Aftonbladet – 4 februari 1859, sida 2

hafva något inflytande på strömdragen. Den största vattenbristen är dock. numera afhulpen äfven för brunnar och källor, hvaraf mänga söro tömda, som ej varit vattentomma i mannaminne. På slätterna, der vattenbristen var störst, emedan allt hvad kull: språng och vattendrag heter derstädes är utdikadt, hade man stor fördel af sina märgelgrafvar,i hvilka man i det längsta hade vatten till kreaturen. Emellertid fruktar man för en allt mer och mer tilltagande vattenbrist i våra större åar, emedan nederbörden, ej förslår, sedan en mängd bäckdrag och åndra tillopp efter hand dikas ut och blifva torra, hvarföre män allmänt börjar tänka på ångmaskiner för qvarnyerkens behof. Arrendatorn af Håstads qvarn har redan beställt en ångmaskin i Malmö för att med 8 å 12 hästars kraft drifva en mjölqvarn och ett-stampverk. Äfven vid: Rönneå funderar man med allvär på ångävarnar, liksom det synes vara nödvändigt att äfven i Skåne få ett pappersbruk som drifves med ånga, såvida vi ej sköla bliffa i fullkomlig pappersbrist. Bland ogerningar från landet förmäler ryktet om tvenne nyligen begångna mord, det ena vid Herrevads kloster, der en person skall vara ibjerskjuten ute på marken en mörk aftonstund, och det andra vid Torup i Göinge härad, hvärest en artillerist säges vara grymt sönderskuren och på ett barbariskt sätt massakrerad, samt misstänkta personer för hvardera af dåden redan äro häktade; men hvarom man dock behöfver ännu säkrare och mera bestämda underrättelser. — Man läser i Snällposten: Nyligen sjönk plötsligt på Danziger redd ett med salt lastadt skepp, utan att det bogserande ångfartygtt var i stånd atträdda besättningen. I Randers Avis omtalas följande sidostycke dertill: Hösten 1835 sågs från Skägens Nordstrand en brigg drifvande på temligt afstånd från land, tydligen öfvergifven. Strandningskommissarien Neergaard begaf sig med 7 de raskaste bergrarne till sjös i en af de stora svenska fiskarbåtarne, som jemt komma: till Skagen för ati köpa fisk, åtföljda af den svenske båtförafen vid rodret, och hoppades kunna bringa fartyget till land. Men expeditionen fick örn sorglig utgång. Efter flers timmars förlopp nådde de briggen 3 mil från land, vergningsfolket äntrade upp på däck och fann iögen besättning; dem svenske föraren. blef qvar i båten. Skeppsluckan öppnades och man fann full last oskadadt salt. Medan Neergaard gick ned i kajutan för att -efterse omdet fanns några papper, nedfirade bergrarne en på däck befintlig pertlina, i afsigt att med densamma bogseta fartyget. Redan var halfva linan i båten, då fartygets förstam dök så djupt ned i vättnet, att bergrarne i pånisk förskräckelse stör: sade ned i båten och ropade till Neergaard att han fick skynda efter; fartyget sjönk. Man såg honom just dödsblek i kajutdörren, då fartyget i detsamma med ens kullbytterade med akterspegeln högt upp i vädret, vattnet störtade som från en sluss ut ur kajutönstren och fartyget. tillika med. Neergaard. och hans följeslagares glada förväntningar försvänno i ett ögonblick; -Båtföraren hade nog själsnärvaro ätt med ett -kraftigt yxbugg hugga af pertlinan: och så lunda rädda båten. — Vi hafvå här ett faktum, att en saltladdning, i händelse af läcka; kan insuga en stor massa vatten nedifrån, utan att det märkes på lastens yta; mer när smältningen nått en viss grad; sjunker skeppet ögonblickligen: — Kanske torde till dragelsen på Danziger redd kunnat förklaras på sam ma sätt och dermed också uppmärksamheten blifvit fästad på denna egendomliga omständighet med salt-. laster, möjligen till förebyggande af likhande olyckor — Kommerskollegium har meddelat byggmästaren A. Olzn patent under 7 års tid å en af honom uppfunnen, förut icke känd konstruktion af turbiner utaf den beskäffenhet ätt tvenne turbiner kunna dragas med samma vattenkraft som drifver en turbin, utan att naturkräften derigenom försvagas. — Till revisorer till granskning af härvavarande sjömanshuskassas förvaltning och räkenskäper för åren 1856, 1857 och 1858 utsågosi dag intör magistraten grosshandlaren Bernhard Almqvist och sjökaptenen Wilh. Nisser; samt-till suppleanter grosshandlaren C. P. Möller och sjökaptenen J. E. Gollcher. — Stockholms stads handlande af skeppsrederierna hafva i dag inför magistraten till reviso rer för granskning af den här i staden till skepps brutet och sjukt sjöfolks hemförskaffande och understöd inrätt ade nåationalkassans räkenskaper för åren 1856, 1857 och 1858 utsett grosshandlarne B. Almqvist, C. P. Möller och G. W. Pettersson. — Sadelmakaremästaren GC. E. Hjelmdahl har i dessa dagar till grosshåndlaren I. E. F, Uttberg försåldt egendomen n:r 54 vid Regeringsgatan, för en köpesumma af 165,000 rår rmt.