Aftonbladet – 31 januari 1859, sida 2

———rerraievnvnnwvwWonpgeem--20 — mit... Hvilka fruntimmer j ären, ni två — kloka, aktade oth hedrade, så att ni få makt till och med öfver sådana berserkar I Att skryta öfver oss lönar ej mödan ! sade Majken. Vi känna fullkomligt kustlifvet och dess faror och beherrska hvar och en på det sätt, som erfordras. Men du, min lilla Emilia, är den verkliga bjeltinnan! Jag måste berätta för din man hvilken stolthet det var att höra dina sista ord — du skall veta att vi hörde dem, fastän vi icke hunno fram i tid för att rädda dina nerver från skrämseln vid dörrens uppflygande.n O, tack, tack! utbrast Emilia, rodnande af lycksalig glädje — hon skulle icke behöfva att ensam berätta för sin man hvad som händt. Och du tänker, dyraste Majken, att Åke skall finna mig ha handlat rätt och förnuftigt? Han skall bli förtjust och tacksam, och det blir en belöning, den du har gjort dig väl förtjent af. Tänker du detsamma som Majken, kära Thorborg ?, Jag och alla, Emilia lilla, som få höra talas om den här hemgången, skola uppskatta ett mod så mycket mer oväntadt som vi verkligen trodde att vi skulle finna dig afsvimmad, omedveten om de faror, som omgåfvo dig. SMen är jag icke verkligen tokig, utbrast Emilia, som så här låter er säga mig en hop saker, beräknade på att glädja er barnsliga vän! Jag vet fullkomligt att hvarken Majken eller du Thorborg i mitt ställe skulle ha tillåtit någon att berömma er, men Gud ser och vet att det alls icke är af egenkärlek, ännu mindre af högmod, som detta gläder mig, utan let är derföre, mina vänner, att det utgör mitt jertas högsta fröjd och högsta förhoppning tt vinna min makes bifall... Men låt oss nu ätta oss i all ro i min soffa... Ack, se bara