Aftonbladet – 3 februari 1859, sida 2

men den falar icke blott om vänskap, utan om fntressen; den talar icke heller om de två regerande husen; utan om de två stater, det ir ;Frankrikes och Sardiniens ömsesidiga intressen,, som föranledt giftermålet. Anledningen får icke sökas i personliga eller familjeförhållanden; det är statsskäl, politiska runder, som gjort sig gällandel Enväldet inom konseljen. För nedanstående artikel har: plats blifvit begärd i bladet, hvilket vi icke ansett oss böra förvägra, då den berörer en utan tvifvel sanska vigtig principfråga. Vi förbehålla oss kväl några som det oss synes nödiga anmärkningar, men låter insändaren först tala. Till Redaktionen af Aftonbladet. Svensken älskar icke enväldet, och han har sanning icke heller dertill några synnerligen stora skäl. Det har, för hvarje gång det hos ,ss uppträdt, för fäderneslandet medfört de vitersta vådor, de känbaraste förluster; och le ansträngningar, som erfordrats för att återöra statsskeppet på den jemna konstitutionaitetens väg, hafva ännu icke förgätits. Men å våra lagstiftare uti 1809 års konstitution I dlagt, såsom de trott, tillfredsställande garantier emot det maktmissbruk, för hvilket man dittills förnämligast varit blettställd, nemligen från regentens sida, hafva de icke förutsett. Och icke heller kunnat förvänta och förebygga detta enväldes återuppträdande i annan rorm, nemligen genom hela regeringsmaktens ötverlåtande till en: eller annan medlem af rådspersonalen, desto mindre som detta egentigen blifvit en, visserligen opåräknad, frukt af den först år 1840 införda departementalstyrelsen. Enligt 1809 års regeringsform, sådan densamma ursprungligen antogs, voro föredrajanderne i konseljen icke ledamöt:r af statsride, ehuru de, då de föredrogo — och så!edes för hvarje gång blott ex — hade der säte och stämma. Detta, i förening med len lägre rang, som tillkom de dåvarande föredraganderne, statssekreterarne, medförde en: viss begränsning af deras inflytelse. Statsrådet, i sin helhet, kunde icke känna sig benäget att tillerkänna föredraganden en beslutande rätt, som egentligen blifvit dem anförtrodd, och ingen af dess ledamöter hade något intresse uti en sådan efterlåtenhet. Men sedan föredragandebefattningarne blifvit införlifvade med statsrådet, af hvilket sju ledamöter blefvo chefer för hvar sitt departement, har det blifvit vanligt att desså senare, i ordets både figurliga och egentliga bemärkelse, diktera besluten 1 alla de mål; som tillhöra leras föredragning. Regeringsformens föreskrift, uti 9:de S, att statsrådets samtlige tillstädesvarande ledamöter skola, under ansvarighet för rådslagen, ovilkorligen till protokollet sina meningar yttra och förklara samt emot hvarje lagöfverträdelse göra kraftiga föreställningar, har härigenom blifvit snart sagdt en nullitet, och, lika med 4:de :s stadgande om de egenskaper, som hos hvarje statsrådsledamot erfordras, förlorat all egentlig betydelse, om icke möjligen emot konungen eller regenten; öch då den senare, när icke någon fråga förekommer, som tilldragit sig hans särskilta intresse, gerna följer rådspersonalens mening, hvilken åter förestafvas af den föredragande, kan man i sjelfva verket säga, att vi väl hafva regenter, men icke den regering, som grundlagen föreskrifver. Det låter lätt tänka sig, huru en sådan praxis kunnat uppkomma. Ej blott den närmare detaljsakkännedom, som i allmänhet måste anses tillhöra departementschefen i de ämnen, som ligga inom hans område, utan äfven, och sannolikt än mera; den--maktlystnad, som, för: ett odeladt herravälde inom eget gebiet, gerna eftergifver all inblandning i angelägenheter, hvaruti andra vilja vara de rådande, torde först hafva förmått departementscheferna att, efter regeln, öfverlemna beslutanderätten åt den föredragande; och de konsultativa råderna, som utgöra en ringa minoritet, hafva sedermera -vänjt sig att foga sig efter samma grundsats. Sedan departementschefernas afgörande inflytelse sålunda blifvit stadgad inom sjelfva konseljen, hafva äfven de så kalläde stadsrådsberedningarne, förlorat sin hufvudsakliga betydelse. I början af det nya statsskicket fanns, såsom bekant är, en Rikets Allmänna Ärendens Beredning, hvilken, utom : den: föredragande statssekreteraren; bestod af. åtta skicklige och oväldige män,; och de yttranden ledamöterna i denna beredning afgåfvo, skulle vid målets föredragning hos konungen uti: statsrådet anmälas. Detta beredningssätt medförde någon kostnad, ehuru aflöningarne till. nämde ledamöter, hvilka, jemte detta förtroendeuppdrag, fortfarande innehade sina förra embeten och beställningar, föga torde hafva öfverstigit det senare tillkomna tionde statsrådets aflöning; men det medförde den väsentliga fördel, att landets vigtigaste angelägenheter icke blefvo afgjorda efter eri enda, för hvarjehanda inflytelser utsatt mans votum, utan efter en mångsidig pröfning af ett stort antal sakSe SST EDA ET ES TARA 6 EE KR, CATE EEE Tyst, barn, jag vet nog sjelf att jag älskar a LK oo man haAnnaAm cam dn oif