Aftonbladet – 8 februari 1859, sida 2

Men lefve han, som — mäktig sitt ord, idgens svärmare på talarstolen — var i kalkylen, vid sitt arbetsbord, den djupe tänkaren som få i Nord, men framförallt — som var, o fosterjord! dir son som ingen bättre under solen! Vid. dig han hängde med sin ungdoms håg, vid dig i mannens, gubbens alla öden; sin bästa heder uti din han låg, hans lyckas skatt uti din lycka såg, för dig han drog i strid och härnadståg och han var svensk i lifvet och i döden. Derför -han lefver, midt uti vår rund, ej Karlstads-bispen, men den svenske anden! Och medan blommorna i Bordisk lund : hans namn sig hviska, skall af hjertats grund det ljuda högt i svenske mäns förbund och echot föra det kring Nordanlanden.