Aftonbladet – 9 februari 1859, sida 1

STOCKHOLM den 9 Febr. Erigens verkningar på folkens välstån?. Engelska tidskriften conomist bar vid årets början gifvit en högst intressant och lärorik öfversigt af Englands inoch utförsel, produktion och konsumtiön under förlidna äret, samt uppställt en Mängd jemförelser mellan handelsoch näringsförhållandena 1858 och fvid olika tidpunkter under föregående delen af detta århundrade. Dessa jemförelser hafva ledt till några öfverraskande resultater, och på dessa har Economist bygt uppgifter om och betraktelser. öfver krigens förderf, hvilka alltid bördeväl besinhas af dem, som mer eller mindre ha i sin hand att bestämma öfver krig och fred. Econömists artikel 1yder så: , be Det är en allmän tro att de första 15 åren af detta århundrådevorö en period af stort och 7allmäntvälstånd,ocK att 1815 års fred hämmade detta välstånds tillväxt. I följd häraf har det blifvit en folktroj att krigen och af dem föranledda stora Utgifter snarare göra godt än öndt åt de närande samhälls klasserna: Denna trökunde? Ha hågon. riktig grundnär kriget ej räckte länge och fördes med -lånta penningar.: Det vore då liksom ett folk skulleined ensbegynna att ge ut både sin inkoötist öch en del af sitt grunck kapital. Hvärje år skullevdet då blifattigare, och den åfliga förminskningen af rörelsekapitalet skulle till slut framkalla en skadlig reaktion. Menhär Krigen räcka länge, åtgår ej blött en delaf folkets inkomst till kriga: gärder; utan det oupphörliga upptagandet af nya :Tån slukar dertill ej ällenast afhationens inkorist Hvad som behöfves att betala ran: tornar ined, utan äfven en så stor delaf f0relsekapitalet, att nätingarne derigenora kömmai säknad af nödigt förlig! Visserligen stiga prisertia, men icke i följd af ökadåf: gång vtar af för liten produktion. Uhder det långa krigettaot franska fepubliken ock kejsardömet gingo priserna upp mycket, men demiv stighing härleddesig till en del från den genom afbrott i produktionen uppkomna brister på varor, öch dels från myntförsämringen, hvilket en tidåstadkom ända till 2574 procent agio. Kort sagdt, ett långt krig gör Tika verkat på ett lands kapitäl som om landet lätige hade stark utförsel af sina prödukter, men ej finge tillbaka någön betal: ning: för dem. H 205 : Om dessa allmänna satser äro riktiga, så skulle det vara underligt om den folktron vore riktig attdetkrig, Rvilket slutädes 1815; hade befordrat låndets materiella framåtskridande eller befrämjat dess välmågä. Detta krig vär väl icke det längsta; men säkert det dyraste som någonsin rasat i verldeti. Jemförelserna mellah HKärdelsoch näringsförhållandena under första tredjedelen afseklet visa att den nämda folktron är rakt stridande mot sanningen och att den borde vara alldeles motsatt. Det må vara att en och ännan enskilt person förvärfvade till och med, kolossal rikedom vid den stora uppoftringen af nationalkapital, men det är alldeles solklart, att folkets tillstånd i helt mycket försämrades, De af oss framlagda tabelderna, lägga nogsamt i dagen, att från 1801 till 1815 blef engelska folkets materiella vilkor i bästa fall stående på samma punkt; — att kriget hade så utmattat landet att, i trots af. folkökningen, medlen till uppehälle öch omfånget af. dess handel aftogo under loppet af 10 år efter fredsslutet; samt att det dröjde ända till. 1832 innan landet hade i nämda hänseende upphunnit den ståndpunkt, hvarpå det befunnit sig före de tio åren och före krigets utbrott. Kortligen, när vi betråkta de förhållanden, som: allmänt anses utvisa ett landets större eller mindre välmågå, så finna vi att de. visa år 1832 ett tillstånd, som, ej blott relatift till befolkningen, utan absolut var icke bättre än 1815 -och mycket litet bättre än 1801, fastän befolkningen hade ökats med fem och en half million under de mellanliggande åren, Till Bevis för dessa, påståenden skola vi först anföra något om Storbritanniens införsel. Det officiella värdet är en säker mätare på qvantiten af importerade varor, fastän det icke alls är att lita på i afsende på penningvärdet, emedan det uträknas efter ett en gång för alla, varorna för hundra år sedan åsatt pris, hvilket sedermera för det mesta fallit ansenligt. .Men just denna oföränderliga värdenorm gör den officiella uppskattningen till, som sagdt, en säker måttstock för myckenheten af det införda. År 1801 var importens officiella värde. 31,786,000 , år 1815 uppgick det till 2,987,000 och år 1816 föll det till 27,431,000 . Således hade importens qvantitet icke ökats under alla de femton åren, fastän. befolkningen under samma tidrymd hade stigt tjugoen proc. År 1822 utgjorde importen .endast 30,531,000 , eller mindre än 1801, oaktadt folkmängden var 3, million större. — Se vi på exporten, så finna vi att år 1805 var värdet 35,077,000 och 1806: 40,874,000... År 1815 var värdet — när myntvärdets — fall tages i beräkning —