Aftonbladet – 2 februari 1859, sida 2

vilja att det vore opasseradt, ty det har öfvertygat mig att du, min lilla bustru, i sjelfva verket är en helt olika person mot den lilla hustru, som jag ibland haft mina små tvister med. Jan, försäkrade Majken, till hvilken då och då ett vädjande ögonkast blifvit öfversändt, ja, herr Hjelm har skäl att vara stolt öfver Emilias sinnesnärvaro. Både jag och Thörborg voro fullkomligt öfvertygade att vi skulle finna henne afsvimmad i någon vrå, och i stillet funno vi henne i sin mans namn försvarande hans kompanjon, hvilken enligt all beräkning vid ett sådant tillfälle bort ha varit hennes försvarare.n Jag inser nog, inföll Hjelm leende, att mamsell Majken icke kan sympatisera med Holt. Men tro mig, ehuru jag ännu icke talt med honom i denna sak, att det var af klokhet, ej af feghet, som han höll sig undan... Och låt mig nu få omfamna dig, min präktiga Emilia, för det du så väl skött busets heder och affärer under min frånvaro. Men, Åke,, svarade Emilia med en blygsamhet och en återhållsamhet, som lika mycket hedrade hennes hjerta som hennes finkänslighet, du gör mig ju ordentligt brydd! Du må ej inbilla dig att jag icke hade mycken rädsla att öfvervinna, men när den var öfvervunnen, så var det naturligt att jag skulle begripa hvad som. ålåg din hustru, då hon ensam representerade ansvarigheten ,.. Och nu skall du säga oss helt uppriktigt: Skulle du ha handtat så som Holt? Jag hade aldrig kuvnat försätta mig i de omständigheter, hvaruti han befann sig, och följaktligen icke blifvit i behof att visa det slags mod som han visade.n Ser du dett Pardon för Holt, mina damer — ingen orättvisa! Men besynnerligt nog är det, då