Aftonbladet – 29 januari 1859, sida 3

De amerikanska folkskolorna af J. G. KOHL. Under min vistelse i Chicago, säger den berömde resanden i ett af honom nyligen utgifvet arbete öfver den amerikanska: vestern, tog en af mina dervarande vänner en dag mig med sig på en intressant inspektion. Det gälde denna gång ett besök i stadens Common Schools, eller, som vi skulle kalla dem, folkskolor, hvilka samma gång äro Free Schools (fria skolor, i hvilka undervisningen ej betalag): Det gifves sex sådana i Chicago, en i hvardera af stadens sex skoldistrikter. Vibesökte flera af dem. Om det större eller. mindre värdet af det amerikanska felkskoleväser det, om lämpligheten af den i dem begagnade undervisningsmetoden och beskaftenheten af den uppfostran och bildning de meddela äro meningarne som bekant mycket delade. Äfven i Chicago utbröt under min. vistelse der en strid i tidningarne mellan amerikanarne sjelfva rörande denna fråga. Medan en af stadens vetenskapsmän, en aktad historiker och statistiker, uppstälde som ett allmänt erkändt axiom: Chicagos folkskolor äro stadens stolthet och äran, visade sig vid samma tillfälle att många hyste en derifrån betydligt afvikande mening. Jag hade uppmärksamt följt hela denna strid och läst alla de tidningsartiklar som berörde frågan. Jag hade äfven af några der bosatta föräldrar låtit mig berättas, att de: läto uppfostra sina barn i de östra staterna, för att ej bringa dem i beröring med den sjelfsvåldiga ungdomen i vestern,. Mina förutfattade meningar voro: således snarare ogynsamma än till fördel för dessa skolor. Jag säger detta på det att de, som hysa intresse för detta ämne, må finna: sig så mycket mera benägna att tillägga de få fakta, som jag kan framlägga, någon vigt. Först och främst bör jag då säga, att alla skolbygnaderna till sitt yttre föreföllo mig särdeles rymliga, luftiga, ljusa och väl underhållna och ytterst ändamålsenligt uppförda efter dessa skolors behof. Såsom vanligt vid alla sådana amerikanska eller rättare sagdt anglosaxiska skolor — ty äfven i England är denna metod mycket omtyckt — var hela huset en enda stor sal, i hvilken alla klasserna voro förenade. Och icke blott alla skolans klasser, omfattande lärjungar ifrån sex ända till tjugoett år, utan äfven begge könen, på ena sidan gossarne och på den andra flicTkorna. Och jag tilläggeri icke blott dessa olika åldersgrader och kön, utan äfven de olika