Aftonbladet – 28 januari 1859, sida 1

der nere i Göteborg... Och nu är min taletråd utspunnen på den leden. Jag har härfvat opp den i minnet, moster! Och nu skall j till tack för den gode frukosten få höra hvad jag har för slags tankefunderingar för mej sjelfver., Du får väl pengar att svänga dej med, du också för din del? Det kan j sätta er på, moster — pengar som gräs! Jo, jag är nock en karl som är bevändt med; och om jag, när jag kommer hem, ger er en sockerpulledose, som inte något qvinfolk i hela Qville kyrka har maken till, så skall j lägga er klokhet ihop med min och söka opp en vacker hemmansdotter åt mej. Huru nu, min junker — går du ifrån skärgårdsflickorna ? Jag skrattar och glammar med dem och stryker min fela till dans åt dem, men jag är allt hög i själen, moster Vicka, och det må väl ingen undra på, när en kommit sej opp så pass i verlden som jag. Och derföre vill jag partu ha en hemmansdotter med gård och grund till mi rätta. Och bok skall hon ha med guldkanter på och en ring med mitt eget hår, Sven Dillbufvuds hår, 1 valeknut. Och så är jag allt karl till att ge henne dragkista att lägga ner alla de linnekläderi, som hon för med sej i boet —— ty väl stoppader skall hon vara.n : Nå, men vill du öfverge sjön då? Inte så länge ungdomen varar. Jag har gjort opp det på den här melodien, och jag fick just ihopet i går qväll, då jag satt ensam på tulljakten och spela för väder och vind och mörkökarlarna, ifall de behaga hör rat, som de väl också gjorde, kan jag tänka. Nå, hur fick du ihopet då, glutten min? Jo, som sagdt var, först så friar jag till en hemmansdotter, fager och fin och, som jag