Aftonbladet – 4 februari 1859, sida 3

ådagalägga. dess oduglighet. Nu företagne punkt visar beväringskomitens åsigt vara: att de sålunda upptagne och öfvade 50,000 man hevärlng äro tillräckhge att fylla armåns och flottans behof af förstärkning vid: infallande rig. Riktigheten af denna åsigt bestrider jag till alla delar och på det kraftigaste. I slutet af år 1856 var en af svenskar och uorrmän sammansatt komite förordnad att utarbeta förslag till anordnande af Sverges och Norges gemensarama stridskrafter. Utrymmet bindrar att för denna gång (men gömdt är icke glömdt,) vidröra denna komites arbeten, vid hvilka de tolf sjuttondelarne med öflig, svensk, artig undfallenhet (flathet?) rättade sig eter hvad som konvenerade de fem sjuttondelarnes ihåliga försvarsanstalter. Jag vill nu hlott nämna, aft bemälde komitås förslag bestämde, att inom Sverge skulle utgå till det unionella försvaret: till arr n 40,400 man beväring (reserv och icke stridande), flottan 12.200 man reserv (sjöbeväring och öfrigt disponibelt manskap). Således 52600 man. Som komiten icke närmare bestämt de icke stridande och ,öfrigt disponibelt manskaps antal, befinnes det hela någotsväfvande; men som rundt tal tal torde kunna antagas, att 50,000 man, enligt denna beräkningsgrund och till det a ändamål, erfordras af exercerad beväring; och härifrån tyckes den -senast nedsatta beväringskomite hafva kommit till just detta antal. Rättvisligen bör dock nämnas, att den svensknorska kommissionen uttryckligen anmärker: att det föreslagna endast har afseende på den för det unionella försvaret erforderliga krigsstyrka; men ingalunda inbegriper de stridskra ter, osom i hvarje land under krig: organiseras för det lokala försvaret af de särskilta områdena ; enär detta lokal-försvar förklaras vara i hvarje särskilt stas försvarsväsende en specialiter; hvars organisation bör tillkomma samma stat att efter eget behof uppgöra.s Således åtgår till på Sverge belöpande konktingent vid det unionella försvaret hela det befintliga beloppet af exercerad beväring — 30,000 man — förutom att hela sammen är beräknad att dervid användas. Hvarmed skall då det der lokalörsvaret bestridas? Månpne uteslutande med dem, som stå i rullorna?! — Dessutom är klart, att änskönt de exercerade 50.000 man i sinom tid funnits, de dock vid uppbåd ingalunda finnas effektive,. Hvar och en; som har någon kännedom om militärärenden, känner ock den störa skilnaden emellan prima: plan och. effektiv,. Under de förflutna fem åren hafva en stor mängd af de 30.000 afgått genom: inträde i ecklesiastika, civila och militära embeten och tjenster, dödsfall, sjuklighet och lyten, emigration, svårare brott m-m. Attalla dessa fall, tillsammansräknade utgöra flere tusental — är mer än troligt. Vidare må ihågkommas att, om uppbrott ifrågakommer inom första hälften af året, den yngsta klassen, d. v. s. 10.000 man då är aldeles oerercerade, samt att, om uppbrottet skall ske i-slutet af året, det knappast lönar mödan och kostnaden att uttaga den äldsta klassen, hvilken den sista December har uttjent och då måste hemsändas; äfvensom att den då inträdande nya beväringsklassen näppeligen kanvid depöterna under kallaste vintern inöfvas, utan dermed väl får atstå till blidare årstid; således åter förekommer en tidrymd, under hvilken blott fyra femtedelar af påräknade beväringsstyrka är disponibel i och för striden för fosterlandet: Till följd af allt detta anförda, måtte med full befogenhet kunna -påstås, att det är oillräckligt at exercera blott 50.000 man beväring, om: ock-afses endast att kunna: fullgöra: åtagandet som uniongstat. Hela vår — till.strid användbara — beväring utgör på papperet omkring 100;000 man, af hvilka vid krigsutbrott, och efter nu tillämpade öfningsmetod, säkerligen icke mer fJän cirka: 75,000 man blifva efektive att då fgenast användas. Om nu — af dessa — 15.000 man til!delasflottan .och 45,000 -man det unionella försvaret, så återstå till lokalAd försvaret blott 15,000 man, att förenas med ungefär 5000 man af stående armen. Att I denna: styrka är tillräcklig att försvara ett så vidsträckt land som Sverge, egande en -Å granne sådan söm Ryssland, hvilken, förutom trupper i Finland öch Östersjöproviserna, uti och närmast omkring. sin hufvudstad har 1430,000 man förlagda,såledesinom trenne dagsmarscher (per ångflotta) ifrån vår :hufvudstad den styrka fullt ut lika manstark som hela vår Föfver del vidsträckta landet kringspridda krigsstyrka, kan ingen klok menniska vilja eller våga påstå. Häraf följer påtagligen: att allmänna värnepligten hos oss måste berydligt utTÅ sträckas, och detta förmedelst en genom lag an be:alld och militäriskt ordnad —landtstorm. Och f ändå föreslår beväringskomiten att blott öfva hälsten af det i sin helhet långt ifrån tillräckga beväringsantalet. Jag förnyar min förut I gjorda fråga: är det rim och reson i såI dant?! — Må man ej komma fram med det gamla pratet, hurusom kriget ej så tvärt påkommer, att man ej hinner vidtaga erforderliga mått och steg, afpassade efter då sig företeende omständigheter! — Våra farligaste, ja ensamt farliga (och farliga endast till följd af vår loja dåsighet) fiender äro ryssarne; och att de ej på förband underrätta om sina tillämnade besök, derpå tyckas de hafva visat tillräckliga prof, .t. ex. 1808 i Finland och 1553 genom visiten hos den sjuke mannenx. Man char således sett nog af den-goda viljan på det hållet; och hvad förmågan — att göra dessa surpriser mera afgörande — angår, så växer den naturligtvis dags-från dag i jemnbredd med den derstädes pågående utvecklingen 1 kolossal skala af jernvägar .och ångflottor, som snart sagdt upphäfva alla afstånd och görarhafvet (då man på: det sär den starkaste) till.den aldra begvämaste operationsväg. Här är för oss verklicen periculum in möra?! Må det derföre ock ibland oss tid; ärligt, öppet och med ljudelig stämma utaladt.vardal! ST na AR Se FASA NA MAD RR fe aan RR Tv a a