Aftonbladet – 27 januari 1859, sida 3

TOC.UUV2 peSSsagtiatt på VLEeltae Dalai LI SUPU för en bevisning om jernvägarnes lysande resultater, och derifrån hemta skäl till nya bevi lningar. Det första man härefter har att betrakta. lär ett qvasi dubbelt luftsprång, som Handelstidningen gör i glädjen öfver att Göteborg Falköping-banan på de sista tre månaderna gifvit en inkomst af 106,000 rår riksmynt (vi Jantaga att icke något vidare skriffel häruti Jeger rum, än att H. T.. för runda summans skull ökat till några riksdaler mot hvad sjelfva tabellen utvisar). I Denna inkomst på tre månader, menar II. T., motsvarar för helt år 424.000, eller pr svensk mil i jemna tal 40,000 rdr. Detta är det första luftsprånget. Det andra är ett antagande, att den ifrågavarande trafiken skall, inom en ej aflägsen framtid, åtminstone fördubblas, hvilket ock Norges erfarenhet gifver vid handen; dock har Handelstidningen den grannlagenbeten att för närvarande hålla sig till den nyss nämda siffran. Men är det då säkert, att inkomsten-för hela året i sjelfva verket skall komma att utgöra så mycket? Denna fråga är ej utan betydenhet, ty om det icke inträffar, om inkomsten för år i stället skulle stanna vid 25 å 30.000 rdr per mil — vi tala ej om en aflägsnare framtid, utan om de närmaste 6, 8 å 10 åren — så kommer det ju att dröja så mycket längre innan staten fårnågon ränta på sitt kapital. Det är således skäl, att ej bebandla denna punkten alltför lättsinnigt, utan öfverväga skälen för och emot. Det framstår då ur den i Aftonbladet citerade redogörelsetabellen, att bland de ifrågavarande 106 000 riksdalerna inkomster hafva 65,538: 74 influtit för 30,166 skeppund gods. Underhand är det bekant att det mesta af detta gods bestått af spanmål, dels af det föregående årets, dels af samma års skörd, som nedkommit till Göteborg. Det är likaledes bekant att det egentligen var först mot hösten som något starkare begär efter spanmål började visa sig i marknaden. Det kan således icke gerna vara mycket feladt att antaga det landtmännen under dessa tre månader afsändt en större del, exempelvis tre fjerdedelar, af hvad de kunna undvara och hunnit aftröska. Häraf draga vi den slutsatsen, att om under de följande tre qvartalerna icke på långt när så mycket spanmål finnes att forsla som under det sistförfiutna qvartalet, så komma inko:sterna af varutrafiken under de följande nio månaderna icke heller i förhållande att blifva på långt när så stora som under dessa trenne. Det behöfs blott något tålamod för att se hvem som får rätt; men månne ej anmärkningen har sannolikheten för sig, eller hvad säger vår vän Handelstidningen härom? Uti det förestående upptages ännu alldeles icke, hvad som dock alltid förtjenar afseende, att landet icke alltid och troligen på länge icke i medeltal, årligen kan aflåta så mycket spanmål, som funnits under loppet af detta år. Skulle, utan att tala om missväxt, några fattigare år inträffa, då jorden endast ger till inrikes behof: men ej till export, så minskar detta naturligtvis varutrafiken på jernbanan, Vi vilja icke gå längre än att upptaga sådana händelser i moträkning till en viss grad emot den ökade rörelse, som genom banans förlängning skall uppstå, och hvilken, när hela linien blir färdig, öfverhufvud snart nog bör kunna antagas stiga till hälften mera. Men så mycket måste försigtigheten bjuda, för att icke, så att säga, skena öfver skacklörna. Atervändom nu till den utgångspunkt, som Handelstidningen sjelf fastställt såsom beräkningsgrund, eller hvad den vesta banan redan nu anses böra gifva per år, hvilket vi på de anförda skälen ej kunna uppskatta till mer in 30,000 rdr per mil. Enligt godkända jern vägsförfattares arbeten och kalkyler anses de utländska jernvägarne i allmänhet medtaga mellan 6 och 7 procent af anläggningskapitalet till: underbållsoch driftkostnad. Om nu le svenska jernbanorna anses kosta mindre än de utländska i anläggningskapital, så är det tydligt att underhållskostnaden i procent at letta kapital icke kan. vara. mindre, utan snarare större än å de utländska, eller huru? Vi vilja emellertid stanna vid samma siffra, elle 6, procent, Då nu de svenska jernvägarnes anläggning enligt öfverste Eriosons kalkyl, om vi minnas rätt, antagas skola kostv 700.000 rdr rmt-i medeltal, så kommer driftoch underhållskostnaden att uppgå till. 45,500 rdr rmt per mil, nemligen alla kostnader inberäknade. Hvad blir då resultatet, om inkomsten icke är. mer än 30,000 rdr per mil? Jo, att staten måste släppa. till för hvarje mil jernväg 1:o till. underhållskostnaden .............. 13.000: 2:0 5 procents ränta å 700,000 .. ...... 35.000: Summa 50.000: eller för de nu öppnade tio milen en half million årligen. Nu vilja vi gå Handelstidningen till mötes så långt, att medgifva, det detta förhållande så snart hela jernbanan blir färdig, förbättras derhän, att hans kalkyl om 40,000 rår per mil om några få år kommer att slå in. Men har då likväl ännu icke hunnit längre, är. att banan betalar sin underhållskostnad, men ingen ränta på kapitalet. Och detta ör ändå på det stycke af jernvägen som bör bära sig bäst af alla! Vi upprepa att detta förhållande äfven ofter vår tanke småningom skall förbättra sig, så att detta stycke af jernvägen en gång ännu i vår tid bör komma att verkligen löna sig; men det anförda synes dock hafva tillräckligt skäl. med sig för att visa huru stora förvillelser det ligger i de slutsatser Handelstidningen ifrån de uppgifna fakta drager i afseende på jernvägarne 1 allmänhet. (Forts.) Bref från Upsala. Upsala den 26 Jan. enn I gårdagens konsistorium fattades ett: beslut, som härstädes väckt ett oerhördt uppseende: då blef nemligen . med 1 rösts öfvervigt docenter Walmstedt förklarad inkompetent att uppföras på förslag till den profes) uAn cn han enhlot BlacnAfoka fll H H