Aftonbladet – 22 januari 1859, sida 2

den stora farkost, som icke längre kunde hållas flott, och embarkerade med friskt mod på j en mindre. -Då detta nya skede annonserades, afgafs deröfver sem. förklaring, och det gamla programmet af December 1851 uppdukades ånyo för beundrande läsare. Och då detta skifte slutligen med årets slut skulle verkligen inträda, fick allmänheten en sammanställning af, såsom det påstods, alla de både gillande-och klandrande omdömen, som landets tidningar af olika färger uttalat öfver S. T:s värde och verksamhet ditintills. Van, såsom man blifvit, att sålunda vid hvarje ifrågasatt, annonseradt, eller inträdande skede få en uppskattning af Svenska Tidningens värde och verksamhet, frågar man sig åter helt nyfiket: Hvad står nu på? Före. står med Svenska Tidningen åter någon förändring? Saken är nemligen den, att i förgår afton blef i vår kollegas spalter ånyo synlig en af de der ominösa törklaringarne, denna gång i form af ett Förtroligt bref till S. T. — från en dess Läsarep. Till följd af det naturliga intresse, hvarmed vi följa företeelserna inom publiciteten, ha vi sökt göra oss reda för verkliga meningen med denne nye förkännare, som vår kollega, : säkerligen icke utan sina skäl, aktat nödigt att utsända. Bådar den, ha vi frågat oss, någon ny förändring i Svenska Tidningens format, eller i dess redaktion, eller i dess program? Eller skulle det tilläfventyrs åter vara fråga om tidningens upphörande? Efter att uppmärksamt ha genomläst det förtroliga brefvet, tro vi, allt noga öfvervägdt, att egentligen ingendera delen är i fråga, åtminstone icke för ögonblicket. Fenomenet torde ha åtskilliga närmare till hands liggande förklaringsgrunder. Svenska Tidningen, seende sin egen: höpkrympta gestalt, har börjat få en aning om det intryck hon gjort i sin nya skepnad, om den uppmärksamhet, som hopkrympningen väckt i landet, och hon har känt behofvet att på ett för henne sjelf fördelaktigt sätt förklara anledningen till den ringa framgång hon rönt hos allmänheten, och att dervid på känd melodi sjunga sitt eget lof, för att trösta de prenumeranter, som kunna finna sig mindre tillfreds med den erhållna valutan. Detta torde vara den ena af de anledningar, som gifvit upphof till det förtroliga brefvet. Dertill har måhända kommit, att, oaktadt Svenska Tidningen underkastat sig en så: påkostande reträtt?, det måhända visat sig, att hon ändå icke i längden skall kunna på egen hand bibehålla sin position, hvarföre hon tager sig friheten gifva såväl regeringen som de konservativa en kraftig påstötning, att tagahenne under armarne. Det heter visserligen icke nu, såsom i somras, då Svenska Tidningen hotade att upphöra: Åpres nous — vienne qui pourran; — men det är säkert begripligt nog för vederbörande, då hon säger: Det är illa att man icke allmänneligen inser huru vigtig Svenska Tidningen är i hufvudstaden, såsom en medelpunkt för öfriga sansade tidningar i landet, hvilka med nämde tidnings upphörande skulle förlora all hållpunkt. Mycket: beklagligt vore det, om en så: solklar sak icke skulle vara uppenbar för regeringen, inom hvilken det finnes så många män med hutvud. Säkert först? också de konservativa, hvad klockan är slagen, då .de få sig en kraftig dufning för det att. hos detta parti lifskraften är så domnad, at det gijver alla tidningar och all poltik på båten.n Detta om det för hvarje uppmärksam läsare tydliga syftet med Svenska Tidningens bref. Men vår kollega har icke kunnat frambära sitt egentliga ärende till sina vänner och gynnare utan åtskilliga sidoutflygter, meå anledning af hvilka vi ännu ha ett ord otaldt med honom. Det är likväl icke egentligen med detta skräflande skryt, detta osmakliga sjelfberöm, hvaraf artikeln öfverflödar, som vi vilja befatta oss. Sådant. må vår kollega fortfara att duka upp så länge han sjelf har panna dertill och så länge hans läsare och patroner gitta fördraga det; men vi vilja erinra vår publicistiske medbroder, att han väl möjligen skulle kunna rosa sig sjelf, utan att derföre behöfva rikta insidiösa sidohugg mot politiska motståndare. och utan att kasta smuts på nationen. Svenska Tidningen har visserligen för sin utgjutelse valt formen af ett förtroligt brefp, undertecknadt af en tidningens Läsare; men hvem igenkänner icke uti denne läsare den samme Jacob von Tyboe, som, om det fölle honom in att draga oppositionspliten, skulle komma regeringen att bäfva och hela nationen att i stum häpnad lyssna? Hvem återfinner icke uti detta förtroliga bref en -omskrifning af detta bekanta program, hvars författare med en så sjelfbelåten trygghet åtog sig att höja tidningspressen till hvad den borde vara, och som uppstälde dessa berömda distinktioner öfver hvad hans tidning skul!e blifva och icke blifva, på hvilka i sistlidne November månad en .uppstufning serverades allmänheten i Svenska Tidningens då offent: liggjorda prenumerationsanmälan. Redan på de första raderna i sin epistel bortkastar han sitt inkognito. --Hörom honom--endast: Man frågar sig orsakerna, hvarföre: en tidning, som skrifves ganska väl och till och med afsina motståndare tillerkännes mer än vanlig talent, som alltid så värdigt fört den förståndiga konversatismens talan, samt så skickligt uppträdt för regeringen, då denna kunnat och bordt försvaras;hvarföre, säger jag, en sådan tidning icke kan bära sig i ett större format, utan måst hopkrympa till den form, der vi nu se henne.s SARA Visserligen kar han icke heller beskyllas Se