Aftonbladet – 20 januari 1859, sida 3

— jag tror att vår älskade, dyra rcepubliks förvaltning är bestämd att efter hand hvila. Bravo) Jag. anser mig för närvarande vara isamma. stä lning: som en officer, hvilken tillsvidare fått befälet öfver en vakt på den nationella sjelfständighetens heliga borg. Inom kort tid är det min t r att bli aflöst (och jag skall då sannerligen känna mig fri) från denna -anstränt ) gande och ansvarsfulla post — en post söm i lJag hoppas då : skall -tillfalia den redlige Cavaignac, i hvars händer jag med glädje och fullt förtroende skall lemna den tbravo), emedan jag vet att ban är nästan lika brinnande )tillg:fven republiken som -jag sjelf. — jag, som stod i särskilt tacksamhetsskuld till hennes: emedan hon för mig öppnat den dörr för min återkomst till Frankrike, hvilken kunglig och aristokratisk illvilja hade känslolöst och oåterkalleligt stängt för mig. (Bravo.) ..Tänkom oss, mina vänner, huru olika det skulle ha sett ut för oss, om någondera af de bourbonska pretendenterna — af dessa, hvilka sakna alla anspråk på vördnad eller tillgifvenhet af det fria och dAyckliga Frankrike, emedan de begge nedstamma från en lång kedja af tyranner — hade lyckats bemäktiga sig väldet genom någon öförmodad handling af illslughet eller våld! Det kan väl hända att han skulle för någon tid antaga den populära-och förvillande masken af en stor och upplyst fribhetsvän; men icke veknad, utan tvärtom förhårdnad af motgången, skulle han snart ha afkastat masken och förTtrampat de-rättigheter han svurit att upprättJ hålla; fallit in på de sinnliga njutningarnes och hämdlystnadefis Bana; bemödat sig om att förblända och förblinda den okunniga och tanklösa massan genom att bortslösa ofantliga summor på materiella. förbättringar och försköningar, -hvilka icke kostade honom någon uppoffring eller sjelfförsakelse och kunde utföras med intet annat besvär för honom sjelf än ett penndrag; och. medan han upphöjt sina gunstlingar och: tjenare till de högsta och mest inbringande embeten, dömt oss: samt alla republikanskt sinnade fosterlandsvänner, som likna oss -mig och alla af min familj i första rummet — till en död af hunger eller pest såsom frihetens och jemlikhetens martyrer, i Cayennes fängelser och träsk. Ack, mina -vänher, låtom oss vara tacksamma för att ödet afvändt så svåra och förnedrande olyckor! Ned med proskriptionen! Ned med despotismen! Lefve:-broderligheten! Lefve republiken! (Bravo, bravo !) Hänförda af entusiasm, stego alla. gästerna upp och omfamnade presidenten. Victor Hugo ville besvara skålen, men fannicke i sitt eget språk ord nog starka att uttrycka sinä känslor, utan; betraktande presidenten med ett leende af ombbligt förtroende och aktning, citerade han, efter ett fullt glas bourgogne, Schillers ord i Wallenstein: Napoleon, das bring Ich dir! Ersäuft Sey aller Groll in diesem Bundestrunk! Weiss wohl, du hast mich nie geliebt — Gott straf mich, Und Ich dich auch nicht! Lass vergangenes Vergessen seyn! Ich schätze dich unendlich, (Kysser honom) Ich bin dein Freund! Und. dass Ihrs wisset! Wer mir ihm eine falsche Katze schilt, Der hats mit mir zu thun! En annan af de närvarande yttrade, sedan han torkat en tår ur ögat: Jag mottager med fullkomligaste tillfredsställelse och för:roende presidentens försäkringar om trofasthet och tillgifvenhet mot republiken. Jag är säkertatt han icke är i stånd till mened och alskhet, att han är lika sannfärdig som han varit tydlig i uttrycket af sina känslor. Det var icke dängre sedan än i går, som en tjenstaktig vän: varnade mig för att; sätta tro till presidenten; emedan ban snart skulle narra och förråda oss, men mitt svar var La Harpes ord: Qwil-me trahisse, helast Sans que mon cocur soffeöse — Sans quwune doulouzeuse et coupable prudence Dans Tobscur aveuvir echerce un crime douteux, Jilcesse detrevbas, qwil sera malheureux! Kort efter denna märkliga supt måste värlen, M.Plorestan; resa till Cuba för att taga i besittning ett arf.Undertiden lemnade han -tyrelsen äfver teatern åt sin broder. När han ofter fem års förlopp kom tillbaka erfor han att de två, i början af. denna uppsats omtalade sty.kenas. uppförande: hade blifvit förbjudets: Yom-han icke kände att: hans båda vänner Baroche och Dupin hade under hans hortövaro ombytt tänkesätt, skref ban till hvardera af dem och begärde få veta orsaken ill förbudet mot uppförande: af två pjeser, som -de sjelfva hade föreslagit. Dupinsvarade rentut, att under den nya kejserliga regimet var blötta titeln ett tillräckligt hinder för gifvandet af en sådan pjes som Le AMenieur tLögnaren); och Baroche: gjorde sig mödan att Ur Heraelius--citeraen mängd strofer, hvilka-gjorde det uppenbart omöjligt att tilljåta dess uppförande. Dessa strofer voro idel blodiga allusioner på det Napoleonska väldet och dess tillkomst. Florestans den förbindlige värden, som gifvit Napoleon tillfälle att så kolossalt som här ofvan anförts inpudra de ifriga tepublikanerne och lulla till sömn deras missankar om hans imperialistiska sträfvanden, kunde -ej finna sig i sakernas nya ordning .och:yttrade detta så öppet, att-hanskejserlige fs d: vän lät, till tack för gammal gästfribet, underhand ifva honom anvisning att välja sig någon vistelseort, som vore helsosammare för honomän Frankrike. Florestan flyttade: öfver till. England och dog der sistl. vår. t Man kan omhela -denna ganska kuriösa berättelsei Mörning Advertiser säga: Si non 2 vero ben trovato! — Ettbref af Sergell. I det senast hitkomna numret af Illustreradt Konversationsblad. finna vi-meddeladt ett bref från-.den store bildhuggaren :Sergell till: L.v; Engeström. Vi tro, att detta bref skall in