Aftonbladet – 31 januari 1859, sida 3

sinna dig då icke längre — tyTom försigtigheten är en god sak, så är sanningen en ännu bättre. Tyst sade Majken, här kommer Uljana, som så bestämdt adresserar sina ögon till mig att hon visst har något att förkunna... Vill du mig något, Uljana ? sIngenting annat, mamsgell,. än. att Janre. i boden skickade mig in för att omtala: att alla karlarna .nuha somnat om hvarandra der nere i gäststugan. Godt — det visste jag. . Ställ nu så till att jag också fär veta när . de: -vakna....Och nu, kära Emilia lilla, låt oss tänka på matbordet, så att jag träffar Holt! Jag riktigt önskar att snart få se och närmare observera honom igen....... Hölt kom likväl icke ned den aftonen. Han lät helsa att han var upptagen, men att han skulle vara tidigt uppe på morgonen .. ....:..— Och . visst var det tidigt, då det blef buller i .gäststugan. ten Hästarne uttogos, : kärrorna drogos fram och ett stampande ut och in tillkännagaf att öregående aftonens oroliga sällskap icke begärde bättre än att komma åstad. Majken öfvervar i egen person .underhandlingen mellan bönderna och Holt; och hennes klokhet hade Holt att tacka för den omständigheten att icke den ömsesidiga förlägenheten urartade till ett nyktert, men bittert missnöje, hvilket skulle hafva beröfvat Svartskör så vigtiga kunder, att de. 1 sin tur kunnåt-draga.med sig många flera. Med lätthet och behändighet vände den erfarna Majken sakerna så, att det blef ömsesidiga ursäkter och komplimanger. Ingens egenkärlek blef sårad, utan hvars och ens högmod tillfredsstäldt, och slutet på förhand