Aftonbladet – 22 januari 1859, sida 3

funktionär 1 spetsen och fuchsmajoren sist för att jaga på, begge likaledes på stolar och med dragna sablar. Den sistnämde är dessutom försedd med en ofantlig trekantig hatt med vajande räfsvansar och en kolossal tobakspipa. Nuskaka sig stolryttarne under stormande jubel fram genom alla rummen; kårens öfrige medlemmar stå uppstälda i led på begge sidorna af deras väg med brinnande fidibussar, hvarmed de söka tända eld i håret på fuchserna. Vid nästa rundridt släcks elden med öl; man öser oaflåtligen fulla Shoppen öfver dem, så att ölet i strömmar forsar ned öfver deras kläder. Efter denna sköljningsprocess förklaras fuchserna för brandfuchbser och stiga betydligt i anseende. Nu börjar guldfuchsridten. Den mängd äldre personer, förnämligast kandidater och andra, som förut varit medlemmaraf kåren och som infunnit sig i anledning af den stora högtic ligheten, sätta sig i spetsen, för stoltåget, och dem följa kårens samtliga medlemmar under gränslöst stoj och oväsen; ofta störtar en stol öfverända med sin ryttare, och är hsn då så lycklig att komma upp igen, så ser kan ut såsom en våt -höna, ty hela golfvet är, ofta till höjd. med. dörrtröskeln, bet ickt icke med en vattenspegel, utan med en ölspegel. Ju längre fram på natten, desto vildare blifver leken., Lefvernet urartar verkligen till djurisk råhet, och vi sluta derföre med beskrifningen. Men, frågar man, kunna då verkligen fullväxta oeh till och med bildade menniskor finna förnöjelse i sådana upptåg? Ja, så är det verkligen. Det kommer på de.n en oemotståndlig lust att en gång om året på allvar slå s:g lösa, Bruket är vördnadsvärdt genom sin ålder, säga de; det bar varit vanligt så länge universiteter funnits i Tyskland, det måste derföre upprätthållas och beskyddas såsom ett Heligt arf. En ahnanstor fest är den så Kallade kårkommersen, som hålles vid Hvarje melläntermins början och slut. Vid denna sammankömma alla kårerna; men Verbindungen anses ovärdiga ntt deltaga. Festen hålles vanligenien mycket stor sal, som tillhör en privatman i stauen. Den blifver med anledning af festen. utstyrd på det präktigaste med vapensköldar, fanor, värjor, sablar Och kårernäs färger, anbragta på alla möjliga sätt. Långsåt salen stå fyra rader med långa bord för de fyra kårerna. De sitta nemligen hvar för sig, och medleömmarne af de särskilta kårerna få ej blanda sig mellau bVarandra. På salens valleri, som hvilar på pelare, är stadens ryusikkår placerad. Men det är också ti:åtet enuhvar att der taga plats, om man blott håller sig stilla och fullkomligt afh Per sig från anmärkningar och sark. smer. Det händer nemligen. i sådant fall stundorn, att studenterna med dragna sablar rensr, galleriet. Man rifver salamandrar, drick er ul såsom vanligt och sjunger Vissa sånger, som i tryckta exemplar utdelas bland delagarne. Sångerna äro -helt enkelt uttagna ur studentvisboken; ty i Giessen finnes icke såsom annorstädes en skara versmakare; som med begärlighet gripa hvarje anledning att sadla sina pegaser. När visorna afsjuDgas, ställa sig fyra burscher af hvar kår i bögtidsdrägt, två och två vid ändarne at borden och slå med sina duellvärjor te våldsamma slag i bordskifvan mellan. hvarje vers. Då sexton stycken sålunda hamra löst på en sång, så gör det ett så väldigt buller, att det kan vara farligt för ens öronhinnor. Det vigtigaste vid hela festen är emellertid den ceremoni, som kallas att göra en Landesvater. De samma sexton burscher börja parvis vid hvar sin ända, och sida af de fyra borden att taga de öfriga deltagarnes mössor af huf-vudet och träda upp dem -på sina duellvärjor eller slagsvärd. När de fyra burscher, som tillhöra en kår, möta hvarandra vid midten af bordet; så hafva de alla kårens mössor på ,ina klingor. På sexton klingor äro således ålla kårens mössor fördelta. Derpå gå de samma väg långsamt tillbaka, och sätta upder mycken högtidlighet med handräckning och. handens påläggande mössorna åter på kårmedlemmarnes hufvuden. Under hela ceremonien, som kan räcka en half timma och deoröfver, spelar musiken, och deltagarne afsjunga en sång, hvars två sista verser oupphörligen upprepas. , En främmande förekommer hela ceremonien högst narraktig, men så betraktas den ieke af ryskarne. Ieke ett leende kan märkas under hela tiden; man kan på deras ansigten läsa, att de äro högtidligt stämda. Hålen på möss-kullarne sys icke tillhopa; tvärtom ju flere så: lana, desto hederligare.. Mössor, som vaxit med vid många kårkommerser, och som i följd deraf bestå af bara trasor, hållas högt i ära och gömmas såsom kära minnen från studentdagarne. : , Dueller. ger Det finnes väl intet ställe i verlden, der dueller förekomma så ofta som vid de tyska universiteterna. Giessen har litet öfver halffjerde höndrade studerande, och likväl utgör duellernas antal, lågt beräknadt, minst 150. om året. I Bonn, der det finnes 900; studerande, räknar man i medeltal hvar dag en duell o. s. v. . Duellväsendet är så sammanväxt med studentlifvet, att man här icke kan tänka sig någon -äkta studentanda utan i förbindelse med detsamma, och tyskarne kunna alldeles icke fatta, nuru studenterna i Skandinavien kunna vara så fredliga att de icke duellera med hvarandra. Denna åsigt är så ingrodd i allmänna meningen, att man hör yttras till och med af äldre, upplysta män, t, ex. professorer, af hvilka man dock. kunde vänta ett opartiskt omdöme, att du-ellväsendet icke är så illa, och att man icke bör för starkt förfölja det eller söka få det utrotadt; det har också sina goda sidor; det föder raskhet och skärper modet hos ungdomen 0. s. v. Visserligen kan man någon gång träffa någon, som säger, att Norden är ett lyckligt land, som icke har några duel-ler; att det är långt framme i kultur och dylikt,, men att denna mening icke är den rådande, ser man lätt på den lojhet, hvarmed-duellei-na efterspanas, och den: mildhet. hvarmed de: