Aftonbladet – 8 februari 1859, sida 2

betjening. Oehigheten kunde ieke biläggas, och resultatet blef derföre, hvilket icke är så underligt, isynnerhet i en amerikansk församling, att presten måste gifva vika för socknebarn och taga afsked. Socknebarnet hade måhända icke behandlat presten såsom det bort, ock den nye presten: ansåg derför för sin pligt att gifva mannen en liten näpst och lät förstå, att han ville utesluta honom för någon tid från Herrans-bord. Detta kom för håns öron, och hat var långt ifrån böjd att finnå sig deruti. Då han derför mottog ett bref med prestens välbekantå handstil och anade dess innehåll; hvilket -han icke önskade att blifva närmare bekant med, sände han det oöppnadt tillbaka. Flera dylika försök af presten utföllo lika olyckligt, och icke heller lyckades det honom att personligen underrätta församlingsmedlemmen om hans bannlysning; denne undveksallt umgänge med presten, och när de möttes på gatan, gick han alltid öfver på den andra sidan. Saken syntes stå förtvifladt för presten, men då kom han att göra en resa för att bevista ett prestmöte. På första stationen fick han en ide, hvilken han genast sattö i verket. Han gick till telegrafkontoret och telegraferade bannstrålen till sitt styfsinhade socknebarn, som-i början kände sig — hvad han i bokstaflig: mening ju också blef — träffad af åskan. Men han såg, att saken ieke mera stod att ändra. Godt, yttrade han, sjag ser, att telegrafen är icke blott ett kommunikations-, utan äfven ett eckommtinikationsmedel. (G. H. o. S. T;) — Svenska regenters valspråk. Gustaf der 1:stes: Af Gud är all makt... Erik den 14:des: Gud ger åt den han vill; Johan den 3:djes: Gud är vår beskyddare. Sigismunds: För folk och rätts. Karl den 9:des: Gud är min tröst Gustaf den 2:dre Adolfs: Ära vare den högste, en tillilykt för de sinä. Kristinas: Verldens frälsare; frälsa oss. Karl den il:tes: Hos Jehova mitt öde, han skall göra det. 1 den 12:tes: vHerren har blifvit min beskyddare,. rika Bleonoras: Gud mitt hopp Fredrik den I:stes a med sin gemåls. Adolf Fredriks: Allmänt väl, itt väls. Gustat den 3:djes: Fåderneslandet;. Gustaf den 4:d Adolfs: Gud och folket.. Karl den 13:des: Foikets väl min högste lag Karl den 14:de Johans: Folkets kärlek min belöning Oscar den I:stes: Rätt och Sanning.