Aftonbladet – 3 februari 1859, sida 3

2 vv att förmäla). George Stephenson, Jernvägarnes uppfinnare. (Ur Handelstidningens Veckoblad.) Jernvägarne, dessa jätteverk på framåtskridandets bana, söm på kort tid förändrat verldens förhållanden — hvem har uppfunnit dem? Jo en fattig grufarbetare från Northumberland i England, George Stephenson, hvilkens namn står inristadt med outplånliga drag på hans fäderneslands, liksom på hela verldens kulturhistorias blad. Se här hans lefnad, utgörande ett bland de mest lysande exempel, huru en arbetare kan, genom kraft och fedlighet, uppburen af naturgåfvor, icke blott bereda sig sjelf heder och rikedom, utan verka för hela menniskoslägtets odling, Denne mans lefnad sammanfattas i följande lärorika teckning, hemtad ur den förträffliga tidskriften TheBritish Workman (Britiske Arbetaren). Robert och Mabel Stephenson, ett fattigt, men redligt par, bodde i byn Wylam, i koldistriktet, åtta engelska mil) från. staden Newcastle. Liksom många andra arbetare, egde: de blott ett rum i ett litet, ännu qvarstående enstaka hus, hvarest fyra familjer bodde i hvar sitt rum. Mabel bade svag hälsa, men hon beskrifves såsom en gos och förståndig qvinna och husmoder. Robert var klen tillväxten, med ett särdeles älskvärdt sinnelag. Han hade ett öga för allt skönt inom naturen, ett hjerta, skapadt att älska och känna deltagande för alla varelser. Han var fyrmästare vid ångpumpverket i kolgrufvan, med en lön af omkring 11 rdrrimtiveckan. De hade sex Earn: James, George, Elcanor, Robert, John och Anne. George föddes den 9 Juni 1781. Fattiga grannar, hvilka ännu minnas familjen, gifva dem detta hedrande vitsord: ,De: hade ganska litet att lefva utaf; de voro ärliga menniskor, men verlden behandlade dem hårdt. Ärliga Menniskor! Finnes det en större välsignelse än att ärfva ett ärligt namn! Detta fattiga, men dygderika hem var barnens enda skola; bröd var dyrt, det. var svårt nog att skaffa mat, de fingo alltså förblifva utan skolgång. Det var en vigtig dag för lille George, när han först fick lof att bära maten. till sin fader samt taga vara på sina små syskon och hindra dem från att springa på hästvägen, der stenkolen drogos i stora vagnar förbi Stephensons låga hydda. Nar George hunnit sitt åttonde år, flyttade hans föräldrar till Dewley Burn, ett par mil från deras förra boningsställe, och här var det som George förtjente sin första dagspenning: En enkå, som hette Grace Ainslie, egde en liten gård i närheten. Hennes kor betade invid vägen, der de stora forvagnarne drogos medelst Hästkraft på jernskenor, och hon Echöfde en gosse för att vakta dem. För denna tjenst fick lilla George två pence (8 sk.) om lagen. Under. det han vaktade korna, roade han sig med att göra pipor utaf rör och motellera ångmaskiner utaf lera från ett pörbeläget kärr; tröligtvis sågo de icke mycket inbjudande ut, men i dem röjde sig redan den blifvande ingeniörens mekaniska snille. Gossen förmådde knappast. skrida öfyer de breda årorna, då han redan fick. köra hästarne unpler plöjningen, och gick således ut till sitt irbete, som han sjelf brukade säga på sere ären, när andra barn änn: lågo 1 sin ista sömn. Lyckligtvis var arbetet ute i; fria luften; ock-han: hade tid att leka dessmellan, så att det icke skadade honom: Dags penningen steg från två till fyra pence; selan fick ban. plocka sten och grus ur stenkolen och förtjente åtta pence. Han beskrifves lå såsom en lång, barbent pojke, alltid glad och liflig, ständigt härmande:ällt hvad ban börde eller såg, men aldrig elak, ej en gång på lek. Han älskade föglar Och Hade en älsklings-Koltrast; som vistades. i stugan om natten; om. dågen flög den ut, ja den bygda sitt bo och uppfödde sina: ungar i skogen. men kom tillbaka i dålgt väder och sökta skydd hos lilla George, och detta fortfor under flera år. 34 Vid. fjorton, års ålder fick George hjelpa sin far vid: eldningen, hvilket han ansåg: som en, stor .heder; han förtjente nu-en shilling (nära I rdr) Om dagen. Under denna tid började! ban studera ångmaskinen, i hopp om att snart kunna göra en karls arbete och äfven få en karls förtjenst. Men han hade ingen som lärde sig; det var blott genom att taga sönder och rengöra delarne; som ban lärde sig förstå det helås mening och syfte. Man lade märke till hans flit, och vid sexton års ålder fick han den befattning att elda under ångpumpen i: en närgränsande: grufva; och sony han lördagen derpå ficksig utbetalt tolf-shilling i veckopenningar, lika mycket som fadren förtjente, utbrast hän, i det Kan berättade det för sina kamrater: nu är jag en behållen karl för hela lifvet. Från denna tid, tills han hunnit sitt adertonde år, fortför han att göra framsteg och) tillvarn sig allas förtroende såsom en ganska skicklig, stadig och pålitlig arbetare. Men nu kände han ett nytt bebof; — han kunde hvarken läsa. eller. skrifva. Han insåg, att han det förutan aldrig skulle kunna komma någon väg. Ingen falsk blygsel hindrade bonom från att börja, stor och vuxen som han: