju bli ett nationalitetskrig, och icke ett eröfringskrig, och England skulle icke kunna i afseende på Lombardiet och Venedig följa en annan politik. än . den. som tillämpades: på Belgien. Ryktet säger, att vår utrikesminister i sitt svar på den engelska noten anmärkt-huru stormhotande. Italiens ställning i. detta ögonblickär; att han: vore den förste att beklaga ett sådant förhållande, men att under de stundande: händelserna Piemonticke kan: följa någon annan politik: än den som det redan tillkännagifvit sig vilja följa; en politik nemligen, bygd på principer, icke på omständigheters. Det krig, som -kunde uppkomma.af de närvarande förveeklingarne, komme : äfven att bli en följd af en kongress. Skulle väl makterna bli ense om; alla de frågor, som borde underställas -kongressens granskning! Och hvar skulle kongressen komma att sam. manträda ? Skulle väl-Österrike gå in på denna åtgärd ?: Flera :månader: skulle gå förbi. innan dessa preliminärfrågor blefveafgjorda, ochingen kan förutse: hvad som under tiden kunde inträffa, enär-i närvarande stund händelserna icke kunna ordnas och ledas efter diploma. tiens-godtycke. Det är visserligen sannt, att Piemont visa sig utmanande; men dess regering gör det icke. .. Det är -vår fria författning, som. visar sig utmanande, det är vår-tribun, vår trefärgade fana. Lombarden; som på andra sidan om Tessinofloden ser ett fritt land, har: han icke skäl ätt säga: Skulle icke denna fana äfven kunta beskydda oss? Skulle icke våra representanter. kunna äfven försvara våra intressen från höjden af.denna tribun? Skulle icke äfven. vi kunna sstyras:af denna fria författning? Så har man nu resonnerati tio år: Men hvad kan väl Piemont. dervid göra? Villman, att det skall upphäfva sin fria författning och undertryeka sin frihet för att lugna Österrike och bibehålla detsamma i den fredliga besittningen: af dess italienska länder? Österrike harsicke yttrat -afskyför den ena:eller. den andra ministeren, utan för de liberala institutionerna. Om nämde maktinärvarande ögonblick visar sig ännu mera uppretad, så..kommer det deraf, att.Cavourministeren. inom Europa tillvunnit sig en fast ställning, hvi ket Österrike ej förmått hindra: Italiens oberoende är ej längre en diskussionsfråga; utan: ett problem; som väntar. sin lösning. Kongresser ochdiplomatiska noter förmå ej ändra detta förhållande; och engelska ministeren, som ej synes kunna bli ense med-sig sjelf-om den -politik,. som. den i safseende på Italien har att följa, eger alltför mycken skarpsinnighet: för att icke inse, att den; om Italien vill återvinna sin egen nationalitet, gör bästuti att icke lägga sig deremot och-Iåna Österrike sitt stöd, emedan England sålunda kommer i tillfälle att lättare skydda sina egna kommersiella intressen, hvilka stå i ett. oskiljaktigt sammanhang med de politiska. Milne K. M:t har, enligt. Posttidningen, under den 1 dennes utnämt och förordnat: vid Stockholms borgerskaps infanterikår: till kapten, mönsterskrifvaren L. Hammarström; till löjtnant, kavalleristen C. F. Tjulander; samt till underlöjtnanter, infanteristernalZ. W. Anton och I. Nilsson. . ss