Aftonbladet – 28 januari 1859, sida 1

också sade, med gård och grund, för det slår: jag inte.utaf. Sen supenerar jag, som Röpman Moss säger, att hon nog vet hvcm friarn är, och så får jag ja och så håller vi bröllop, och der skall vara sju håttespelemän, förutom sjelfver brudgummen. Sen vi nu dansat i rolighet och förnöjelse och kalasat om i tre: dagar, så tar jag henne med mej och gersvärfar löfte på att sköta gården ochlefva,, om han behagar, tills det blir tid för mej att lägga -ner rörelsen, och det kan väl hända: allaredan går mej i sinnet, när löjtnanten blir: -kontrollör. Lefver svärfar då än, så blir jag: tullvaktmästare, och med det kan jag lefva. tills jag dör, för svärfar kan betala räntan, så att hustru min. och jag bli liksom herr-skap, och så får hon heta fru... Och nu, mo-ster, skall j säga mej om j kan spana opp, någon, som är värdig att göra sådan en bål. stor lyeka. Här har du svaret, min pilt! Vänd du hågen vackert från så stormodiga spekulanter, tills du blir torr bakom öronen, och vore det inte för sockerpulledosen, som du hade det vettet att bjuda mej på, så skulle jag aldrig förlåta att en sådan vispestjert vill tala om att giftag... Så, i jesses namn, nu börjar pastorn att alarmera sej — jag har ju för ditt sladders skull glömt bort att det var eld i kakel ugnen och att han inte fått in rakvattnet än. Vi ska kantänka ha stor-rakning i dag, för Majken kommer hit. Nå nå, nu får Trollet stå till rätta... men jag vill vara gullegod på morgonen, för se, sådant är mitt lag, när jag sofvit omnatten och vaknat i humörs. Men, Gud bättre mej: så visst, jag sofver aldrig om: natten. , Då drömde j väl inte heller i natt, Möser, om det nya sölfverspännet, som satt den gamle kyrkessjaln? Eos Dymhufynd — kan en intejvaxaTpåtnat