Aftonbladet – 8 februari 1859, sida 1

skall jag springa egotna omkring ochieta efter jättegrytor; shäckbankar och. stensättningar, som 1 alla fall förarga mig, eftersom de påminna mig om den tiden, då man också här hade sjö och sjöfolk? Nå, du mins att jag sa dig förut hur det skulle gå, men du lemnade mig aldrig i ro förrän jag gjorde.-dig till sviljes — och nu kan ni få sitta ensamma. i herrligheten. Jag vill icke lägga mig bär och strådö i förtid, så mycket du vetl. -:. Käraste man, svarade: en gång fru Moss på dessa ständiga klagovisor, eftersom du nu en: gång köpt Gläborg, låtit reparera det och dessutom har lagt ned din rörelse, så böra vi se sakerna på den ljusaste sidan — det skola vi alla finna oss bäst vid., Vi alla — hvad är det för slags uttryck? Supponerar att det blott är fråga om mig, som blifvit lockad och tubbad till den uslaste affär, som jag under hela min lefnad bar gjort. Det hade varit din skyldighet att be-sinna följderna innan du företog dig att inleda mig i dina ömkliga fruntimmersplaner. Men det: må du veta, Beate-Marie; att med den här segern får du vara nöjd! Härnäst vi i någon sak bli af olika tankar, så supponerar Jag du icke försöker att lägga dina funderingar tvärsför mina. Nu känner du meningen. Då: dessa väderbyar gått öfver, kom alltid Majken och lade sin arm kring den: tåliga modern. Gud-hjelpe mig; älskade mamma, för den här idden! . Det blir. ständigt mamma som får sitta emellan för min dåraktiga kalkyl, och det -smärtar. mig obeskrifligt. :; Ack; min Majken, svarade då denna så sant älskande mor, tror duicke att jag hellre vill taga emot de här narraktiga förebråel;sertia äri höra: dem drabba. dig! Med tiden iBlir det. dessutom bättre.: Jag. har min aning,