Aftonbladet – 2 februari 1859, sida 3

PiIPS et Rov IIULIS RAG LE CKOUSSUAE äSGELAEGER VI Ta Ne ponniknif, som länge legat hemma hos vittnet innar Ödberg tog den med sig. Ödberg uppgaf huru han fått nämde knif och till lade: De få gerna säga hvad de vilja; det gör mig ingenting; jag vet att jag ej gjort något öndt. Gardisten Berg förekallades derpå, och hans förra vittnesmål upplästes: Ödberg invände åter, ätt Berg misstog sig i afseende på tiden då de på den ifrågavarande måndagen hade skilts åt, och han upprepade mycket detäljeradt sin förra berättelse om huru allt tillgått vid Riddarholmshamnen, till dess han och Berg kl. 4 eller ;;, 5 skildes på krogen Silfverskåpet å Riddarholmen, åberopande han två arbetskarlar, dem han bad få afhörda; f:r att styrka hans uppgifter. Berg medgaf att det var möjligt att det förhöll sig: så, som: Ödberg uppgaf. Sjelf påminde hån sig det ieke så noga, och ehuruväl han erinrade sig en och annan af de tilldragelser Ödberg omtörmält. var han ej viss huruvida de timat dea dagen eller vid något ånnat tillfälle. — Vidkommande förlop et om onsdagsaftonen, då angifvelsen skedde, förmälde han sig ha af Wennerström och Lönnborg fått höra omtalas Ödbergs beteende. Tillfrågad -om de ordalag Lönnbörg begagnat då hon omtslat detta för vit.net, afgaf han en berättelse ungefärligen öfverensstämmande med Lönnborgs egen, men dervid han likväl förklarade sig icke så noga kunna ihågkomma sjelfva orden. Det hade varit Carl Lönnborg, som först föreslagit att ange förhållandet. Berg hade först icke velat gå, men enkan Lönnborg hade sagt att det var nödvändigt, oeh vittnet hade derföre, åtföljd af Carl, gått till vaktkontoret. Ödberg invände, då Berg under sin berättelse upprepade hvad kan skulle ha hört af Lönnborg, att inte hade han haf: några sådana der rysliga yttranden.s Sömmerskän synes Lindfors anmärkte vid justeringen af hennes vittnesmål, att hen ej bestämdt mindes hvem som den ifrågavarande måndagseftermiddagen först fick kaffe hemma hos enkan Ödberg. Erinråd af ordf. ot vigten att så noga som möjligt -angifva tiden för Ödbergs hemkomst till modren, förklarade sig vittnet ej kanna härmäre bestämma den, än att hön mindes att det ejvar skymt då ban kom och att hot derföre var öfvertygad att kl. ej var 4, samt att hån ver hemma så länge, att det ej gerna kunde vara mindre än 2 timmar. Vittret hade, då kon efteråt tänkt på saken, ännu mer styrkts i denna tin öfvertygelse dä Hong erinrade sig, att då hon sedan gick bort, efter att j ha setat så synnerligen länge, var klockan redan framemot 9. Örärf. anmärkte, att i polisprotokollet fåänns uppgifvet, att Lindförs tkölle i polisen ha omtalat att äfven ed karl med en hund Hade den ifrågavarande e. Mm, varit på besök hos Ödbergs. Lindfors Kunde ej vidkännas sig ba yttrat något sådant. På särskilta frågor uppgaf vittnet dessutom ätt enkan Ödberg, då höh senäre på aftonen begaf sig bort, i uppgifvet ärende -att besöka tvätterskan, var klädd i svart kappa och svart väderhufva; ätt hon väl visste, att Ödberg sar ute och köpte bröd, ty Hon hade sett hodom taga piraten och hviska vid modren, men: hans frånvaro hade varit så Kort, att vittnet ej märkt ått han vår borta, Ösberg anmärkte; med äntedning af dessa uppgifter, att han ej hade hemkommit förr än klockan tra qvart till 5 och att han ej varit hemma stort mer än I timma. 