Aftonbladet – 7 februari 1859, sida 3

Insändt.) Något om elemontarlärarnes löner Man har på senare tider ofta i Aftonbladet set insända artiklar rörande det sätt, hvarpå lärarne vi olementarläroverken behandlas i afseende på utbe kommande af sina löner, äfvensom svaromål mo dessa artiklar. Besynnerligt nog hafva dock båda dera varit oriktiga ända derhän, att man måste för moda dem varit insända af personer, som varit all deles främmande för ämnet. Så t. ex. har alltid de insända uppsatserna talats om löneqvartaler, d? deremot alla elementarlärare uppbära tertialer i stäl let för qvartaler, och man har klagat öfver bristand atbetalning af lönförhöjniog, då det deremot just ä gamla lönen, som besynnerligt nog för lärarne i som liga orter sutit längst inne. Likaledes har insända ren med förundran sett, hurusom ett svaromål i äm net, som bar en viss offieiel anstrykning, för något vid sedan innehöll, att sista löneqvartaleto för förr: året redan skulle vara af statskontoret utanordnadt men ändock har man ännu icke den 1 Febr. i in sändarens ort afbört det lönetertial, som förmodli sen dermed skulle betecknas.. Insändaren, som sjel villhör lärarekåren och fått pröfva på den nyckfull het, hvarmed lönerna sista året af statskontoret ut ordnats, vill derföre framställa sanna förhållan let, i hopp att rättelse för framtiden må kunn: ske. Att det är statskontoret, och ingalunda kon sistorierna, som är skyldigt till de begångna felen anser insändar.n böra såsom väl kändt på förhanc nämnas. Ehuru elementarlärarne ända till sista riksdager varit för sitt vigtiga kall alltför kovappt aflönade hafva de doek alltid vetat hvad de egt att lita på medan de kontanta lönemedlen utfallit på bestämd: ider trenne gånger om året. Då deras lönevilkor senom ständernas frikostighet vid sista riksdäger blefvo betydligt ökade, kunde man väl allra minst ro, att detta skulle föranleda, det de gamla lönerne kulle under längre och obestämd tid innehållas Hur det än gibge med löneförhöjningarne, tyckte nan sig ändock kunna vänta, att de gamla tertia erna borde i vanlig tid kunna erhållas. Emellertid har förhållandet varit annorlunda. Under det K. M:: f nådig omtanka för lärarne anbefalde statskontoet att, tills nya staten blefve uppgjord, förskottsvis stbetala tertialerna af löneförböjoningarne för 1858 och lärarne sålunda erhöllo två tertialer af löneför. höjningen ordentligt, behagade statskontoret unde: förevändning af staternas uppgörande fördröja de vanliga tertialerna af gamla lönen, åtminstone för lärarne i vissa orter, ända till två ä tre månader utöfver vanliga tiden, då de två första tertialerna Andtligenefter påminnelser och klagomål erhöllos Nu är att märka, att detta blott föranleddes af stats: kontorets försummelse att tillskrifva landshöfdingeembetena derom; hvilket bäst bevittnas deraf, att detta dröjsmål icke inträffade på somliga orter, der landshöfdingeembetena verkligen om utbetalandet haft order. För tredje tertialet af år 1858 åter har man änna ej i landsorten afhört hvarken gamla lönen, som dock alltid plägar utfalla dagarne före jul, eller löneförhöjningen, och hvad som synes änan underligare är, att då militärer, landtstatstjenstemän m. fl. redan i April och Maj 1858 erhöllo den af ständerna med 50 procent beviljade förhöjningen för 1857, få skollärarne ännu i Februari 1859 vänta förgäfves äfven på den. Men, som sagdt är, med löneförhöjningen må förhålla sig huru som helst. Rörande denna kan måhända den gjorda invändningen. om: staternas utarbetande vara tillämplig, åtminstone tills vidare; men rörande de gamla löner: nas innehållande bar statskontoret deruti alls ingen ursäkt. Statskontorets -hrr tjenstemän måtte alla vara i den lyckliga belägenhet att icke veta hvad det vill säga, att mankeras uti bestämdt och på dagen påräknade liqvider, särdeles när, såsom förhållandet är med mången tjensteman, den bestämdt påräknade men uteblifna löneligviden är hans enda inkomst. Förstode de detta, skulle de äfven inse, att ett sådant mankemang just är känbarast denna tiden på året. Genom hvad nu är omtaldt har det oerhörda inträffat, som ingen kunde tro skulle hända, om ej statsbrist yppats, att nemligen tjenstemännen ej or dentligt utfå sina löner. Lyckligtvis lärer det dock ej föranledas af statsbrist, utan af statskontorets oefterrättlighet. 1 t — 00