Aftonbladet – 5 februari 1859, sida 3

säsom en nycktiull och sträng despot, omsom en stor trollkarl, på hvars underverk och persönliga ingripande i verldens händelser och menniskornas öden lägges större vigt, åtminstone i det för händelser mera vakna barnasicnet, än på de i nya testamentets heliga skrifter förekommande, verkligt gudomliga lärorna. om kärleken till Gud och medmenniskor, Icke bättre är den vård, som i skolorna hittillsdags egnats barnens kropp. De nyäste undersökningarne rörande detta ämne, pådrifna med det mest upplysta nit och lefvande kraft af en enskilt man, hafva ådagalagt, huru osunda våra offentliga skollokaler varit, huru hämmande och skadliga för kroppens utveckling de måteriella anstalterna. Det är outsägligt glädjande att mån börjat egna uppmärksamhet åt behofvet af förändringar bärutinnan, men med dessa Kar man ännu icke hunnit mer än de första fjäten, och mångenstädes äro icke ens dessa tagna, till och med i Stockholm; än mindre i småstäderna och på landet. Gymnastiken ligger helt och hållet i linda i folkskolan. Vanvårdad till kroppen, utan den ringaste kunskap i menniskans fysiologi, eller om naturkrafterna, eller: om de borgerliga lagar, efter hvilka samhällsmedlemmen skall rätta sig ), och med föga utvecklade sedliga begrepp skickas gossen ut i verlden att sjelf skaffa sig sitt uppehälle. 5; Ur skolan kommer gossen ofta ilära. Med ens : slutar hans korta bildningsbana. Han skickas nu dagen i ända kring staden att uträtta ärender, och när han befipnes bafva på en och annan mellanstund slumpvis inhemtat någon ringa kännedom i yrket börjar man använda -honom i dettas förrättningar från morgon till qväll. Afmästaren inhemtar han under lärotiden vanligen ingenting, som länder till hans själs fromma, och af kamraterna mindre än intet. Om mästaren än sjelf besitter bildning, så att han! deraf skullekunna meddela åt andra. görhan det oftast icke åt sina, Järlingar, hvilka i allmänhet äro fullkomligt främmande för honom utom i hvad angår deras arbete. Gesällerna, som icke bafva maten i huset, skicka ofta. gossarne. till krogen att hemta mat; derigenom göra de en förtroligare bekäntskap med den lede frestaren bränvinet.. Rikets ständer ha velat. förekomma detta onda genom att: förbjuda bränvins försäljande åt barn under 15 år, men dels efterlefves detta icke särdeles noggrannt och dels är. det i. allt fall illa nog att gossen dagligen öch stundligeny när han hemtar mat, vänjer sig att se kroggästerhas supande. — Orsaken .må vara mer eller mindre giltig, men handtverkarne, såväl i Stockholm, som på andra ställen, vårda sig alltför litet om det inom handtverkerierna uppväxande slägtet. De pe för liten notis om sina lärlingars seder och upplysning, och låta det oftå brista till och med i den materiella omvårdnaden. Hos de mindre -handtverkarne hålles sällan ett eget rum åt lärlingarne, utan de få, efter dagens mödor, taga sin hvila i bäddar tätt under taket. af verkstaden, der sängkläderna, som gå i arf från den ene till den andre; stundom äro osnygga och luften nästan alltid förskämd genom sammanvaron i rummet af en mängd menniskor -hela dagen. Erkännas bör, att på senare åren en förändring till något bättre begynt göra sig märkbar. Många lärlingar använda gina fristunder i borgareskolan, ännu flera i slöjdföreningens skola, och kanske har lättheten för arbetaren att blifva. sin egen eller att sätta sig ned såsom sjelfförsörjare bidragit att göra det till en tvångssak för handtverksmästarne att bättre sörja försitt folk än förr. Emellertid återstår härutinnan oändligt mycket att göra. De, hvilka taga tjenst som dränggossar eller pigor, hafva det i timlig. måtto i vissa afseenden bättre än -handtverkslärlingarne.. De få ofta samma mat som deras herrskap, de erhålla oftast varmt och proportionsvis sundt rum, och många bland dem hafva mindre tungt, eller för. den unga kroppens regeloundna utveckling hinderligt och skäligt: arbetej än som. förekommer i en del yrken, ler en ständigt lutande eller ständigt hopiragen eller ensidig ställning är ett vilkor för betet. Deremot sakna de lärlingens utsigt utt genom läraktighet och arbetsamhet slutigen :komma på egen botten och till välstånd. Ijenaren blir vanligen tjenare i alla sina-dasar, den manliga isynnerhet; ty de, som indantagsvis erhålla en vaktmästaretjenst eler någon dylik befattning äro jemförelsevis å; och de qvinliga: hafva ingen annan utväg att rädda sig från en ålderdom på fattighuet, än att pifta sig — hvilket ofta leder-till amma mål — eller att öfverlemna sig till prostitutionen, hvilket leder till fängelset, ofast till det djupaste timliga och andliga elänle, som -kan tänkas. För den tjenande klas: ens andliga bildning är lika litet, eller ännu nindre sörjdt, än för handtverksungdomens. ngen vänder deras håg till inhemtande afl vågra kunskaper, få. husbönder: förunna dem ågon tid dertill, inga med omsorg valda och jenliga biblioteker stå dem öppna, husbondeolkets samtal — om detta är lärorikt — få le icke eller kunna de icke hafva öron för. Efer tjugo års tjenst bar tjenaren. 4 åällmänher cke. vunnit. annat än i somliga fall någon ttre hyfsning, men alltid en utarbetad kropp: På senare åren har tjensteforket börjat följa rerrskapsfolkets exempel, att offra alit för nycket åt klädseln och nöjena. Herrskapsölket saknar i denna tiden : sinne för ädlare ysselsättningar, än. toilett, -krincliner; värdsus och baler; vida förlåtligare är felet hos jenstefolket, som saknar begrepp om öch illfälle till mera andliga sysselsättningar. Emelertid har tjenarnes djerfbet att våga upptaga mulor från husbondfolkets nöjesanrättningar väckt hos detta — särdsles.hos matmödrarne — mycket ond blod; Ämnet är för vidlyfigt att i detta öfverblick kunna annat än ridröras för att erinra; det äfven härvidlag är let den mera bildade klassen som utöfvar ett örderfligt inflytande på den mindre bildade: Om den lösa arbetarebefolkningenslefnadssätt i Stockholm har Ödbergska ransakningen