Aftonbladet – 5 februari 1859, sida 3

det endast kan vara vanan från slägte till slägteoch okunnigheten eller hopplösheten om något bättre tillstånd som sätter landtfolket i stånd att utbärda detta lif, utan ringaste komfort, utan annan föda än rågeller hafrebrödet och sillen eller strömmingen ssmt potatisen och mjölvällingen, hvilka rätter återkomma morgon, middag och afton i lika regelbunden kretsgång som sädena i ett ordnadt cirkulationsbruk — förutsatt nemligen, att jordtorparen, stattorparen och de hundratusentals backstugusittarne och inhyseshjonen verkligen ha bröd och potatis till både frukost, middag och qväll, hvilket: tyvärr ingalunda alltid är händelsen. Efter inhemtad noggrannare kännedom af verkliga förhållandet är den resande kanhbända så ärlig, att han återkallar alla sina fantasimålningar. Oftare händer dock att han blyges för att erkänna, det han vilseledt allmänheten, och låter det sagda stå qvar. En stor del af Sverges offentliga män har. under: åtskilliga år liknat en sådan resande. Regering, riksdagsmän och publicister ha täf-1 lat-om att måla leende :tafior öfver landets blomstrande ställning, och när efter ett par års solsken ett för dem oförmodadt oväder utbrutit, ha de ihärdigt sökt inbilla folk, att detta. oväder vore. blott en åskby, nödvändig och snart sagdt nyttig, såsom rensande luften. Det behöfves understundom blott ett faktum, någon timad händelse, något brott somj framkallar en vidlyftigare ransakning, för att låta allmänheten kasta en blick in uti de verkliga förhållandena och se -det sedliga eller ekonomiska tillståndet, sådant det är i sin nakenhet och utan förgyllning. Man orinrar den dager, som ransakningen öfver hertiginnans af Praslin mord kastade öfver sedligheten inom de aristokratiska klasserna i Frankrike kort före Februarirevolutionen. Vi tro att den nu pågående ransakningen rörande mordet å öfverstinnan Sederholm varit en af dessa händelser. De upplysningar, som derunder framkommit angående den fattigare handarbetande klassens ställning och dagliga lif, ha föranledt mycket sorgliga betraktelser hos många. :Man har icke kunnat undgå vid inbemtandet af Ödbergs berättelser om sitt lif och sina förebafvanden att egna några stunder åt tankar på hans och hans likars uppfostran, på -hvad de gjort för samhället och på hvad sambhället gjort för dem. Hufvudstadens befolkning såsom ett HKelt taget borde kunna -stå framom de öfriga städernas och landsbygdens både i välmåga och själsodling, ty tillfällena till arbetsförtjenst äro här vida talrikare än annorstädes, och i regeringens och statslifvets medelpunkt har vida mera blifvit gjordt än annorstädes för det yngre slägtets uppfostran och omvårdnad. Detta oaktadt består Stockholms befolkning till en mycket stor, sannolikt en tredjedel af familjer och ogifta, hvilka lefva endast för dagen, hvilkas inkomster endast räcka ur hand ochi mundb), och hvilka hvarken kunna bespara något för sin egen ålderdom eller afsätta någonting för sina barns uppfostran. I tusentals hbjonelag är både mannens och hustruns tid upptagen af arbetet för det dagliga brödet eller är modren så upptagen och öfveransträngd af den kroppsliga vården — med ringa eller intet biträde — om barnskaran, att hon.hvarken hinner eller orkar göra mycket för deras andliga utveckling; Icke -heller är hon väl isallmänhet dertill förmögen, ty hon har sjelf ingenting lärt. . Ännu olyckligare är det med de många barnen, som födas utom äktenskap, hvilkas moder är en arm tjensteqvinna, som, utkommen från barnbördshuset med sitt åtta dagars barn på armen, icke finner en fader att lemna det åt, saknar medel att underhålla det och sjelf ej eger krafter att åter taga tjenst, men ej sällan skattar sig lycklig att komma i något hus: såsom amma åt en annans barn, medan hennes eget för hela ammelönen inackorderas hos främmande folk. Huru, när :modren icke längre kan bibebålla sin befattning, utan nödgas återgå till vanlig tjenst med ringare ;lön eller att öfverlemna sig åt prostitutionen för att ännu längre kunna betala afgiften för barnet, dessa barn sedan, då den ena förtjensten eller den andra icke längre räcker till, blifva uppfödda, det vet endast iden gode: Gudeh, — han som! föder i foglarne under himlen och maskarne på jorden. När dessa fattiga barn, inom eller utom äktenskap födda, öfverstått det femte året, före hvilken ålder synnerligen i Stoekholm dödligheten är så fasaväckande stark! just i följd af de ofördelaktiga yttre förhållandena, börjar man snart att använda dem till arbeten, som ofta öfvergå deras krafter. Modren eller den legda vårdarinnan, hvilka icke hafva någon annan till biträde i vården om ännu: yngre barn, de der kanske ej kunna lemnas ensamma, skickar den svage gossen eller flickan i dåliga kläder, i köld, snö, slask och oväder att uträtta ärender, att bära ved och vatten, kanske ock att tigga ihop bidrag till eget och de öfrigas uppehälle. Ändtligen blir barnet så stort att det kan sättas i skola; oeh det må med berömmelse sägas, att de fattige numera börja gerna anlita de Ng skolorna: Dock fanns för några få år sedan ännu i Stockholm flera tusen barn i skolåldern; som ej bevistat någon skola, oftast i följd af föräldrarnes okunniga liknöjdhet eller bristande förmåga att förse sina barn med kläder. Men låt vara att barnet är nog lyckligt att komma i skolam Det är då befriadt från ständig åsyn af de dåliga föredömen, som Kanske dittills gifvits det af en supig fader eller af dåliga grannar, och det får lära sig, hvad man i Sverge mer allmänt än i andra länder kan, men hvad man ock lägger kanske alltför uteslutande vigt uppå, nemligen att läsa och skrifoa. Ty att kunna läsa och skrifva är dock, oberäknadt den medelbara praktiska nytta man deraf kan draga i sitt framtida kall, endast att innehafvamedien till bildning; den ringe tager det ofta för bildningen sjelf. Hvad barnet derutöfver hufvudsakligen sysselsatts med i skolan, har varit den så länge fördömda och ändtligen helt nyss af den nedsatta una TN if and RA rd RA TTR PS PARMA NAN RKS LER få I hn ng ALE rr TO I OT VR kärr fär BR i er ON RR AR ÖR I KR förr