3 Arvbetskarlen Walliv hade inga ändringar eller titlägg att göra vid sin vittnesberättelse. Ödberg anmärkte deremot med auledning af sina, i sammanh ng dermed gjorda uppgifter, att han om hushållerskan, hvilken han medde omvittnade yttrandena afsett, ej begagnat uttrycket tjuf-Käring. utan endast sagt: Det är för den käringens skull. Efter det protokollsjusteringen sålunda blifvit slutad, förekallades de personer, som nu första gången voro till domstolen inkallade, Då tilltalade Ödberg bland dem äfven märkte sin moder, sågs han falla i häftig gråt. Sedan de vittnesgilla personerna fått aflägga eden och blifvit om dess vigt erinrade, fingo de åter afträda, hvarpå Evkan Ödberg förekallades: Hon fiek redogöra för några omständigheter i afseende på sin anstäl!ning och -vistelse hos hr Westin; från hvilken hon der 12 Oktober flyttade till sin nuvarande bostad vidr Oxtorget. Hon visste ej att fru Sederholm yttrat något missnöje med hennes och hennes barns vistelse ihuset. å Ordföranden: vBrukade Ludvig, sedan ban flyttat; ofta heisa på? Enkan Ödberg: Ja, om söndagarna någon gång. Ordföråndem frågade om han kommit hem endast omsöndagarne: Enkan Ödbekg genmalderätt han äfven varit hemma en ifrågavarande måndagen. Han hade kommit i ymningen, innan det ännu var riktigt mörkt. Sean han varit hemma en bra stund, ankommo några ekanta, hustru Lagerqvist med döttrar och plåtslagesällen Blemberg, dem enkan Ödberg bjöd på ,-8om-serverades först åt Lagerqvistens-och Blomberg, hvaremot Ludvig fick vänta tills modren fått xoka, em, Enkan. Ödberg hade: sjelf. ej sett: på den I. rommet befintliga klocka, hyilken för. öfrigt nästan alltid gick, orätt, men. hon hade. hört: Blomberg säga Fett klockan. led mot.6 och att han, som ämnade sig ill Ladugårdslandsteatern, men dessförinnan: skulle iträtta ett ärende, derföre måste skynda sig. ;Ludsig dröjde en bra stund — fullkomligt -en qvart — ;fter Blomberg, så att enkan Ödberg ansåg klockan 4 varit Offer 6 då han giek. Hon såg ej på honom att han vär rösig. Han var munter och glad som enligt. — Vid S-tiden-giek enkan Ödberg, åtföljd sin yagsta dotter; till ex vid Rörsträndsgatan bomdd tvätterska, dervid hon var iklädd äldsta dotterns I sappa, erhedan hennes egen var på vinden. Då hon sick, vere äldsta dottern ock imll Lindfors hemmå:. ifren hade hön märkt; att på:e. m; Herkules vär rerhma hos sigsoch Wallberger -på besök: bös honom; new att de hade varit ute eu ryck på e. Mm: medan Ludvig vär hemma. På tisdags f. mm; vär Loädvig iter Hemma och skref på en mantalsförtecknisg samt omtalade för nl Lindfors innebållet af den pjes han aftonen förut sett på teatern. s(Forts. 5 ——AAAt Örebro. Täxsmannen i Askers härad har till länshäktet införpassat för. andra resan stöld straffade hemmansegaren Jan Erssön från Fiske, för det han uiprånglät en rikets ständers banks sedel å 500 rår bko, som befunnits falsk. Sedeln var så illa eftergjord, ätt det hörer till det Ötroliga, att någon person kunde närras att taga den för riktig. Ransakhing bärom pågår för närvarande vid Askers häradsrätt. — SKogväktaren Johan Haggren, som genom Grimstens bäradsrätts den 2 November sistl. år gifna utslag blifvit dömd för det han i öfverilning med uptsåt lossat å skogvaktaren Henrik Lindström i Karstorp ett skett, som förorsakat dennes död, att mista Nifvet genbm halsbuggning, har genom Svea hofrätts ntslag den 16 December 1858 blifvit dömd att, för det hån genorå grof vårdlöshet vållat Lindströms död, böta 800 daler silfvermynt med 150 rår rmt, eller, i brist af tillgång till böter, plikta med 28 dagars fängelse vid vatten och bröd, samt utgifva de genom häradsrättens utslag ådömde ersättningar. Vid sådan utgång af målet blef Haggren, jemlikt hofrättens föreskrift, den 19 Januari stäld å Köa -— Mariestäd den 29 Jan. Tvenne kronoarbetskarjer hafva den 20 dennes rynt från Carlsborgs fästning. — Genom inbrott gjordes en natt i veckan påhelsning i ett rum af högra embetsflygeln på Marieholm, hvilct begagnvas till förvaring af ländtmäterikontorets kartor och bandlingar,; men besökarne hade intet an: nat ohuägn gjort, än att de sönde t fö kanima in. Troligen hade de iet eller vprivatbanken, men till rän