Aftonbladet – 21 januari 1859, sida 2

SR SES tala icke längre för skålen nu, utan kom till saken I i Saken, patron Moss, är just den att vi vill ha någon att göra med, som vi både i tal och skrift kan lita på., : -Knäfveln — blir det fråga om skrift, då måtte det icke vara något småhittegodsb Kanhända, go vänner, yttrade Hjelm, vändande sig till fiskrarhe, att j nu lemna åt mig att meddela förhållandet. Just så, herr patron — var så god och säg resten!y Nå, vet då, mine herrar, att dessa båda män, som varit ute på långfiske, i förgår vid middagstiden fingo se en större brigg komma drifvande utan, både styrman och besättning, och den hade enligt all mensklig beräkning kommit på grund — ett underverk: var det att sådant icke längesedan skett — om ej de här dugtiga karlarna satt sig i besittning af det liksom utdöda fartyget, hvilket för öfrigt är i nästan oskadadt tillstånd., Hvilket satans godt kap! utropade Moss lifigt.. Första arfvingarna — supponerar det betyder någonting detl Väntal återtog Hjelm... Ovanan och svårigheten att på ensam hand manövrera ett så stort fartyg hade den påföljd att ett parlotsar uppmärksammade dess besynnerliga rörelser; och långt förrän de här hedersmännen styrt in i hamn — dit de kanske ändå icke haft så lätt att komma — lade lotsarne ombord; och således, herr Moss, blefvo dessa de andra arfvingarna i ordningen. Hvar är fartyget nu? Hvar fins det? fråsade Moss och Holt på samma gång. Inlotsadt till Lysekil, der lotsarna ärna sälja sin anpart af bergarlönen, ty de påstå utt som lotsarna alltid bli skinnade, är det väst att de sälja rättigheten. Och nu,, återtog Holt, hvars ögon gnistra