Aftonbladet – 22 januari 1859, sida 3

j Tyskt studentlif. (Slut från -gårdagsbladet.) Sammankomster -och fester. Två gånger i veckan, onsdag och lördag, är det kneipeafton hos alla kårer!och Verbindungen. Då äro alla medlemmar vid vite förpligtade att infinna sig, såvida de icke äro hindrade genom sjukdom, bortresa eller annan utomordentlig anledning. Man placerar sig vid långa bord, såsom i studentsamfundet i Kristiania, sjunger sånger ur visboken, håller tal och framför allt dricker öl. Ingen tidning eller tidskrift hålles, intet litterärt föredrag, ingen tidning för sällskapet utgifves, jag tror till och med; att man icke har lof dertill, ty allt sådant betraktas här såsom öfverallt i Tyskland med misstänksamma ögon. Till att hålla de här utkommande tidningarne, kan man icke heller vara mycket frestad, ty den andliga spis, man hemtar af dem, är helt mager; Månadtligen utkommer eft häfte af en anekdotsamling, som enligt titelbladet riktigt. nog innehåller Höchst drollige Sachen), och hvar vecka stadens privilegierade veckoblad, -hvilket det allernådigst är förbjudet att befatta sig med politik, och som derföre inskränker sig till offentliggörande af avertissementer och taxor, som den välvisa magistraten för hvar vecka sätter på allt ätbart, alldeles som hos Oss i den gamle Kristian den femtes dagar. Detta är allt det litterära, som den fördom berömda universitetsstaden Gneissen presterar. 7 Jag sade, att det var förnimligast ölet. hvarpå man gick löst vid studenternas -sämmankomster; punsch brukas aldrig; lika så litet yin, oaktadt det är otroligt billigt härstädes (Deidesheimer 26-27 norska skilling för stopet, Rädesheimer och Nierensteiner något dyrare), men af öl konsumeras ofantliga qvanti-teter. Att en person dricker nära tre kannor jl på en kneipeafton, det vill sägå 3 timmar, är något ganska vanligt; att nära 4 kannor gå ned genom strupen är icke heller någon sällsynthet. Det finnes menniskor som kunna taga till lifs-sina 41, kannor, men : det anses till åch med efter tyskt begrepp för rätt bra gjordt. Någet egentligt tvång med afseende på driekandet finnes icke, utom i afseende på fuchserna, som vid vite måste dricka, när någon dricker dem till. Emellertid anses det icke för något rätt fint sätt attlefva, att blott dricka omkring ett stop öl på en afton. De här brukliga ölglasen, som kallas Schoppen, äro smaläre upptill än nedtill och innehålla jemt halftannat qvarter, Vill man dricka med sin granne, så säger man prositI i stället för skåll Grannen svarar likaledes xprosit!smen dricker icke på samma gång; först en stund efteråt gör han sin kontravisit med ordenr Ich komme dir nach! Att föreslå en skål kallas att rifva en salamander, och är ingen lätt såk; man måste nemligen icke blott hafva nödigt munläder, utan också vara hemmastadd med formerna. Känner sig någon dertill kallad, så förkunnar ban sin afsigt med orden: Preeparire sich Jeder einen halben! eller ganzenI Härigenom anbefallas alla attfylla i sig en half eller hel Schoppen och att derefter förse sitt glas på nytt så att detär halft eller fullt när talet börjar. Efter ex 10 mivuters förlopp eller så omkring, när det är att förmoda, att halfva glaset är nedsköljdt, så reser sig åter talaren och ropar: Ist der halbe in der Reih? Förkunnar då ett vrålande jax, att tillsägelsen är efterkommen, så framkommer han med hvad han har att säga i afseende på skålen. När han är vid slutet af sitt tal, ropar han åter: Exercitium salamandri, ein, zwei; dreil Alla glasen föras till munnen och utdrickas. Ein, zwei, dreib man tager glasen mellan tre fingrar och skafvar eller stöter dem efter takt emot bordskifvan. Ein, Zwei, dreib de sättas kraftigt ned på bordet. — Klockan 11 sticker en uniformerad pedell näsan in genom dörren och an-. mäöler att det RU är sängdags; efter en qvart