Aftonbladet – 8 februari 1859, sida 1

och den säger mig att framdeles skall pappa blifva nöjd och han och jag vida lyckligare än nu. Majken hade så många gånger hört dessa förespeglingar, hvilka aldrig syntes vilja bekräfta sig, att hon slutligen blef öfvertygad att modern icke i verkligheten hoppades på deras fullbordan, utan att. det endast var för hennes, Majkens, skull som hon ännu talade om ifrågavarande framtidsillusioner. Men en gång, då fru Moss tydligt läste dessa hennes tankar, sade hon: Mins, mitt barn, att för Gud är ingenting omöjligt., Större under än detta har Han gjort — tänk derföre icke att jag talar så i fåvitsko.. er . I dag — liksom förra gången vi träffade tru Moss — finna vi henne ensam. Det är nu endast den skilnaden, att hon väntar sin dotter hem och derföre stundligen lyssnar efter vagnsbullret. : Ändtligen, då hon väl för tionde gången flyttat det af hennes Majken broderade bibelmärket, lade hon på allvar ihop den heliga boken, i det hon sade till sig sjelf: Jag. hoppas att Han, som ser allt, nog förlåter att jag icke kan hålla mina tankar med nog reda tillsammans. O, må Han beskydda mitt barn och helbregda föra henne genom denna hennes långa pröfvotid... Men nu kör det — nu kommer hon, och denna gång glad och modig, hoppas jag, ty ännu kan väl ingen ny svårighet ha inträffat. Men helt annorlunda föllo orden, då Majken inkommit och, sedan hon berättat att pappa blifvit. uppehållen på vägen och ej skulle inträffa förrän följande middag, i fullaste förtrolighet afböljt allt det passerade samt meddelat modern sin fruktan att, i trots af den allvarliga förklaringen med. fadern