Aftonbladet – 28 januari 1859, sida 3

En svenska statens hedersskuld. Båttre och ädlare kallar jag dock svikas än svika. I slutet af. förra året läste -manuti Postoch Inrikes-tidningarne ett -tillkännagifvande att:-under -senaste krig fångne officerare, af hvilkas löner, hälfva beloppet, på grund af rikets då betryckia ställning, blifvit till allmänt behof innehållet, för att, enligt kongi. brefven af den I April och 22 November 1808. återgäldas.. då statens tillgångar: sådant med: gåfves; gjelfve eller deras -arfvihgar eju-at inkomma med ansökan om tillgodonjutande a uämde innehållne belepp, för att, efter pröfning af fordringarnes. giltighet, i mån af tillgångar desamma utbekommas.——. Medgifvaudet af-cen dylik rättighet 3 en: sidan, grundad, som sig tyckes, på en töbestridlig, ehuru länge förbisedd skyldighet i den andra, lärer också endast indirekte länd: styrelsen -till förtienst, enär anledningen -;dertill från början utgått från -en äldre militär. hvilken som -utredaingsman i en arfsfrågt väckt påstående om denna rättighet, söm, er gång påstådd, svårligen kunnat, såsom obestridlig, medgifvas cn utan att äfven ut: sträckas -till -öfrige i -samma -kätegoris .Ot staten förr än nu miäktat återgälda ett tvångslån af en mängd medellösa och genom fån: genskapen dubbelt beklägansvärda-krigare, äl jen fråga af alltför. grannlaga natur, för at man närmare skulle . vilja undersöka förhål: landet dermed; måhända är det äfven öfver: födigtsHvad -emellertid:chvar och en nogsamt inser är, att et-lund, som nu dchsedar flera år tillbaka mäktat pensionera sina högre funktionärer med 6 å Ssända. till 10,069 an om året hvardera, ickecallenast är, utan länge tyckes. bort. vara i ståndscatt utbetala ett-be: lopp afysför en gång, några tusental rdryötan vatt derföre ens behöfva minska de förmåner. som man så frikostigt och villigt tillefkänner dem, hvars tjenster för dagen men sharvatt belöna, Ett land så beskattadt som Sverge. hvars ständer under senaste riksdag så villigt gått styrelsens fordringar i anslagsväg till I mötes, har rättighet att fordra sin heder-bäfdad på ett pligt och skyldighet ej stötande sätt. -—Oss-tynger redan nog ett smärtsamt minne från sista kriget: den upprörande ach hjertlösa liknöjdhet, kvarmed landets bevä-ing då handterades. Må. den stytelse, -som så kunderförbise sin pligt ståndåvinför allmänna opinionen det ansvar, hvartill den derigenom dömt sig-sjelf; men vår tid förnekar hvarje skymt af-delaktighet uti dylika dåd; den protesterar tvärtom på det högtidligaste, äfven ter hvilka förhållanden som : helst, mot n slik onaturlig vårdslöshet, numera lyckligtvis ej-ens tänkbar, sedan den sist aflidne konungen sökt ingjuta en ordnande anda i vårt lands hela krigsadministration, särdeles hvad vården och behandlingen af soldaten vidkommer — en Princip troget och villigt följd af den, som sedan ärft bäns, kommandostaf. Vi betala sutan knot-desssummör; som Utgå till apanager åt det furstliga buset; vi vidkännas villigt de bördor statsmaskinens jemna och oafbrutna gång erfordrar; men vi medgifva ej att statens högre funktionärer, dessa