Aftonbladet – 7 februari 1859, sida 2

sina lustfärder — hon lemnar alltid glädje och tacksamma hjertan efter sig. Mamsell Moss tycks vara ett fruntimmer af oskattbart värde. Man måste högakta henne, redan innan man närmare känner henne; och när den närmare kännedomen kommit. förmodar jag att man måste älska henne. Kapten Oddjers skildrar fullkomligt riktigt det intryck, hon bör göra och äfven gör. Ifall, återtog kaptenen, jag varit så lycklig att ega anförvandter i lifvet, så skulle jag velat hafva precist en sådan syster: hon skulle ha blifvit för mig både en förtrogen och en rådgifverska. s Så — att det ligger ändåi herr kaptenens karakter att taga råd? Uppriktigt sagdt, har det förekommit mig som om kapten Oddjers aldrig toge råd af någon annan än sig sjelt. Då har fru Hjelm ansett mig för mera sjelfkär än jag egentligen är. Dock skulle jag tro att jag bör medgifva att endast en mor och en syster kunna lemna så opartiska råd att de bli åtlydda., Nej, det var elakt sagdt, yttrade Emilia rodnande, och jag är glad att min man icke hörde det. Skall då alltid modern ega företrädet framför hustrun och fästmön? Det der tycks likväl vara naturligt. En mor älskar oss för vår egen skull. Hon ser således alltid klart. Hvilket vill säga att kapten Oddjers alltid skulle sätta henes omdöme öfver bustruns? O, om min mor ännu lefde, svarade kaptenen, så ... Men det är dessutom omöjligt för mig att döma, då jag hvarken varit gift eller förlofvad. Vill emellertid fru Hjelm höra min fullständiga: trosbekännelse, så skall jag tillstå att jag sett tillräckligt af dylika förbindelser att begripa det kärleken i dem är ojemförligt mera sjelfvisk. Det var en bekännelse, som jag hoppas