Aftonbladet – 3 februari 1859, sida 1

STOCKHOLM den 3 Febr. Det är utan tvifvel en af den närvarande tidens mest framstående förtjenster, att den mer än någon föregående förstår att uppskatta det allmänna undervisningsväsendets betydelse för samhället i sin helhet. Vi glömma härvid ej hvad redan för sekler sedan gjordes i Skottland för folkundervisningen eller hvad i vårt eget land Gustaf II Adolf och Axel Oxenstjerna åstadkommo för den svenska bildningen. Men de skottska folkskolorna stå alldeles enstaka i de föregående århundradenasibildningshistoria. och våra svenska skolor och gymnasier voro, i likhet med sina förebilder i utlandet, redan i sin början hvad de ända till våra dagar förblifvit, anstalter som uteslutande eller. hufvudsakligen afsågo bildande af statens blifvande embetsmän. Vigten för samhället, att a!la dess medlemmar, och ej blott dess embetsmän, erhålla tillfälle till. intellektuel utbildning, är först i våra dagar allmänt insedd. Det är en tanke, som oupphörligt och rastläst arbetar på sitt förverkligande i alla riktningar. Den har redan gifvit oss våra folkskolor. Den arbetar på deras förbättrande. Den har bragt till-stånd. slöjdskolor för arbetarne. Den. fordrar offentliga: bildningsanstalter till danande af lärarinnor åt det qvinliga slägtet. Den fordrar slutligen äfven en sådan reform af vära elementarläroverk, som står i öfverensstämmelse; med dess syfte att göra den der meddelade bildningen fruktbringande för ett så stort antal som möjligt. I hvad mån uppfyller nu skolkomitens till lag blifna förslag denna sista fordran? Svaret härpå är lätt funnet, då man efterser, om och i hvad mån komitn förändrat den i skolorna förut meddelade bildningen från en embetsmannabildning — öch en förfluten tids embetsmannabildning — till en allmän bilaning för vår tid. Vi tveka ej att säga: komiten har i sjelfva verket häruti ingenting förändrat. Hon säger till föräldrarne: När edra barn blifva 11 å 12 år gamla, ställer jag dem vid en korsväg med en vägvisare, på hvars ena arm står att läsa: Mycket latin, och på den andra: Mycket matematik. . Det lemnas edra barn: fullkomligt fritt att välja hvilken väg de vilja gå. Välja de den förra, skola de mer än hälften af sin tid sysselsättas med att. läsa och .skrifva latin, hvarefter staten skall telöna deras ihärdighet med embeten och tjenster. Föredraga de åter att gå den andra vägen, så skall en god bildning ej komma att fattås dem, men på några af statens embeten och tjenster kunna de, om de gå den vägen, ej göra räkning. Jag ger dem dessutom -rådet att noga. betänka sig, innan de göra sitt val; ty ha de en gång börjat anträda färden p någondera vägen, finnes ingen öfvergång från den ena till den andra annat än genom att gå tillbaka till vägskilnaden Kan under sådana förhållanden valfrihet sägas ega rum? Vi förneka det. Valet hade varit verkligt fritt, om komiten, på samma gång den föreslagit skolans splittring i tvenne skarpt afskilda linier redan i-ett af dess lägre stadier, tillika hade som en nödvändig följd deraf yrkat upphäfvande af fordringarne på latinkunskaper i embetsexamina. I saknad äf ett sådant yrkande är komiterades ordande om valfrihet. ett tomt tal utan mening; vi hade nästan sagt ett gyckelspel.; -Låtom oss nemligen försöka att sätta oss in i en faders elJer målsmans ställning, då hans son eller myndling skall göra sitt val. Af de anlag gossen vid en ålder om 11 å 12 år kunnat utveckla är det ännu i de allraflesta fall omöjligt att sluta sig till för hvilken bana dessa anlag göra honom mest passände; De kunna komma att ligga åt det praktiska hållet; de kunna blifva mekanikerns, affärsmannens; men i närvarande ögonblick är det fadren eller målsmannen lika omöjligt att med visshet bestämma att detta skall blifva fallet, som att taga reda på, huruvida hs gossen gömma sig anlag till en utmärkt forskare eller embetsman. Kan han taga på sitt samvete att, för den händelse det senare skulle visa sig vara fallet hafva beröfvat sin son det tillfälle till utmärkelse och en gagnande verksamhet, hvars begagnande staten gör till uteslutande vilkor för anställning i sin tjenst? En samvetsgrann fader skall länge betänka sig, men han skall dock slutligen i de aldraflesta fall, der ekonomiska skäl ejtvinga honom att handla annorlunda, besluta sig för latinlinien, buru mycket det än kan kosta på honom att se sin son förnöta den bästa delen af sin tid på ett språkstudium, som ej ger en frukt, som någorlunda motsvarar den derpå nedlagda mödan. Den så kallade klassiska linien skall af denna orsak otvifvelaktigt draga till sig de flesta eleverna, ej emedan den bildning, som på denna linie af skolan meddelas, är af solidare eller mera djupt bildarde beskaffenhet, utan derföre att staten gehom ett slags premiesystem lockar, ja tvingar till inträde derpå. Valfrihet är således i detta hänseende vår skollags skylt, men den nakna verkligheten är tvång nästan. lika mycket nu som under det gamla skolsystemet. Vi skola nu som då få en afdelning af skolan, der latinet Visserligen ej redan från den första klassen, nog tidigt NASN