Aftonbladet – 31 januari 1859, sida 2

ganska godt att kunna räkna på en bundsförvandt i det manhaftigaste fruntimmer, som skärgården torde ha att uppvisa. Efter dessa ord, som vid slutet öfvergått i ett slags skämtsam ironi, bugade han sig för damerna och gick upp till sig... GR Se så jal utropade Emilia och gjorde ett par hopp i förtjusningen öfver att vara af med den nu mer än någonsin så innerligt afskydde Holt. Nu, mina vänner, är luften ren; och sedan Majken åtagit sig att söfva busarna — och jag tror fullkomligt på Majkens trolldom i den vägen — så sätta vi oss nu så förtroligt och kuttra kring det här bordet, som om vi vore tre dufvor i ett dufslag ... ... befriade från höken! inföll Majken skrattande. Thorborg räckte en hand åt hvardera. Käraste vänner, låt oss först i våra hjertans fullaste fullhet tacka Gud — tänk, hvad här kunnat vara Ja, sade Emilia, åter upprörd, jåg har nog skäl att tacka Gud, och jag gör det af hela min själ derföre att han skickade er i det svåraste ögonblicket. Och om jag någonsin glömmer att tacka honom, så undrar jåäg icke på om han skulle glömma mig ... Ni vet icke, vänner, allt hvad jag har i mina tankar. . Emilia kände i ett dunkel, hvilket hon ej tordes genomtränga, att den scen, deri hon och Holt spelat ensamma, gifvit henne klafven till den från början kända afskyn, som hon aldrig kunnat öfvervinna, ; Och hvem, om icke jag), tillade Majken, bör egna den gode Guden det varmaste tackoffret? Huru skulle jag någonsin ha kunnat trösta .. ig, om någon olycka verkligen händt! En sådän hade nog händt på ett eller annat vis,, svarade Emilia, bom icke ni kom