Aftonbladet – 3 februari 1859, sida 2

till tid och rum är egentligen ingen skilsmässa för oss. Jag skallaldrig: på jorden. utbyta det namn, som jag nubär, mot-hågot annat in hans: får jag icke heta Majken Guldbrandsson, så dör: jag såsom: Måjken Moss. Detta är en lika klar sänning somatt jag i denna stund är öfvertygad öm pappas innerliga önskari att förmå mig att bära-ett tredje-namn — men den önskan må vi lemna åt en evig glömska. Jag är icke den qvinna, som: bryter sitt ord. Och nusvet pappa allt hvad jag tror att pappa är i behöf af att veta. sSupponerar att du-deruti misstager dig, ty du har icke sagt mig ännu hvad du tänker roa dig med att företaga; om jag icke skulle rätta mig precist efter dina föreskrifter. Du förstår, supponerar jag, att det stundom händer att fäder öfverlerina sig åt en ohjelplig envishet. -: z Först och främst tänker jagtiga, vidare tänker jag visa ett outtröttligt tålamod. och för det tredje vänta i tills! antingen förhoppningarne eller tålamodet taga fullkomligt slut: Och förutsatt, mitt Majblomster, att allt det der täger-slut — hvad-sedan? Det är långt dit, pappa... Jag tycker ej om scener etellan fäder och barn. Vi ha hittills lefvat fredligt —låt oss så göra äfven hädanefter! Jag är en vördnadsfull dotter och gör med undefgifvenhet hvarje eftergift, söm pappa kan fordra, blott pappa hariminnet den nödvändiga sanningen att menniskosjälen måste vara fri: denkan ej bindas med andra än egna band ...... Och nu, pappa, gif mig Gudmars bref — det kom i en oläglig stund! Mitt Majblomster, du har talat nu som alltid med sans och måtta, och du vet hur högt jag älskar dig .. — ; Ja, efter pappas sätt, men icke efter Guds sätt, ty om pappa verkligen ...n