Aftonbladet – 29 januari 1859, sida 2

Bref från Danmark. : Köpenhamn den 24 Jan. Det har under den sista tiden ofta och från ganska olika håll framsatts en tanke, som förgjenar att litet närmare undersökas, rörande den skandinaviska politiken och hvad i denna politiks riktning blifvit under de senaste åren åtgjordt. Det heter, att man tillåtit sig ett alltför häftigt anlopp, att man för mycket med Gewalt velat drifva saken fram, att man sett sig icke tillräckligt för och att man derföre nu står der slagen och handfallen inför en reaktion, som på hundra olika -sätt. yttrar sig, O. s. v.; ja man sätter till och med i sammanhang dermed den nyaste fiascon inom studenkåren härstädes och de ,antiskandinaviska, (2) tillrustningarne till den stora borgerskapsfesten den 11 i nästa månad. Det är ganska lätt att framkastadylika satser och äfven att förmedelst ett oupphörligt upprepande få dem så småningom upp i vädret som ett slags antagen sak, såframt ej deremot yttras ett enda ord till upplysning om de verkliga förhållandena och ett försök göres att ställa frågan på sin rätta basis. Jag är rädd för att detta försummas så länge tills det är försent. De, hvilka här gå omkring med denna predikan, hafva åtminstone icke hittills blifvit af någon med någorlunda allvar och sakkännedom visade hem, och under tiden växer och växer detta historiska faktump, fattar rot som en trosartikel, blifver lagdt till grund för tusende vidare kannstöperier, skickas omkring i Tyskland, äfven något litet i Sverge. Men, som sagdt, det är öfvermåttan lätt att skapa dylika påståenden; en annan sak är att, jag vill icke säga bevisa, men blott påvisa deras riktighet, och kan man det? . För min del tror jag nej. Är det den skandinaviska pressen, som under de sista åren har förtagit sig och gått längre, än folk i allmänhet gerna kunnat följa med? Äfven jag har så temligen studerat den nordiska pressen hela tiden igenom, och jag måste tillstå att jag mången gång under just den senaste perioden har funnit de organer, af hvilka man på grund af kända föregåenden borde haft skäl att vänta ett energiskt uppträdande till fördel för en sant nordisk politik, endast ganska varsamt och med mera omsvep, än i allmänhet önskvärdt varit, hafva behandlat denna affär; sjelfva Fedrelandet härstädes har visst icke gjort sig under de senare åren skyldigt i någon ultraskandinavisk agitation; det har styrt sin gamla kurs och det har deri sin stora förtjenst, att det icke kryssar för ögonblickets vindkast, men det har obestridligen seglat för små segel. Några artiklar i norska blad hafva sjungit litet mera ut, men dels hafva dessa artiklar varit alltför få och enstaka, för att kunna kallas en systematisk pådrifning, dels bafva de äfven väsentligen rört sig inom det. mera alllmännas sfer och hafva på grund deraf icke ens kunnat inverka i någon afgörande mån på speciella fall och sväfvande frågor för dagen. Inom den svenska pressen hafva de organer, hvilka för den: skandinaviska saken ega ett större intresse, gjort: sin pligt genom att med sin uppmärksamhet följa, så vidt möjligt varit, alla de olika faserna af de danska förvecklingarne och att hålla den större nordiska frågan öppen under allt detta krångel och bråk, men hafva de gått en hårsmån längre? De, hvilka påstå detta, skola blifva oss svaret härpå. skyldiga. Är det då de respektive regeringarne, hvitka härutinnan begått någon faute? Är det t. ex. Sverge-Norges sändebud här i Köpenhamn, amiral Virgin, som försyndat sig genom någon ubetimelig påträngenhet? Jag tror mig kunna försäkra er, att bland de personer, hvilka litet närmare varit i tillfälle att SEE KN NES TENSON NESS SARS: