Aftonbladet – 28 januari 1859, sida 3

dala NA Valen UALV TI LUCAS MT BOG. POE AR lopp. De ha nemligen blott. tillkännagifvit sin villighet. att utbetala, utan att på något sätt tillkännagifva hvem eller hvilka de: äro. som förutnämde rättighet. tillerkännes, annat än, blott i allmänhet, oaktadt vederbörande sjelfve äro de ende; som. härom kunna lemna nödiga upplysningar. Eller har styrelsen möj: ligen ett enda ögonblick kunnat förmoda att, då denna rättighet äfven blifvit tillerkänd efterivf: vande enka och barn, dessa skulle vara så initieråde uti de administrativa mysterierna, att de at sig sjelfva skulle kunnat ens förmoda,ännu mindre räkna sig till, det deras makar.eller fäder möjligen kunnat ega 50-åriga ipnestående fordringar hos staten, uppkomna genom afdrag till hälften. å löner, hvilkas hola belopp icke en gång varit tillräckligt till fyllandet af ens de tarfligaste behbof;och att de skola inkomma med en ansökan att liksom-al gunst och håd utbekomma en fordran, som staten sjelf, oni den — såsom domprosten Bring säger — har ett samvete, borde känna ungt tryckande på detta samvete och skynda att afbörda sig. Man hvarken kan eller 5ör förmoda : en. sådan kortsyntbet. Men. bar å en annan :sida styrelsen betänkt,. att wnderlåtenhet af nämda tillkänvagifvande gifver i första hand anledning till den kränkandetydningen,-att styrelsen--ogerna utbetalar dessa ringa summor; att den icke ens är nöjd med den behålning (2!) den beredt sig genom bortgången af mången fattig veteran, som icke varit i tillfälle att beräkna, huruvida. statens mer eller mindre, blomstrande tillståndberättigat .-honom till utbekommande: af. mångårig innehållen: lön; och-den der hvärken egt enka eller barn, som, åtminstone i en framtid, kunnat komma i åtnjutande af hansianestående fordran, en gång erinrad och erkänd. För en dylik :tydning tyckes det att en styrelse, representerande en högsint nations verkställande makt, borde varit mera känslig, och nedslående är: verkligen att så icke vari händelsen. . : Vi-ha haft-flera :exempel på, att utaf enskilta, hvilka hos staten egt äldre fordringar. ej allenast kraf af kapitalet blifvit framstäldt. utan af räntan för den förlupna tiden, äfver om densamma varit ogulden öfver århundradet, samt. att ett dylikt påstående blifvit erkändt och-gäldadt; men vi hafva ej kunnat draga någon skymtaf slutsats dertill;-att ifrågävarande tvångslån (mot vederbörandes hörande och samtycke innehållen, half lön) blifvit. erkänd med ränteberäkning för den förflutna tiden. Staten, har ju, här redan en;vinst, af ingen bestridd, men också af ingen afundad; hvarföre då icke handla med någon större öppenhet, något mera stortsintbet i fråga om kapitalet? 7) Hvarföre har ej styrelsen för länge sedan ingått med. proposition till rikets: ständer on: anslag till gäldande af dessa fordringar. Mar -behöfver ej ens sätta i fråga att en enda röst skulle höjt sig deremot; allt för många exempel af frikostighet, då det gällt omhuldandet af dagens mer-eller mindre välbehagliga personer i pensionsväg, jäfva en dylik förmodan Men det tyckes som fordrade man att disciplinens tvång skulle göra sig gällande äfver sedan den upphört att. vara ett åliggande, och att till följd deraf den gamle krigaren skull vara skyldig att finna sig i hvad-än en högr: auktoritet behagåde finna för godt. Så är dock numera icke händelsen, liksom det aldrig bord: varit det. Oförklarligt-är äfven, att ej inom fordn: generaladjutantsexpeditionens för armån sam numera krigsdepartementets arkiv handlinga; funnits (ty man måste taga sådant för gifvet) som kunnat fästa -vederbörande chefers ocl krigsministrars uppmärksamhet på detta oför, klarliga och för deras mindre lyckligt lottad: vapenbröders ekonomiska ställning förnärmande förhållande. Dessa embetsmän hafv: ju varit och äro att betrakta som armåns målsmän. Det måste vara med en grämelse, gränsande till nedslagenhet, hvarmed de nu förs: förnimma slika -gamla beåröfliga förbållande: framträda i dagen, hvaromde under si förvaltning af krigsportföljen ej ens kunna: drömma. Men, torde man invända, har det ej vari: presiderternas i statskontoret, eller finansministrarnes skyldighet i första hand att fäst: höga vederbörandes uppmärksamhet på nämd: sällsamma förhållande och på samma gån; begäras förstöndigande om, på hvad väg oci inom hvilka terminer det dem ålegat attithx fall inkomma-med förnyad anmälan härom: enär gifvet alltid är, att under en fortfarand: mångårig fred hvarje stats tilltagande inre välmåga måste: anses som ett naturligt, åtminstone antagligt faktum, och redogörelsens stund således alltid förr eller senare (enl. förutåberopade kg bref) måst anses skola inträfta. Hvarken det enaeller det andra synes he varit händelsen. Det tyckes således som ei någon af dessa auktoriteter varit den rätta at! härmed taga befattning, utan förefaller det slutligen som förmyndarekämmaren och riksgäldskontoret hade varit de enda offentliga verk. hvars organisation och ändamål vore af de beskaffenhet, att de utgjorde något slags garanti för häfdandet af dels omyndiges rätt dels-fordringsegares utbekommande utaf -staten -af-oguldne fordringar, belst då dessa ärc at en vida ömtåligare natur än sådana som. genom politikens maktspråk och ventilationer. helt enkelt. till 75 proc. :afskrifvas, hvarom vårt land, tillsoch med Trån en senare tid. eger mindreckrediterande prejudikater att åbe-r ropa. Bättre hade emeHertid varit att så skett. än-att genom en tystnad otvetydigt tillkännagifva sin obenägenhet att honorera äfven ifrågavarande slags. skulder ). d Då nu styrelsen redan på sätt och vis gått haliva vägens:genom förutnämda officiela -tillskännagifvande.i Postoch Inrikes-Tidningarne; så hoppas man ätt densamma; vid, närmare besinning, och sävida meningen är att nålet skall uppnås, såsom ett oeftergifligt vilkor derför, äfven tillryggalägger den återstående hälf ten af vägen, genom att lika officielt redoDå :hnersoner er måktåt betala Årets kronontskvider