Aftonbladet – 3 februari 1859, sida 2

häntydde pappa på att Jag borde sveta anledningen. till pappas förändrade lynne — men buru: kan det våra möjligt? På -den grund, supponerar jag, att Gudmar Guldbrandsson, efter hvad: som sednast passerat oss emellan, icke skulle haft den djerfheten att skrifva till: mig, om han ej derom varit i samråd :med: dig, Har pappa redan 1st bans bref? Nej, icke brutit det en gång. Men kallar du det för svar att göra mig frågor2 Jag vill ny svara på hvad pappa frågar mig, och jag skall till och med tala ofrågad. Så mycket bättre! Det är både det reelaste och skyndsanimaste sättet att komma till-slut. d . Ursäktar pappa att jag först skulle vilja veta hvem som lemnade -brefvet? Gudmar. är ju åt Göteborg., En :skutskeppare förde det med sig. Han hade väl skrifvit. det på vägen, och då han så fick bud; afsände han det.n Jay jag förstår, sade Majken, han trodde sig med denna. skyndsamhet,: bereda mig-en glädje: Men i dag. är icke i går, och hvad jag då hoppades: kunna blifva oss till gagn, blir väl nu — det inser jag — något allde185 motsatt:n FH Det vill. säga,, återtog Moss, och i rösten sväfvade. hu en vred darrning, att ni ännu uppgöra planer? N Det. skola. vi , alltid, pappa! Man älskar ej för att afstå, då man älskar allvarligt. Mem om man likväl måste det — supronerar sådant händer ... Huru var det nu igen som drottningen yttrade till hoffröken ... lät det-icke så bär: Det ena du vill, det andra du skall! Så plägar det gå i dylika fall, — Det var rätt eget att höra pappa, som nyss yttrade så revolutionära åsigter i afseende