Aftonbladet – 2 februari 1859, sida 3

på köksbordet. Ordföranden sporde vittnet, om hon sett pigan Boklund vid. det tillfälle då hon senarepå! dagen fick veta, att öfverstinnan hade ljutit döden genom yttre våld. Mil Stenberg erinrade sig ej huru härmed förhöll sig; men! mindes att hon något senare sett pigan, som då kommit upp tillvittnets. syster. oeh -begart ett bräde, på hvilket liket . kunde läggas -upp. Vittnets syster hade då frågat pigan om de närmare omständigheterna i afseende på dödssättet, men Boklund hade derpå: ingenting svarat, utan endast upprepat sin begäran om ett bräde. Vittnel tyckte att pigan dervid ej var :det-ringastebedröfvadoch : det. hade förundrat henne att en tjenare kunde. vara så kall, då hon: fått veta icke blott att hennes: mätmeder var död, utan dertill: att hon:ljutit döden af mördarehand. Ordföranden tillfrågade Boklund: vid hvad tid det var, som hon hemtat bröd. och om öfverstinnan: vid hepnes hemkomst var borta. i Pigan, Bokhovt uppgaf, att hen tarit efter: brödet strax.i skymningen; -då hon icke längre såg sy. Att öfrerstinnanrar borta vid: hennes hemkomst hade hon ej yttrat. Tvärtom hade öfvrerstinnan af de inköpta bröden tagit af ett för sin räkning; det öfriga, som Boklund köpt åt sig. sjelf, hade hon tagit med ut i köket. Boklund vidblef för Cfrigt, att hon ej visste af att öfrverstinnan. var ute något sedan hen hemkom mellan .12—1. på middagen: s Allmänna åklagaren anhöll-att vittnet måtte tillfrågas om fru: Sederholm hade påyrkat familjen Ödbergs afflyttning. K MI Stenberg: häromctillspord, förklarade detta ieke ha varit händelsen; Fra Sederholm-hade endast, då hon någon gång var uppg hos: vittnet, talat. omatt man ofvanpå hos Westins plägade hugga 1 köket; oeh .möjligen--hade fru Sederholm då: hört, att vittnet och hennes syster voro: missnöjda med -Ödbergs. Ordföranden: vHvad anledning hade ni till missubje Pa MII:Stemberg uppgaf anledningen. till hennes och systerns. missnöje med Ödbergs ha varit den; att de voro för många, hvilket förtrutit: dem så mycket mar, som det hade varit enkan Ödberg som; hade hyrt rummen för hr Westins räkning oehdervid: yttrat, att blott hon oeh en bennes dotter skulle jemte hr Westin bebo lägenheten. Att Ludvig Ödberg var såsom betjent anstäld hos hr Westin hade ieke blifvit omnämdt. Hattmakareonkan. Högström; som. derpå förekallades; berättade på tillfrågan, att öfverstinnan Sederholm. på -måndagsförmiddagenr mellan: kloekan 10 och 11 -hade besökt henne, såsorn hon understundom plägade, och hos henne uppehållit sig ungefar en half timma. I afseende på de af vittnet skådade tilldragelserna i öfverstinpans kök på eftermiddagen förs klarade vittnet sig ej kunna påminna sig hvilken som drog för halfgardinerna. Af de i köketinnevarande personerna, dem vittnet derförinnan observerat, hade endast den, som hon ansåg och ännu anser såsom öfverstinnan, gestikulerat samt gått fram och tillbaka framför bordet på sådant sätt att det förefallit vittvet som skulle. öfverstinnan ej tyckt om det der sällskapet. . De båda andra hade, så långe vittnet såg dem, stått stilla. Åtminstone var detta bestämdt händelsen med karlen. Ordföranden (till Boklund) När tog du emot ullgarnet af öfverstinnan? Boklund: På måndagsförmiddagen före Kl. 10. Ordf.: aVet du bestämdt hvad kloekan var, då du gick till fru Kratmeyer? Boklund: aJag vet inte bestämdt om hon var sla: gen 5; men emellan half 5 oeh 5 var det. Ordf.: Var någon främmande inne i köket på eftermiddagen under det du satt och lagade mattan? Boklund: Nej.v Ordf.:-,Var icke öfverstinnan heller ute? Boklund: Nej, ieke-det jag kan påminna mig.r Ordf.: Hade du ljus tändt? Boklund; Nej, jag, hade icke något ljus hemma. Enkan. Zultqvist, nu