Aftonbladet – 4 februari 1859, sida 1

liksom en liten ogudaktighet att inte vara lyckosam i sinnet, när han far till Göteborg med Isådant beslag som detta och han dertill med fick träffa Majblomman sin på köpet. Tig du, tuppkyckling! svarade Pelle förmanande. Ingen vet hvar skon klämmer mer än den, som harn på.n De hade ju rätt båda! I öfvermorgon är jag tillbaka. Då vänta mig ju underrättelser! O,, sade Majken i sitt hjerta, dessa mörka aningar får du nog bekräftade, min Gudmar! Jag läser det på pappas ansige, der han nu så långsamt hopviker brefvet och stoppar det i fickan. Ja, mitt barn, det var ett ganska passande och till och med vackert bref det här, som han skrifvit till mig. Emellertid ... Ursäkta, pappa, attjag afbryter! Jag skulle vilja föreslå — och så mycket kan väl pappa medgifva mig — att jag finge slippa att höra pappas bedömande af Gudmars bref tills vi väl kommit hem. Det har ju ingen brådska med svaret. Jag vet icke, mitt barn, att du kan ha något annat skäl för den begäran än att vinna tid; och då mitt bifall dertill vore liksom att bedraga dig, vill jag icke gå in derpå. Du är sjelf för ärlig och stor i sinnet att sådan list skulle vara passande med en dotter som du. Fatta dig derföre så godt först som sist! Jag vill icke ha Gudmar till måg, emedan jag aldrig någonsin blir i stånd att glömma min sista lurendrejeriaffär. Du kan vara förvissad om att -han och jag omöjligt skulle kunna dra jemt, Det är ju orimligt pappa att afgöra detta på förhand ! Nej, det ligger för mig solklart. Jag är