Aftonbladet – 27 januari 1859, sida 3

ramtid i allmänhet här i landet, i hvilka slutsatser man återfinner hela den eldiga hänförelsen af den raske fyrens sangviniska temperament och nära nog tycker sig påmind om skildringarne af en kinesisk opiumrökares ycksalighet under dess första berusning, eller om det på sin tid i tidningarne omförmälda yttrandet af några damer i Paris, som, när man med dem försökte den nyss gjorda uppänningen att inandas eter eller chloroform tillless sinnena döfvades, efteråt beskrefvo det Sehagliga intrycket deraf såsom en sentiment le complet amourn. Gerna skulle vi också unnat vår medbroder att få vara i ro med sina optimistiska kär!eksdrömmar, om han icke sjelf uttryckligen ade angifvit dem, ingalunda såsom inbillvingsfuster, utan såsom allvarliga upplysningar, hvilka han till och med anmodat Aftonbladet att aftrycka, för att utplåna intrycket vaf Aftonbladets falska jemförelser och slutsatser i fråga om de engelska jernvägarne med anledning af en citerad artikel i Aftonbladet för några veckor sedan, hvilken Handelstidningen likväl kallar en godbit). Vi skola derföre så mycket hellre gå vår medbroders önskan till mötes och företaga en kollationering i frågan om de resultater man må kunna draga af de omförmälda sifferuppgifterna, som vi i ala fall blott velat afvakta denna tid, då den summariska redogörelsen för ett helt år för någon del af jernvägstrafiken blefve synlig, för att återkomma till detta ämne, fortfarande ett af de för våra statsfinansers och de skattdragandes framtid vigtigaste i landet. Att vi nu taga Handelstidningens artikel till uppslag för vår framställning sker icke af begär att polemisera, hvilket Aftonbladets läsare torde vitsorda redan på grund deraf, att vi låtit Handelstidningen länge få orda nästan ensam om denna sak, utan emedan nämde publicistiska organ framstår såsom den mest avancerade representanten af de optimistiska jernvägsåsigterna, och tyckes hafva gjort likasom till en lifsuppgift att quand möme strida för genomdrifvande af det bekanta vidtutseende Jernvägssystemet i dess helhet. För att kunna verkställa systemet är det naturligtvis oundvikligt att småningom söka göra folkets sinnen förtroliga med tanken på rikets skuldsättning till ett belopp som ännu för 10 år sedan skulle allmänt blievit ansedt såsom ett vansinne. Detta blefve likväl kanhända icke så lätt, om den första jernvägsentusiasmen skulle bortdunsta och gifvå rum för ett misstroende, att de till det stora systemet hörande statsbanorna, tagna i sin helhet, icke blott icke skulle återgifva räntan på det derå nedlagda kapitalet, men till en större del icke ens utan årliga tillskott från statsverket under många år kunna betala sin driftoch underhållskostnad. Att åstadkomma ett slags magnetisering på allmänna tänkesättet af den kraft, att en sådan föreställning icke må vinna insteg, måste derföre vara jernvägsentusiasternas uppgift, hvari de lifligt understödjas af alla de lystna intressen, som vilja skära breda remmar af statens hud eller, för att få jernvägen förbi sin port, plundra det allmänna på presenter af lån mot långt lägre ränta än staten sjelf får betala; med andra ord, dessa mer eller mindre talrika snyltgäster vid folkets bord, som aldrig försumma att inställa sig så snart tillfälle yppas att kläda sin rama egennytta i patriotismens skepnad. Och sättet att försöka lösa en sådan uppgift måste just vara det, som Handelstidningen gjort till föremål för sin nu ifrågavarande artikel, nemligen att räkna ut inkomsterna af den redan öppnade delen af jernvägen så, att folket deraf må bringas att tro jernvägarne i allmänhet komma att bära sig. Detta finner man också utan allt förbehåll angifvet såsom vår väns i Handelstidningen syftemål. Det bör, heter det, vara af intresse att med; ledning af ofvanstående erfarenhet söka draga några: slutsatser rörande svenska jernbanornas framtida försmåga att bära sina kostnader, dervid man ock har erfarenheten från Norge att stödja sig vid. Vi företaga detta arbete, (märk läsare — ett allvarligt.: ordentligt arbete, som må väl :bekomma till slutet)! så mycket hellre, som en af våra yrkesbröder, Afi tonbladet, nyligen sökt att, med anförande af några! enstaka(!) sifferuppgifter från: Storbritanniens jernsvägar, leda i bevis, det de svenska jernvägarne icke skola kunna bära sig.n Vi skola genast, begynna kollationeringen: men anse dock för bättre minnes skull och! för att icke vår position af någon mijl kunna missförstås, den erinran böra förutskickas, att vi icke -göra någon opposi-? tion emot fullbordandet af den redan beslutade jernvägsförbindelsen mellan Stockholm och Göteborg, men anser försigtigheten fordra, att nästkommande ständer, om hejd ochå besinning ännu finnes, icke låta de hungriga. jernvägsintressena, denna nutideås lurande ulf i fårakläder, förleda sig att besluta några nyå företag på statens bekostnad, d. v, s. stambanor, innan man genom en något tillförlitlizare erfarenhet af det, som redan är beslutadt och måste fullbordas, hunnit. utröna, om eller buru mcket staten, det vill säga de skattdrasande öfver hela riket, få tillskjuta på -debetsedlarne eller uti ökade tullafgifter på de stora förnödenhetsartiklarne, för att dermeå bekosta förmåner åt de orter, som ligga närmast till jernvågarne. Slutligen -bör också, innan vi skrida till siffrorna, den anmärkningen icke uraktlåtas, att om på en jernbana, som har sin ändpunkt i Göteborg och derifrån leder tio mil upp i en af landets sädesrikaste provinser, det skulle visat sig, hvad som nu icke varit fallet, att traken betäckt ej allenast hela driftoch underhållskostnaden, utan ock deröfver gåfve någon ränta på det nedlagda kapitalet — hvilken inkomstalltid med tiden kommer att ytterligare ökas, så lemnar dock detta ieke någon tillförlitlig ledning för omdömet om, huruvida jernvägarne i allmänhet skola bära sig, hvilket är den sats, hvarom Handelstidningen söker öfvertyga oss. Göteborg är nemligen genom sitt förträffliga läge, sin under större delen af året öppna hamn och sitt grannskap med England en stor afsättningsort för våra egentliga exportartiklar, spanmål, jernoch trävaror, j 1