förekallad, förklarade. att hon förra rättegångsdagen glömt nppgifva, att. Ludvig Ödberg, dåhan på onsdagsaftonen. aflägsnade sig efter. vittnets möte med honom i trappan, bad vittoet icke för br Westin omtala att hon hade mött honom der, emedan han, då han förut på dagen var uppe hos hr Westin, hade sagt. till. honom att han skule resa, hvilket ej blifvit någonting af. Ordföranden: Plägade Ödberg vid sina besök 1huet visa sig vildsint? fullqvist: Jag har aldrig sett någonting sådant. Ordf.: Har ni någon gång hört honom yttra heselser mot fru. Sederholm?Kultqvist: Nej, aldrig.o : Ordfs Var nihemma hela måndagseftermiddagen?: fultqvist: Ja Ordf.: Hörde. ni något buller, något skrik? JJultqvist förklarade, att hoh ingenting hört. Ödberg bad att få upplysa, att han hade några -eckor förut sagt till hofintendenten, att han ämnale fara till Södertelje och skaffa sig arbete vid jornvägen och att han föreställde, sig att hr Westin :rodde att detta verkligen hade blifvit af, kvarföre han nu, då han omtalade för Hultqvist att det icke nade blifvit någon resa af, bad kenne ieke nämna örbållandet för hofintendenteni nit öl ge Pigan Boklund tilfrågäd hvad hon nienat med sitt F stiryek det Här är besynnerligts då bom påstisdagsnorgonen träffade enkan: Hultqvist i förstugan, för: Jöräde tig: ej minnas: ätt hen träffat madam Hultjvistr Honstyckte sig väl nu vilja erinra: sig att ågon tilltalat here, mön brem det var hade hon cke märkt. z Gardistenkan Lönnborg förekalladesderpå, eeh der del af föregående sesienens pretoköll, hvilken om: attade Hennösvittnesmål, uppläites. Då dermeå ortskridit till det ställer herättelsen, der Tönnbörg F örmälde Ödberg ha yttrat, vatt dest neg fenöen roekär åt henom på Eångholmen, ififöll ge —Ödberg: Det kan jag gernd medgifra att jag sagt. 1 Jag kalt både medgifva det och icko medgifva det; Det må Hon gerna sägår a 1 Iiusningen förtgick nu till det ståre söm omförmälde-Lönnborgs uppgift; att Ödberg yttrat tvifvel om ban kunde få syndernas förlåtelse. Ödberg inföll Hår ånyo: sJäg medger att det är möjligt att jag sägt så, men det är mig omöjligt att förklara Huru jag kunnat komma på sådänä tankara Då derpå omförmäldes de omvVittrade uttrycken: Bekatm, bekaninlb yttrade Ödberg; ätt kan ej Visste om hån sägt dettä, men att om så vär Kunde hal ej Förklara orsaken dertill: — Sådant komme på honom ibland då ha var rosig. Att qvinspersonöon Wen uefström bedt -honöm taga sig till våra för sådana ytträtiden, påminde han sig, och sade sig dervid Ha invändt: Det ar varicke något farligt med det.s — Vid uppgiften; atthaii skulle ha fört handen åt häl seh då han taläde om mordet; yttrade Ödberg; ätt har ej visste buru. detta Skulle Ha värit möjligt. då han ej hade hört omtalas på hvad sätt öfrerstinnan hade blifvit mördad. Ödberg föll nu äter s gråt; be: klagande sig att han blott för de. ders orden skulle sitta häktad för ett så rysligt brott, till hvilket han, såsom. Han högtidligen bedyrade, vore belt oeh hållet oskyldig. Ordföranden: sMen du medgifver väl, att ditt: beteende den der eftermiddagen var i hög grad besynnerligt? Odberg: Ja, goda hr rådman, jag medger det, oeh det är derföre jag sitter här häktada . Enkan Lönnborg. förklarade derefter, på särskilta frågor, ätt Ödberg, då han på måndagsaftomen hemkom, varit glad som vanligt. Vittnet hade ej sett något blod på hans händer, ej Heller att han tvättat sig; blott att ban torkat sig om händerna. Tvättbunken; der han skall ha tvättat sig, hade varit hall med vatten, och några spår af blod deri Hade vitt net ej upptäckt. Han bade möjligen varit något mer än vanligt ankommen, men ej öfrerlastad. Vittnet hade aldrig sett hopom svårare öfverlastad, Har Ao rea rr RE rr dn AA