Aftonbladet – 28 januari 1859, sida 2

VER ET IR MARE ASEM SUITE VISE ARRETSEE son, icke är lätt att leka med. O. A. Agardih, tu D Vårt land har åter förlorat en af de få itterära storheter, ett af de få lysande namn på vetenskapens och litteraturens fält, som funnits qvar från en förgången, i detta hänseende rikare period. Enligt vid middagstiden i dag med telegrafen ingången underrättelse från Carlstad; -har biskop Agardh der lidit i dag kl. 2 på morgonen efter knappt en veckas sjukdom. Om man ock kan säga, att den aflidne genom sin framskridna ålder tillhörde en redan bortgången generation, att ban i denna mening var en af den gamla stammen,. så torde det dock funnits få personer i vårt land, som bevarat så mycken ungdomlighet uti åsigter och verksamhet, få som med hjerta och intresse så lefvat, icke blott uti vår tid, utan äfven i framtiden som han. Agardh var en framåtskridandets man i ordets fulla och djupaste mening. Af varmaste hjerta och med oförtruten, aldrig förtröttad kraft arbetade han för framåtskridande och utveckling, icke blott inom naturvetenskapen, der han genom forskningar och upptäckter vunnit en europeisk berömdhet, utan på flera ändra verksamhetsfält, der han med, brinnande nit, med en, genialitet, som aldrig förnekade sig — äfven då han någon gång rörde sig på områden, som voro honom mera främmande, och genom sin lifliga bildningsgåfva förleddes till misstag och förhastanden — och derjemte med en arbetskraft, som tycktes motstå hvarje inflytande af tiden och de enskilta sorgerna och bekymren, sträfvat att gagna det allmänna. Ingen skall kunna fordra af oss att vi, vid detta plötsliga dödsbud skulle ögonblickligen vara färdiga att -på ett tillfredsställande sätt karakterisera denne utmärkte man och teckna hvad han varit och uträttat i alla de många riktningar, som. han med sin verksamhet omfattat. Från de: särskilta samfund, han genom sin vetenskapliga och litterära verksamhet tillbört, kan..man vänta att se denna utförligare tecknad, äfvensom ätt-en-gång få se en helgjuten blild af hans lif och sträfvanden, af dens hand, som blir hans efterträdare i adertonmannasamfundet, .der han-såsom en af.Sverges mest lysande stilister och verklig språkkonstnär intog sin plats med långt större rätt än flertalet af dem, som der haft säte. Vi hinna blott anföra några enkla biografiska data. z Garl Adolf Agärdh var född den 23 Jan. 1785 i Båstad uti Skåne. Efter att ha studerat i Lund :och -derblifvit -filosofie magister 1803, blef han döcent uti matematiken 1807. Han begaf sig sedermera till Stockholm, der han under :den berömde prof. O.-Swartz ledning började studera de kryptogamiska växterna. Efter en utländsk resa genom norra delen .af Europas kontinent blef han derpå befordrad -efter -hvartannat till e. o. botanices demonstrator, oeconomize adjunkt och slutligen 1812 till oeconomia professor. Prestvigd 1816 och kyrkoherde uti S:t Peders Klosters prebendeförsaniling. Bevistade såsom stiftsfullmäktig i presteståndet riksdagarne 1517, 1823 och :1834. Företog vidlyftiga vetenskapliga resor åren 1821 och 1823. Ar 1824 riddåre af Nordstjerneorden; 1825 ledamot af komiten. för rikets allmänna undervisningsverk; 1834 biskop öfver Karlstads stift; ordensbiskop 1837; teologie doktor 1845; ledamot af vetenskapsakademien 1817. I svenska akademien intog han 1831 den stol, som först hade innehafts af Kellgren och sedermera af Stenhammar och Flemming. Om Agardhs verksamhet och väsende såsom professor i Lund nöja vi oss med att anföra följande korta utdrag ur Ahbnfelts Studentminnen.: En af -Carolinska universitetets Spperste, botan. oeconomiz professorn C.A. Agardh, hörde jag stundom föreläsa Hans föredrag var i den tiden briljant och den store författaren värdigt. Redan hans son de voix var behaglig. En mer välljudande organ har troligen aldrig klingati Carolinas lärosalar. Under hans behandling blomstrade allt i glödande färgprakt. Ehvad han läste öfver kryptogamer eller fanerogamer, öfver den exotiskajflorans mest yppiga alster eller öfter Skandinaviens anspråkslösa ormbunkar och alger, hörde man honom gerna. Som talare täflade han med sjelfva Tegner i förmågan att hänföra. Hans ärliga 1 Majtel mins jag väl De voro liksom den gryende vårens förstlingsoffer, doftande -af allmodrens finaste lifslukt. Vår och ungdom, naturens och mensklighetens eviga föryngring, var ett tema, som ingen förstod att variera bättre än Agardh. I akademiska konsistoriet täflade ban med Lidbeck om herraväldet. -Läroverksreformen. och särskilt den af de akaderniska konstitutionerna vållade en stor strid mellan de konservätive stockmästarne och det liberala partiet, hvars banårförare Agardh då var. Då han något längre fram utgaf, i isputätionsform, sina nationalekonomiska ideer, väckte de förvåning och fasa hos flere hans-koHleger:och hos andra af de förskräckte i ländet. De ord han: talat för statsskuldssystemet, för jernvägar m. m. aktades-i de dagarne för galenskap och fram-kallade opposition äfven från de oräddes slägte.. .Skolans emancipation likasom, längre fram, .qvinnans vållade allmän :förargelse, då de: af Agardh förordades. Emellertid tog han aktier öfverallt i tidehvarfvets ideela arbetsföretag och gjorde insatser i reformens stora xa jag knappt kan redogöra för på hvad jag grundar den föreställningen — att han, oaktadt all sin förkärlek för Holt, ändå har nå