Aftonbladet – 22 januari 1859, sida 2

att bära mask då han längre fram yttrar, ätt den fogligaste anmärkning i Svenska Tidningen mot de konservative, eller mot en regeringsåtgärd, det minsta stickord eller finare anspelning, hvars spets stundom endast få, mot hvilka den är riktad, se, väcker vida mera oro, obehag och missnöje än den mest dundrande artikel i Aftonbladet Tänk, läsare, då den finaste anspelning i Svenska Tidningen har en sådan effekt, hvad skulle: väl då följden blifva, om hon toge sig för att skritva en dundrande artikel; om hon droge den berömda pliten! Vi verkligen bäfva å den regerings vägnar, som skulle blifva utsatt för något sådant, och det vore, som Svenska Tidningen sjelf säger, mycket beklagligt, om en så. solklar: sak icke skulle vara uppenbar : för regeringen, och om hoh följaktligen icke hade sig riktigt angeläget att genom visad benägenhet göra till sin vän en tidning, som kunde blifva en så fruktansvärd motståndare. Skada endast att,hvad de fina anspelningarne angår, deras spets, enligt författarens eget erkännande, är så fin, att ingen ser den. Der ha vi ändtligen förklaringen, hvarföre nästan : ingen menniska velat tro på Svenska Tidningens berömda sjelfständighet i förhållande till regeringen och de konservativa. Men återvändom till vår författare. Hvem kan väl vara -mera berättigad än en far att skrifva förtroliga bref till sitt eget barn, och hvem kan bättre än en far känna alla de vedervärdigheter barnet haft att genomkämpa vid sina första fjät i verlden, hvem bättre än han veta, hvilken karakter han velat åt detsamma meddela. Ingen är heller mera berättigad att angifva orsakerna till dess ringa framgång i lifvet. Granskningen af hans i flera afseenden betecknande förklaring i detta hänseende nödgas vi likväl, då vår uppsats redan vuxit till ett ansenligt omfång, uppskjuta till nästa nummer.