Aftonbladet – 27 januari 1859, sida 1

den bländar sigi allt. Just i går, under det jag dunkade med brädspelsbrickorna, dunkade både mitt hufvud och hjerta — och farbror såg säkert, fastän farbrörieke ville:se det,att jag flera gånger varspå väg) att öppna munnen i en annan sak, ehuru det ingenting blef utaf.. 1 Så låt det blifva af nu då! Supponerar du vill låna pengar, för den händelse du sjelf får sitta i klämman. Åh nej, farbror, kommissionären kan ej få gälda med penningar: det kan vara: nog med den förlust han gör i-annät afseende. Nå, hvad är det du har att förmäla, då det ej rör mynt? Supponerar du sett jag alltid velat dig; väl. Derföre är det: bäst att nyttja rent språk. Men det synes mig så ogrannlaga just nu., Dursheter! Vi ha ju frukostbud i rappet. Nåväl, farbror... Men det vill sannerligen mod till, isynnerhet som jag vet, att jag har så föga hopp att lyckas... Ja, farbror — jag säger det nu i ett — det vore min högsta önskan att en dag få kalla farbror svärfar. I detta ögonblick for åter genom Moss själ bilden af den hemska natten vid strandbrynet... Var den: mannen, som Kunnat göra det verket, värdig ait få Majblomstret till hustru? Nej, värdig var han visst!icke.Men huru många äro väl de, tänkte han vidare, somy då de bläddra i samvetsboken; finnavalla bladen rena! Man måste tänka på att en menniska icke är annat än en-fattig syndig menhniska. Och denhär sluga: kroppen: går så: väl in i alla mina: ideer, att det blir ackurat sak samma som om jag finge: börja comin egen ungdom om igen. Men innan vi komma till sista stycket, skall jag låta honom förstå att han får akta sig för sådana dumheter, som tecknas med svarta kork. ; Jag ser åf farbrors stankfullhet och tystnad, återtog Holt, att jag visst: varit alltför ljerf? j f i Säger icke det, gosse, säger icke det. Saken är dock vigtig; ser dub Men av är besluet taget der är min shand — du skall