Aftonbladet – 4 februari 1859, sida 2

Betraktelser med anledning af redogörelsen för 1858 års trafik på vestra stambanan ). Im Innan vi fortgå i afhandlingen af det speciella ämne, som öfverskriften antyder, torde det ieke vara öfverflödigt att fästa uppmärksamheten på. den otur, som ätföljer ifrarne för-den åsigten, att staten bör för egen räkning och på egen bekostnad lägga ett nät af jernvägar öfver landet, synnerligen i de inre trakter, hvarest kommunikationer förut saknats, (se Götheborgs Haändelstidning för torsdagen den 30 December). Det är ännu i färskt minne, huru hela denna fraktion, som vill hafva mycket pengar åt jernvägarne,, äfvensom öfverbufvud alla de, som under sista riksdagen vöro med om att strö ut anslag åt diverse håll, sågo statens framtid iidel rosenrödt och funno det högsta uttrycket af sin verkliga eller antagna mening om ställningen i landet uti chefens för finansdepartementet bekanta yttrande om helsans rösör som blomstrade på Sveds kinders. Det är ej heller glömdt, att en. viss bitterhet gaf sig tillkänna hös denna fraktion emot dem; som vågade invända att anhdra känningar redan förspordes inöm -affärsverlden. och att en reaktion ofelbart vore i antågande efter de näst föregående årens vilda öfverdåd i krediteris begagnande. Det var på. den: tiden, då de, som vågade på-stå; att priset på rågtunnan:efter freden skulle falla tillbaka till hvad det varit före kriget; af de tongifvande inom riksdagen och särdeles af visså ledamöter i statsutskottet betraktades med ett uttryck af medömkan och snart sagdt såsom vanvettingar, men lindrigast sagdt benämdes pessimister och påstodos )Se Aftonbladet för-törsdagen den 27-:oeh måndagen den 31 Juzuari)